S, låt inte missuppfattningar och faktafel prägla beslut om vinster i välfärden

S-PARTIKONGRESS Ofta hör man att välfärdsföretagen delar ut stora delar av sina överskott, privata vårdgivare väljer bort patienter med allt för stort vårdbehov, och en massiv majoritet av svenskarna vill begränsa vinsterna i välfärden. När Socialdemokratin nu ska fatta beslut om vinster i välfärden är risken stor att de gör det på dessa ovanstående missuppfattningar och faktafel, skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna.

På fredag kväll – primetime för allt utom politik – kommer den socialdemokratiska partikongressen att samla sig till ett beslut om vinster i välfärden. Hur omfattande partiet vill att begränsningen ska bli är oklart. Men oavsett vad beslutet blir kan vi konstatera att det fattas på ett felaktigt beslutsunderlag.

Kongressen kommer helt enkelt att bygga sin slutsats på överdrifter, missuppfattningar och rena faktafel. Nämligen dessa:

1 Kvaliteten: partistyrelsens förslag utgår från att kvaliteten i den offentligt producerade välfärden per definition är bra, och därför bör vara rättesnöre för alternativa vårdgivare. Visserligen är det ett problem att kvalitetsmätningen i vård och omsorg inte är enhetlig och medger jämförelser. Men de jämförelser som ändå gjorts, till exempel av Socialstyrelsen i maj förra året, visar att privata företag inom äldreomsorgen sköter omvårdnaden bättre än kommunala äldreboenden. Sammanställningen av SKL:s patientenkät visar även i år att privata vårdcentraler dominerar bland de som rankas högst av patienterna.

2 Vinsterna: kongressens underlag bygger på uppfattningen att välfärdsföretagen delar ut stora delar av sina överskott. Bilden som ges är att skattepengar försvinner ut till ägarna i stället för att användas till vård. Bilden är fel. Av de stora vårdföretagen är det på senare år bara ett företag som delat ut av sin vinst till sina ägare, och det är ett producentkooperativ – en företagsform som vinstkritikerna verkar tycka är rätt OK.

Övriga stora företag har återinvesterat sina överskott. Under de senaste fem åren har de tio största vårdföretagen investerat 23 miljarder kronor i verksamheten. Det är mer än dubbelt så mycket som själva vinsten på 10 miljarder kronor. Ägarna har alltså inte dränerat välfärden på pengar – utan tvärt om satsat egna och lånade pengar på att bygga ut den.

3 Segregationen: en grundsten i valfrihetsreformerna är att företag får etablera sig fritt. Enligt kongressunderlaget har denna etableringsfrihet medfört att till exempel vårdcentraler etablerat sig i välbeställda områden och att privata vårdgivare väljer bort patienter med stort vårdbehov. Det är fel. När Karolinska Institutet utvärderade Vårdval Stockholm, det mest omfattande valfrihetssystemet i landet, syntes inga sådana tendenser. Vårdcentralerna etablerade sig i alla typer av områden. Vårdtunga patientgrupper har fått mer vård efter reformen, och patienter i områden med lägre inkomster har ökat sina läkarbesök mest av alla.

4 Ideella aktörer: de förslag som kongressen har att ta ställning till förutsätter att valfriheten kan garanteras även utan vinstdrivande företag. Ideella aktörer ska utgöra alternativet till de offentliga i kommuner och landsting som vill stoppa vanliga företag. Visserligen är de ideella vårdgivarna ett viktigt komplement till vården och något som berikar mångfalden. Men deras andel av vården är mycket begränsad, och det finns ingen möjlighet att de ska kunna växa i en sådan omfattning att de kan ersätta övriga privata alternativ. Dessutom kan man fråga sig om de kommunpolitiker som av ideologiska skäl stoppar vanliga företag verkligen tycker bättre om insynsskyddade och stela stiftelser och välgörenhetsorganisationer.

5. Omvärlden: S-debattörerna bakom förslagen till kongressen hänvisar emellanåt till erfarenheter i utlandet. Vinstkritikerna lyfter ofta fram Holland, och hävdar att vården där präglas av mångfald och valfrihet samtidigt som vinster är förbjudna. Sanningen är att Holland har problem idag. Vårdgivarna måste växa för att klara vårdbehoven, men de förmår inte att locka till sig det kapital som krävs. Holländarna har svårt att få del av nya utländska vårdmetoder eftersom ingen vill stå för investeringen. Holland överväger därför att släppa vinstförbudet.

6. Opinionen: vilken socialdemokrat man än talar med verkar opinionen spela en mycket stor roll för det beslut som ska fattas. Uppfattningen är att en massiv majoritet av svenskarna vill begränsa vinsterna i välfärden. Men det är inte så enkelt. Alla mätningar visar att samma personer som är oroliga för vinsterna också värdesätter valfriheten mycket högt. Ungefär 70 procent av svenskarna har de senaste åren förordat vinstbegränsningar eller vinstförbud, samtidigt som mellan 80 och 90 procent anser att valfriheten bör vara självklar.

I en alldeles färsk mätning från Demoskop framgår det också mycket tydligt att denna stora majoritet är medveten om att de privata alternativen behövs för att valfriheten ska fungera. 58 procent anser att de privata företagen är viktiga för valfriheten. Bland potentiella s-väljare är andelen 46 procent.

Det är möjligt att många kongressombud faktiskt är medvetna om att faktaunderlaget inte är särskilt stabilt, men att hänsynen till opinionen ändå kräver någon form av vinstbegränsning. Men då lever partiet farligt. Om de väljare som är kritiska till vinster ändå sätter valfriheten först – var hamnar då deras röst?

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln publicerades i SVT Debatt den 3 april 2013