Hoppa till innehåll

För det första: Privat drift är inte detsamma som privat finansiering. Varken Vårdföretagarna eller något av de riksdagspartier som ser poänger med mångfald i vården argumenterar för något annat än en offentlig finansiering. Det är grundstommen i det svenska systemet och en av förutsättningarna för det viktiga målet en jämlik vård.

För det andra: Överskott i vårdföretag är inte resultatet av nedskärningar, utan tvärt om av bra vård. När den privata vården växer är det resultatet av att patienter och brukare i allt större utsträckning väljer privata vårdcentraler. De valen görs bara om det privata alternativet kan leverera lika bra eller bättre kvalitet än det offentliga. Kortare väntetider till exempel.

För det tredje: 50-procentsnivån är inget som är främmande för Sverige. Den är redan ett faktum inom några av vård- och omsorgsbranscherna. Mer än hälften av den personliga assistansen levereras av privata företag. Långt mer än hälften av vuxnas tandvård utförs av privata tandläkare.

Det gemensamma för dessa branscher är att alla brukare och patienter har möjlighet att välja. Då spelar inte driftsformen någon roll, då väljer vi den vi litar på, som vi bedömer passar oss bäst.

När valfriheten nått lika långt inom sjukvården och äldreomsorgen är det en tidsfråga innan 50-procentsnivån passeras. Men då inte som resultatet av något partibeslut eller någon lobbyistkampanj. Utan på grund av människors egna val. 

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens Folkblad den 27 augusti.