SNS-rapporten om privatiseringar i välfärden
Vårdvalet i primärvården är en framgång. 223 nya vårdcentraler har öppnat, tillgängligheten har ökat och Svensk kvalitetsindex årliga mätningar visar efter vårdvalets införande att vi svenskar tycker vården har förbättrats. Särskilt markant är förbättringen hos de offentliga vårdcentralerna efter att de konkurrentutsatts.
Jag instämmer i att det behövs mer studier av kvaliteten i vård och omsorg. Men att som Laura Hartman dra slutsatsen att ”det inte räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag” känns konstigt. Särskilt som den nationella patientenkäten som besvaras av 100.000 svenskar visar att av de 20 vårdcentraler som får högst sammanlagt betyg är 17 privat drivna. Den av landstingens vårdcentraler som placerar sig bäst är på sjunde plats. Om människors egen uppfattning av till exempel bemötande och väntetid har någon betydelse måste väl detta vara en indikation på att alternativen bidragit till höjd kvalitet?
Är det något vi kan se hos de nya och växande vårdföretagen så är det innovationer. När vi frågade Vårdföretagarnas medlemmar om vilka innovationer de själva bidragit med i början av sommaren fick vi en rad. Många rörde insatser som ökar tillängligheten.
Om forskarvärlden inte kan se innovationerna är företagen för dåliga på att lyfta fram dem. De flesta nya vård- och omsorgsföretag startar med en idé om hur verksamheten kan bedrivas bättre. De idéerna utvecklar välfärden och är den stora poängen med konkurrens i vård och omsorg.
Rapporten har rätt i att vi måste hitta bättre sätt att mäta kvaliteten i vård och omsorg. För företagen är detta livsviktigt, eftersom de bara kan överleva om de levererar minst lika bra kvalitet som den offentliga driften. Men vi är inte heller rädda för en bättre kvalitetsgranskning. Till skillnad från SNS-forskarna är vi säkra på att konkurrensen driver fram kvalitet.
Läs gärna andra röster om SNS rapport: Widar Andersson, Anna Starbrink (Fp), Johan Sjölander (S), Välfärdsblogg (M), eller OmVård.se