Idag har jag skickat ett brev till Leksands och Rättviks kommunledningar och påtalat bristerna i ersättningen till hemtjänstföretagen (och till de kommunala enheterna). Om inte kommunerna rättar till ersättningsnivån riskerar valfrihetsreformen att misslyckas, vilket går ut över nuvarande och framtida pensionärer som själva kommer att vilja bestämma över sin hemtjänst.
Vi har via tidingarna och kontakter med våra medlemsföretag förstått att LOV-reformen i Leksand och Rättvik inte fungerar som det är tänkt. Företagen hävdar att nivån på ersättningen är för låg för att täcka alla kostnader.
Kommunen medger att dagens ersättningsnivå är lägre än kostnaderna för närvarande. Den kommunala verksamheten har inte kommit ner till nivån för ersättningen, vilket innebär att den drivs med underskott sedan LOV infördes. Då är det verkligen inte konstigt att också företagen har svårt att få ersättningen att räcka till.
LOV är en kvalitetsreform, som innebär att valfriheten ökar för brukaren. LOV är inte ett sätt att spara pengar. De kommuner som sett LOV som ett sätt att pressa ner kostnaderna har inte lyckats särskilt väl, antingen har kvaliteten sänkts eller så har underskotten vuxit.
För mig blir det uppenbart att Leksand och Rättvik hittills – medvetet eller omedvetet – använt LOV för att spara pengar. En lokal politiker som är uttalat skeptisk till LOV och tror att reformen kommer att självdö säger enligt Dala-Demokraten ”Det finns ju inga pengar att tjäna”.
Jag utgår dock ifrån att kommunerna faktiskt vill rädda och utveckla LOV. Hemtjänstens framtida kunder förväntar sig att kunna välja hemtjänst. Men då gäller följande:
1. Kommunernas ersättningsnivå måste höjas så att den motsvarar de verkliga kostnaderna. Det gör den inte idag.
2. När egenregins underskott nu täcks måste de företag som bedrivit hemtjänst kompenseras i motsvarande grad. Annars är inte systemet konkurrensneutralt, och kostnadsneutraliteten är en bärande del i LOV. Denna kompensation måste också ges retroaktivt: Även om utvärderingen av reformen skjuts upp måste kommunerna kompensera företagen för hela den tid egenregin gått med underskott.
3. Kommunerna måste ta initiativ till en förtroendeskapande dialog med företagen och egenregiverksameheten. Företagen är inte underleverantörer som när som helst kan bytas ut eller stängas av. De är viktiga partners som behövs för att hemtjänsten ska fungera och utvecklas – precis som den egna verksamheten är viktig.
Min fråga i brevet till kommunerna är denna: Instämmer kommunerna i dessa tre punkter? Hur kommer kommunerna att agera för att i så fall rätta till dagens missförhållanden?