”Vi är jätterädda om den här reformen, den är oerhört viktig. Det finns ingen annan reform som betytt så mycket för funktionshindrade. Och den är en billig kostnad för staten, för skulle man ta bort den finns behovet fortfarande kvar och andra lösningar skulle bli dyrare.”
Det säger Veronica Hedenmark i Östran den 12 december. Hon är funktionshindrad och startade eget assistansföretag. Hon är ett av många exempel på en annan sida av branschen personlig assistans än den som synts i media den senaste tiden.
Det finns idag 17 000 assistansberättigade i Sverige. Lagen om personlig assistans som sjösattes 1994 ger brukaren rätt till insatsen och dessutom frihet att välja utförare. Idag utförs assistansen till 52 procent av privata utförare. Det handlar om drygt 500 företag och 290 kommuner som skapar en unik mångfald. Flertalet av företagen är små och drivna av entreprenörer med ett stort personligt engagemang för de handikappoli tiska frågorna. Flera har startats genom egna erfarenheter av att vara funktionshind rad eller anhörig.
Det är extremt olyckligt med det fusk som har uppdagats under den senaste månaden. Det handlar både om fall där företag fått ersättning för funktionshindrade som egentligen inte är funktionshindrade och om fall där antal timmar överdrivits.
Jag tycker att detta är oacceptabelt och sorgligt. Därför är det bra att Statskontoret nu har fått i uppdrag att syna ersättningarna. Och inom Vårdföretagarna ser vi sedan en tid tillbaka över möjligheten att införa ett auktorisationsförfarande för företag inom bland annat assistansbranschen. Vi har även under en längre tid efterfrågat att assistansen ska bli tillståndspliktig och satt under tillsyn som annan liknande verksamhet. Detta blev äntligen verklighet vid årsskiftet, med Socialstyrelsen som ansvarig myndighet.
Men nu är vi oroliga för att tillståndsplikten ska bli en ”papperstiger”. Socialstyrelsen är mycket sena i planeringen. Organisationen är inte på plats och ansökningsblanketten blev klar precis före årsskiftet. Förberedelsetiden för företag som ska ansöka blir extremt kort, vilket är extra olyckligt för småföretagen som har bristande resurser för administration. Olyckligt är också att kommunala verksamheter inte ska granskas. Även här har det uppdagats problem med tidsredovisning av antalet timmar.
Jag anser att vi alla har ett gemensamt ansvar för att de goda intentionerna med den nuvarande rättighetslagstiftningen för funktionshindrade ska fungera i framtiden. Såväl vi som bransch, som kommunerna, ansvariga myndigheter och regeringen. Risken är annars att ett i grunden lyckosamt system urholkas vilket i slutändan kommer att drabba de funktionshindrade.
Eller som Veronica Hedenmark säger; ”Det är ingen som vill ha funktionshinder, och det är ingen som vill ha assistans. Men nu finns funktionshinder och därför finns ett behov av assistans. Den reform vi nu har, har funnits i 16 år, och vi ska vara stolta över den. Personer med funktionshinder lever längre idag än tidigare, hälsan för gruppen med funktionshinder är alltså bättre idag.”
Enligt min mening kan vi inte få ett bättre kvitto.
Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert, branschansvarig Personlig assistans
Artikeln publicerad i Skandinavisk Sjukvårdsinformation 24 januari.