Hoppa till innehåll
Centerstämman i Åre i helgen fattade flera beslut som berör valfriheten inom välfärden. Bland annat vill partiet att LOV, lagen om valfrihetssystem, helt ska ersätta upphandlingar enligt LOU där det är möjligt.  Centern tycks också ha hämtat inspiration hos Vårdföretagarna och slår fast att 50 procent av vården ska produceras av privata och ideella utförare.

Vi är idag långt ifrån det målet, men Centern är knappast ute och cyklar. 50-procentsnivån är inget som är främmande för Sverige. Den är redan ett faktum inom några av vård- och omsorgsbranscherna. Mer än hälften av den personliga assistansen levereras av privata företag. Långt mer än hälften av vuxnas tandvård utförs av privata tandläkare.

Det gemensamma för dessa branscher är att alla brukare och patienter kan välja fritt. Då spelar inte driftsformen någon roll, då väljer vi den vi litar på, som vi bedömer är bäst. När valfriheten nått lika långt inom sjukvården och äldreomsorgen är det bara en tidsfråga innan 50-procentsnivån passeras. Men då inte som resultatet av något stämmobeslut eller någon Vårdföretagarkampanj. Utan på grund av människors egna val.

Om valfriheten hyllades på Centerstämman beskrivs den i något mer kritisk ton på DN Debatt idag. Drygt hälften av dem som är 77 år eller äldre saknar förmåga att själva välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg, enligt tre forskare från Aging Research Center vid Karolinska institutet och Stockholms universitet.

Det är ingen förvånande slutsats. Den dag vi behöver den mest kvalificerade äldreomsorgen är det inte säkert att vi själva har omdömet eller orken att välja. Det är våra anhöriga, som känner vår personlighet, våra önskemål och vanor, som måste bistå oss i valet. Och som måste ha bra beslutsunderlag i form av bland annat kvalitetsjämförelser.

Ofta är det just de svagaste i samhället som har mest att vinna på valfrihetsreformerna. Att staten ska besluta över vem som ska utföra din omsorg är sällan lyckat. Det finns det dessvärre många talande exempel på.