Hoppa till innehåll

Vården ser ut att bli en valfråga. Det är bra. Vi behöver en diskussion om vårdens grundläggan­de problem, dess utformning i system för valfrihet, konkurrensneutralitet­ mellan offentliga och privata vårdgivare och, sist men inte minst, ersättningssystemens utformning. Det är en diskussion som Vårdföretagarna välkomnar.

Men det finns åtskilliga myter kring hur det är med valfrihetrn och inte minst om den fria etableringen av vårdgivare. Vår utgångspunkt är givetvis våra företags intressen men dessa sammanfaller med medborgarnas allmänintresse att välja den vårdgivare de önskar. Den valmöjligheten ska alla medborgare ha oavsett klasstillhörighet, kön eller etnisk tillhörighet. I och med vårdvalsreformen har vi också tagit ett rejält kliv närmare det målet. Men det finns dock en del skönhetsfläckar kvar för att skapa reell valfrihet för alla.

Två aktuella utvärderingar av vårdvalsreformen visar på gemensamma slutsatser som är intressanta för diskussionen om vårdvalet i Uppsala. Dels har Vårdföretagarna gjort en unik och första utvärdering av Vårdvalsreformen. Några av delresultaten presenteras på SNS vårdvalskonferens i Uppsala­ i dag. Slutrapporten presenteras sedan på en nationell konferens i Stockholm den 1 juni. Dessutom har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en motsvarande studie på tre landsting med Vårdval (Halland, Västmanland och Stockholm).

Ett av de gemensamma resultaten är att antalet vårdgivare har ökat i samtliga tre studerade landsting. Alla tre uppger att trenden är att andelen patienter som väljer privata utförare ökar. Dessutom visar det sig att överkapacitet undviks med vårdval, i jämförelse med traditionell upphandling.

I Stockholm har kostnaderna minskat i fasta priser för den producerade tjänsten, medan kvaliteten på tjänsten är oförändrad. I Västmanland har kostnaderna i fasta priser ökat, ­me­dan kvaliteten är oförändrad. I Halland har kostnaderna minskat i fasta priser, medan kvaliteten har ökat.

Antal läkarbesök har ökat med 12 procent och störst var ökningen i vårdtunga områden där den var 15 procent. I huvudsak ser vi att kvaliteten har utvecklats positivt, fler vårdgivare har etablerats genom vårdvalen vilket har ökat tillgängligheten för landets patienter. Detta utan att kostnaderna har gått i taket eller att de farhågor som funnits med etableringsfriheten besannats.
En del politiker upplever att etableringsfriheten bär med sig vissa problem. Å ena sidan överetablering som kan verka kostnadsdrivande och försvåra för den offentliga vården, å andra sidan en risk att vissa områden får sämre möjligheter till vård.

Det finns även de som ibland hävdar att privata vårdföretag endast skulle välja de patienter som är friska eller som de vill ha. Det sistnämnda skulle strida både mot läkaretiken såväl som mot lagen.
I de studerade landstingen finns det i dag ungefär hälften privata utförare och hälften offentliga utförare. Det är med and­ra ord mångfald inom sjukvården på riktigt.

I Uppsala finns det i dag 43 vårdcentraler. Av dessa är 10 privata husläkarmottagningar som fått ett utökat vårdcentralsuppdrag från och med 1 jan 2009. Det finns vidare tre vårdcentraler som sedan 1 feb 2009 drivs enligt LOU-upphandling samt två nytillkomna privata vårdcentraler som startat i och med vårdvalet, det vill säga efter den 1 juli 2009.

Andelen privata vårdcentraler är således vid första anblicken redan 15 av 43, alltså 35 procent. Men den siffran är djupt missledande. Om man i stället ser till andel privat­vård (andel av omsättningen) i Uppsala så är det endast 12,8 procent primärvård, 3,8 procent psykiatri och 4,9 procent övrig sjukvård. Totala andelen privat vård i Uppsala är endast 6,1 procent enligt SKL:s senaste statistik.

Det är med andra ord långt kvar innan vi har mångfald och valfrihet i vården i Uppsala på samma sätt som i bland annat Stockholm och Halland.

Det är därför på sin plats att ställa den öppna frågan till de ansvariga politikerna i Uppsala: Vad vill ni göra för att öka mångfalden inom vården och varför har inte fler vårdgivare etablerat sig i Uppsala?

En liknande fråga har vi ställt till våra medlemmar: Vilka är de största hindren för mångfald? Då svarar de:

– Passiv listning försvårar inträde för nya etableringar i vårdval.
– Omfattande basuppdrag hind­rar mindre vårdföretag i fler landsting.
– Landsting täcker upp egna förlustverksamheter vilket hindrar konkurrens.
– Landsting subventioneras, exem­pelvis genom omställningsbidrag.
– Nära kontakter mellan beställare och utförare ger försprång i det offentliga.
– Den offentliga utföraren har marknadsföringsfördelar för vid införandet av vårdval.

Det pågår en granskning av de olika vårdvalen utifrån just konkurrensneutraliteten, efter att de införts, av Konkurrensverket. Det välkomnar vi, men det är inte tillräckligt.

Vi menar att det efter valet 2010 måste tillsättas en parlamentarisk utredning som skyndsamt ser över frågan om konkurrensneutralitet i vården generellt. Detta bör ske efter valet 2010 oavsett vem som vinner. Dagens lagstiftning måste anpassas till en verklighet som präglas av en mångfald av utförare, såväl privata, ideella som offentliga.

För att uppnå mångfald behövs
– Sunda ersättningssystem som stimulerar valfrihet och kvalitet.
– Mindre omfattande basuppdrag inom primärvården med fler tilläggsuppdrag som gör det möjligt för små och medelstora vårdentreprenörer att etablera sig.
– Ett organiserat erfarenhetsutbyte mellan kommunen/landsting och privata utförare och dialog mellan politiker och utförare.
– Nationell kvalitetsgranskning. Välfärdens tjänster behöver utveckling, mångfald och karriärmöjligheter.
– Sanktionsmöjligheter när landstinget inte behandlar alla vårdgivare konkurrensneutralt.
– Nationell årlig uppföljning av konkurrensneutraliteten inom vården motsvarande den uppföljning som göras av skolverket när det gäller utbildning.

Den svenska vården har gått från att vara en intern angelägenhet för landstingen till att få drag av en marknad där kunderna kan välja. Finansieringen sker via skatter och patienterna betalar inom ramen för den offentligt finansierade vården endast en liten del via patientavgifter.

Skattefinansiering av vården­ är också Vårdföretagarnas utgångspunkt, den måste behållas för att garantera en jämlik vård och en sund finansiering. Vi behöver dock en mer konkurrensneutral vård. Det skulle gynna vården i Uppsala och ge en högre tillgänglighet, högre kvalitet samt mer vård per skattekrona.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i UNT den 8 april.