Hoppa till innehåll
Idag har regeringen beslutat att utreda ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Det är en viktig och efterlängtad utredning. Meddelarskyddet måste säkras i lag, både för att alla ska vara säkra på vad som gäller och för att konkurrensneutralitet ska råda.

Förra året frågade vi våra medlemsföretag via Vårdföretagarpanelen hur de ser på det faktum att privatanställda inte har samma skydd som offentliganställda om de vill lämna information till medierna. Enkäten visade att en stor del av företagen redan idag har ett avtalat meddelarskydd. Ändå sa en bred majoritet att lagstiftning är bättre.

En viktig orsak är att avtalat meddelarskydd inte alltid fungerar som det är tänkt.  Medarbetare kan ändå kan vara osäkra på vad som gäller på en viss arbetsplats. I samband med vinterns skriverier kring Carema Care förekom uppgifter om att anställda inte vågade berätta om brister av rädsla för att chefer skulle kunna efterforska vem som talat med medierna. Detta trots att Carema Care har ett avtal om meddelarskydd.

En lag som likställer villkoren för privata och offentliga vårdgivare skulle undanröja den osäkerheten. Då skulle alla anställda i omsorgen och vården veta vad som gäller oavsett var de jobbar. Jag hoppas att utredningen verkligen inser detta, och inte landar i att avtal är tillräckligt.

Samtidigt får det inte vara tips till medierna som ska uppdaga brister i vård och omsorg. Medarbetarnas skyldighet att anmäla enligt lex Maria och lex Sarah måste vara huvudspåret. Varje arbetsgivare, privat som offentlig, måste ha en kultur som bejakar sådana anmälningar så att problem snabbt kan lösas.