Stängda landstingsgränser ökar inte jämlikheten i vården

Professor Katarina Hamberg är på DN-Debatt kritisk till Patientmaktsutredningens förslag till ny patientlag. Katarina Hamberg har förstås rätt i att fritt vårdval inte kan vara universallösningen ifråga om de stora skillnaderna i vilken vård som landstingen erbjuder sina patienter i olika delar av landet. Långt därifrån. Men till skillnad från Hamberg är vi övertygade om att ökade möjligheter för patienten att kunna välja att vårdgivare över landstingsgränserna är ett viktigt steg framåt.

Den medicinska kvaliteten och medicinska resultat skiljer sig anmärkningsvärt mycket mellan olika landsting, regioner och enskilda kliniker. Men för en patient är det i dag nästan omöjligt att inför en behandling få information om och bedöma den medicinska kvaliteten på den vård och behandling som vårdgivaren erbjuder. I vårt remissvar till utredningens betänkande betonar vi att det måste bli större transparens gentemot patienten om olika vårdgivares vårdkvalitet och behandlingsresultat.

Hagberg menar att ett fritt vårdval skulle innebära att staten accepterar att vissa patienter får sämre vård, därför att bristfälliga kliniker får fortsätta ta emot de patienter som inte kan, eller kommer sig för, att välja. Men ska vi överhuvudtaget acceptera bristfälliga kliniker eller dålig vård? Det måste vara ett av landstingspolitikernas viktigaste uppdrag att ställa krav på och följa upp att all skattefinansierad vård, oavsett i vilken regi den bedrivs, håller hög medicinsk kvalitet och patientsäkerhet. Om kliniker i sjukvården inte håller en godtagbar kvalitet måste landstinget ta sitt ansvar och ha modet att vidta kraftfulla åtgärder som inte alltid är populära.

När patienter kan välja – och välja bort – skapas förutsättningar för kvalitetskonkurrens. Om patienter i hög utsträckning börjar söka sig till vårdgivare i andra landsting finns det anledning att analysera patientbemötande, tillgänglighet och den medicinska kvaliteten på den egna kliniken. Det gynnar sjukvårdens utveckling i stort.

Hamberg vill kasta lagförslagen i papperskorgen och börja om från början för att värna svaga grupper. Men de uppföljningar som hittills gjort av vårdvalen pekar på att valfrihetens belackare inte har haft grund för sina farhågor. Myndigheten för Vårdanalys har konstaterat att vårdvalet i primärvården har lett till ökad tillgänglighet både för patienter med omfattande vårdbehov och för befolkningen i stort. Även Karolinska Institutets uppföljning av vårdvalet i Stockholms läns landsting, visar att patienter i socioekonomiskt utsatta områden har tagit en större del av vårdutbudet än tidigare. Deras uppföljningar visar också att varken äldre patienter eller vårdtunga patienter har missgynnats. De vårdtunga patienterna i Stockholm har en större ökning av vårdutnyttjandet än befolkningen i snitt. Vårdval står inte i motsatsställning till en ökad jämlikhet i sjukvården. Tvärtom.