Skolan, vården och omsorgen har varit tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol. Den växande skaran välfärdsföretag är en stark länk i denna viktiga samhällskedja. Det skriver Hans Dahlgren, Vårdföretagarna Almega.
En av sommarens hetaste debatter handlar om huruvida välfärdssektorn har dränerats på personal under det senaste året eller inte. Debatten tog sin ansats i Socialdemokraternas valkampanj där det hävdas att 25 000 jobb har "försvunnit" i välfärden under det senaste året. Välfärden behöver prioriteras och det behövs insatser för heltidsjobb, skriver de på sin hemsida.
Reaktionerna har varit kraftiga från många håll. Ett av de starkaste argumenten har varit att en stor del av dessa 25 000 jobb egentligen handlar om att offentligt driven verksamhet har växlat till att drivas i privat regi. Ny arbetsgivare men samma jobb, samma offentliga finansiering och samma medborgare som elever, patienter och vårdmottagare.
Att jämföra sysselsättningsdata mellan olika år är alltid vanskligt och för den oinsatte blir det ofta fel liknande det Socialdemokraterna har gjort.
Men för alla svenskar som faktiskt ska gå till valurnorna är detta naturligtvis en viktig debatt. Frågan alla ställer sig är vad vi får för våra skattepengar. Hur har egentligen Sveriges alla kommun- och landstingspolitiker klarat av sitt uppdrag under denna mandatperiod och kanske speciellt under den ekonomiska krisen?
Denna fråga besvaras dock inte med det som kanske är mest uppenbart, alltså inte med hur många personer som arbetar i skolan, vården eller omsorgen. Det som är relevant är i stället hur många timmars arbete som landets lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och läkare utfört.
För att få en korrekt bild har vi därför gjort specialberäkningar av SCB:s arbetskraftsundersökning och på så sätt jämfört antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen första kvartalet i år med samma period i fjol. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.
Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari, februari och mars i år arbetades det 430 000 timmar mer än under motsvarande period 2009. Med en genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar motsvarar det 11 000 personer fler som jobbade i skolan, vården och omsorgen i år.
Hur kan det komma sig att denna uppgift skiljer sig så markant åt från de uppgifter som Socialdemokraterna redovisar? För det första har de alltså inte tagit hänsyn till den strukturomvandling som sker. Det senaste året har hela 181 nya vårdcentraler etablerats och 377 omsorgsföretag är verksamma i landets kommuner genom lagen om valfrihet. Under samma period har en handfull offentliga aktörer fått lägga ner verksamheten på grund av ökad konkurrens. Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag.
För det andra tycks det ha gått Socialdemokraterna förbi att sjukfrånvaron faktiskt faller i rask takt. Det får till följd att många skolor, sjukhus och vårdhem inte behöver ta in extrapersonal i samma utsträckning som tidigare. För det tredje har den genomsnittliga överenskomna veckoarbetstiden ökat signifikant.
Till Sveriges alla väljare vågar vi därför säga att skolan, vården och omsorgen faktiskt har varit tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol. Den växande skaran välfärdsföretag är en stark länk i denna viktiga samhällskedja. Socialdemokraterna bör nog göra sin hemläxa lite bättre nästa gång de vill ta hem politiska poänger. Kanske en ursäkt är på sin plats till landets privata vårdgivare?
Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna/Almega
Artikeln tidigare publicerad i Norrköpings Tidningar den 27 juni.