Hoppa till innehåll

De privata aktörernas existens inom välfärden är inte så självklar som man skulle kunna tro. Vi ser ett politiskt, ideologiskt, motstånd mot valfrihet och mångfald som maskeras av krav på vinstförbud för privata aktörer inom välfärden. Vi ser hur tillsynsmyndigheter ställer andra, hårdare, krav på privata aktörer än på offentliga. Genom att ställa samma kvalitetskrav på alla utförare, offentliga som privata, skulle vi få en sund konkurrenssituation som skulle leda till innovationer och höjd kvalitet. Så länge det är samma måttstock för privata och offentliga utförare räds vi inte jämförelse, tvärtom vi välkomnar den, skriver Jonas Milton, VD Almega.

Valfriheten inom den offentligfinansierade välfärden har inneburit en revolution. Den grundläggande tanken är att vi alla är olika, har olika behov och olika preferenser. Vi är inte stöpta i en och samma form, därför kan vi inte förväntas vilja ha samma typ av skola eller sjukvård. Det är det som är grunden för den valfrihet som vi nu ser inom den offentligfinansierade välfärden. Det är därför vi behöver en mångfald av utförare, privata och offentliga, som erbjuder tjänster av hög kvalitet. Utan en mångfald av utförare kan vi inte tillmötesgå kraven från en mångfald av människor.

Men valfriheten och de privata aktörernas existens är inte så självklar som man skulle kunna tro. Vi ser att många landsting har dragit sig för att införa vårdval. Vi ser hur tillsynsmyndigheter ställer andra, hårdare, krav på privata aktörer än på offentliga. Vi ser ett politiskt, ideologiskt, motstånd mot valfrihet och mångfald som maskeras av krav på vinstförbud för privata aktörer inom välfärden.

Det är synd att vi måste ta debatten om valfrihetens vara eller icke vara istället för att fokusera på kvalitet inom vård, omsorg, skola och förskola. Jag är nämligen helt övertygad om att konkurrens leder till högre kvalitet, så även inom offentligt finansierad välfärd. Det är bra att det kommer nya aktörer som utvecklar verksamheten. Är de tillräckligt bra leder det dessutom till att sämre verksamheter slås ut, vilket är bra eftersom vi inte vill betala för dålig kvalitet med våra skattepengar.

Tyvärr ser vi alltjämt exempel på hur lokala politiker drar sig för att släppa in privata aktörer då det riskerar att slå ut de offentligt drivna verksamheterna. Men om de privata aktörerna kan ta så stora marknadsandelar att de offentliga aktörerna slås ut så måste det ju bero på något. Det beror självklart på att de levererar en bättre tjänst till medborgarna. Frågan är om inte de lokala politikerna istället borde se till att få så hög kvalitet som möjligt istället för att stirra sig blinda på frågan om vem som är huvudman.

Frågan om kvalitet är central för privata aktörer inom såväl vård som skola. Vi ser gärna en oberoende kvalitetsutvärdering som är lika för alla utförare oavsett huvudman. Men en oberoende nationell utvärdering ska naturligtvis främst införas för att ge medborgarna ett bra underlag inför val av exempelvis läkare eller skola. Genom att ställa samma kvalitetskrav på alla utförare, offentliga som privata, skulle vi få en sund konkurrenssituation som skulle leda till innovationer och höjd kvalitet.

Därför kan jag tycka att det är lite märkligt att det inte ställs samma krav på privata aktörer som på offentliga. Konkurrens är ju som bekant mest effektiv när den sker öppet och på lika villkor. Ett av de mer bisarra exemplen som vi kan hämta från verkligheten var när en privat utförare inom vård och omsorg tog över en offentligt driven verksamhet. Helt plötsligt ställdes det andra krav på de fysiska lokalerna, som alltså var de samma som tidigare. Tydligen ansåg tillståndsgivande myndighet att det krävdes fler hissar i fastigheten. Trots att landstinget i fråga redan drivit verksamhet där i många år. Andra exempel handlar om att det ställs högre krav på bemanning och kompetens av den privata utföraren.

Om samma krav ställdes på utförare oavsett huvudmannaskap skulle fokus flyttas från vem som gör vad, till hur bra de olika verksamheterna faktiskt är. Det handlar om att få valuta för våra skattepengar och att ge medborgarna så bra välfärd som möjligt. En välfärd som blir mer anpassad till medborgarnas behov snarare än byråkratiska strukturer.

Det finns idag ingenting som tyder på att privat driven välfärdsverksamhet generellt sett skulle hålla lägre kvalitet än offentligt driven. Tvärtom visar brukarundersökningar att de som valt privata alternativ är mer nöjda.

Det är min fasta övertygelse att vi skulle få betydligt bättre välfärd för pengarna om vi kastade de ideologiska skygglapparna och istället fokuserade debatten om välfärden på kvalitet. Så länge det är samma måttstock för privata och offentliga utförare räds vi inte jämförelse, tvärtom vi välkomnar den.

Jonas Milton, VD Almega

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill.se den 8 mars.