Fem kvinnliga företagare: LO:s angrepp på oss är hårt

Vinsten, till skillnad från vad LO tror, är inte att betrakta som någon manlig förmån. Inte bara verksamheter som leds och utvecklas av män är sådana att de kan anförtros skattemedel. Självklart ska alla verksamheter med skattemedel, inte minst vård, skola och omsorg, skötas med omsorg – men det är det redan de allra flesta som gör och det tycker vi att människor har rätt att få veta.

Ingen kan väl ha undgått den stora debatten om vinster och välfärd som vaknat till liv i och med LO:s mycket hårda angrepp på oss företagare de senaste dagarna. Man vill omöjliggöra för oss som är verksamma inom välfärden att verka på rimliga villkor där vi får ta ut vinst på samma sätt som andra företagare alltid har gjort och gör.

Daniel Suhonen, chef för 6F:s tankesmedja, som gärna själv vill se sig som en pragmatiker har på Aftonbladets debattsida försvarat LO:s linje med att ”vissa verksamheter lämpar sig helt enkelt inte att drivas med syftet att framför allt annat dra ut en stor vinst och dela ut den till ägarna”. Han kallar den valfrihet som idag finns för ett ”systemfel” – där han populistiskt härleder vanvård till privata utförare i välfärden.

Det hisnar – hur kan Daniel Suhonen ha undgått att ta del av såväl Socialstyrelsens rapport om äldreomsorgen (2012)  samt andra rapporter och utredningar om skillnader och likheter mellan offentlig och privatdriven vård och omsorg som publicerats?

Det har slagits fast gång efter annan att inga egentliga skillnader mellan privat och offentlig välfärd existerar – och i den ringa mån de gör det så talar skillnaderna till oss privata företagares fördel.

Det är beklagansvärt att man som Suhonen och LO inte vill se vilket gott arbete de privata företagen bidrar med: att friskolorna generellt sett har bättre resultat, större trivsel och nöjdhet hos föräldrar, att privatanställda inom vård- och omsorg generellt sett mer tillfreds än de inom det offentliga. Eller det att många innovationer som de flesta tar för givet aldrig skulle ha tillkommit utan utförare som vågar och kan tänka nytt utanför det gamla systemet. För att inte nämna vårdköerna, som i dag inom flera områden är kortare –  de skulle absolut vara längre utan oss privata.

LO väljer dock att bortse från allt det här och okritiskt betrakta välfärden som ett problem som ska lösas där lösningen blir att ta bort, eller åtminstone kraftigt försvaga, oss som arbetar för att utveckla den.

Vad LO också bortser ifrån är  det faktum att redan i dag går vinst och överskott i mycket hög utsträckning direkt tillbaka in i verksamheterna: till patienter, elever och omsorgstagare. Samt i form av både löner till anställda, kunskapsutveckling och expansion. Dessutom är de vinster som görs ofta ett uttag av tidigare investerade tid och pengar. De flesta satsar mycket av eget kapital i början av sitt företagande. Vem vill bygga upp verksamheter om man förbjuds eller begränsas att få tillbaka det man satsat? Vinst bör betraktas som ett kvitto på framgångsrikt utfört arbete och som företagarens motsvarighet till lön. Företagaren kan lika lite som en anställd förväntas arbeta utan ersättning! Till detta hör att det är landstinget som beslutar om vilken ersättning vi skall ha och prislappen sätts även på landstingets egna verksamheter.

Görs arbetet med god kvalitet så skall naturligtvis vinsten stanna i bolaget.

Innan Suhonen kallar sig själv och LO för pragmatiker och utmålar näringslivets företrädare för extremister borde han ta sig en titt på hur det står till med det egna argumentationsunderlaget.  Att låtsas som att ”vissa verksamheter” inte klarar av att handha skattemedel är som att påstå att ”vissa kön” inte är lämpade för en viss typ av arbete – en i övrigt intressant kombination eftersom just välfärdens företag i hög utsträckning drivs av oss kvinnor.

Vinsten, till skillnad från vad LO och Suhonen tror, är inte att betrakta som någon manlig förmån. Inte bara verksamheter som leds och utvecklas av män är sådana att de kan anförtros skattemedel. Självklart ska alla verksamheter med skattemedel, inte minst vård, skola och omsorg, skötas med omsorg – men det är det redan de allra flesta som gör och det tycker vi att människor har rätt att få veta.

Christina Wahlström, styrelseordförande Mama Mia
Catharina Tavakolinia, vd Kavat Vård
Marita Eerola, vd Vårdstyrkan i Stockholm
Elisabeth Kvanman, vd Måbra Förskolor
Leila Khammari, vd Lichron Teknik AB

Artikeln tidigare publicerad på Aftonbladet. Flera av undertecknarna är medlemmar i Vårdföretagarna.