Under hösten har några händelser skapat en mycket hätsk debatt om privat vård och omsorg i allmänhet och om vinstintresse i synnerhet.
Debatten har varit infekterad och innehållit starka känslor från de som förespråkar ett förbud mot privat utförd vård och omsorg. Från vissa politiska håll förespråkas till och med att det egna valet är av ondo.
Meningen med att privatisera välfärdssektorn är att det ska bli bättre för den enskilde. Det är också kärnan i hela debatten. Tror man eller tror man inte att ett företag kan ge bättre vård eller omsorg än en kommun eller ett landsting? Förespråkarna för nej-sidan hävdar att ett företag endast drivs av vinstintressen inte av kvalitet. Förespråkarna av ja-sidan det motsatta. Grunden för fri företagsamhet är att det finns en sporre. Den sporren kan vara att ansvara för sin egen verksamhet eller att göra något som är bättre än någon annan, något man kan vara stolt över. Naturligtvis finns även drivkraften att tjäna pengar på det man gör, i synnerhet om man gör det bra. En anställd vill ju ha högre lön om man gör sitt arbete bra?
Det viktigaste för de flesta företagare är dock att överleva på lång sikt och för det krävs ett överskott, ett slags sparkonto. För ett företag, till skillnad från det offentliga, finns inga alternativa finansieringsmöjligheter. Vill vi ha privat vård och omsorg måste vi med andra ord acceptera vinster. Tar man bort dessa tar man effektivt bort viljan och förutsättningen för att driva företag. Varför ska vi då ha privat företagande inom vård och omsorg? För mig är den frågan enkel att besvara. Anledningen är att företag kan göra det bättre för samma summa pengar. Varför? Företag konkurrerar med varandra. Företag konkurrerar dock inte med att tjäna mest pengar utan om vem som har det mest attraktiva erbjudandet.
Vem konkurrerar det offentliga med? Var i ligger deras sporre att göra det bättre för den enskilde? Ideologi? Knappast! Man utför vård och omsorg för att man är skyldig till det. Den enskilde anställde kanske gör det av ideologiska skäl, men inte huvudmannen. Frågan som borde debatteras, men som till stor del har försvunnit är hur det offentliga kan se till att kvaliteten upprätthålls. Det är genom monopol och/eller beroendesituationer som möjlighet ges till att maximera vinster eller sparande på bekostnad av kvalitet. I en sådan situation kan inte kunden/brukaren/patienten välja någon annan. Den senaste tidens skandaler har ingenting med privat vård och omsorg att göra. Samma skandaler drabbar kommuner med jämna mellanrum. Skandalerna kommer i stället från ett systemfel där plånboken, inte individen sätts i första rummet. Att tro att man avhjälper det problemet genom att förbjuda privat vård och omsorg är naivt. Man avhjälper det genom att öka transparensen, valmöjligheten för vårdtagaren och ta bort konkurrensbegränsningar.
Med andra ord, om politikerna ger den enskilde makten att välja kommer den enskilde att välja bort aktörer, privata och offentliga, som har brister i kvalitet eller som sparar för mycket. Det kommer långsiktigt att vara kvalitetsdrivande eftersom det gynnar de som utför sitt uppdrag på ett bra sätt. Som företagare välkomnar jag den debatt som förekommit om privat vård och omsorg, men jag vill också påpeka att den absoluta majoriteten av de företagare som bedriver offentligt finansierad vård och omsorg känner inte igen sig i den bild som framställts av media. Vi kämpar dagligen för att göra det bättre för våra kunder så att de kan få en bättre vardag. För oss är diskussionen om övervinster helt främmande och om vi missköter oss riskerar vi att bli av med uppdraget. Det är var-dagen. För att den debatt som påbörjats ska bli produktiv anser jag att det är avgörande att alla aspekter av privat och offentlig vård och omsorg genomlyses, inte bara den lilla del av verkligheten som i dag granskats.
Fredric Käll, Ordförande bransch Personlig assistans inom Vårdföretagarna och VD, Vivida Assistans AB Örebro
Artikeln tidigare publicerad i Nerikes Allehanda den 12 januari 2012.