Hoppa till innehåll

Den årliga undersökningen om sjukvård i Europa (Euro Health Consumer Index 2009) visar att Nederländerna sticker ut som det överlägset bästa landet att vara patient i. Trots högklassiga medicinska resultat tappar Sverige placeringar i jämförelsen. Det hjälper inte att svensk sjukvård är bäst, när det är så svårt att ta del av den.

De reformer som regeringen och flera landsting genomfört, har ännu inte givit några mätbara resultat. Albanien, som för första gången är med i undersökningen, är det land som i praktiken inte har några väntetider för att komma till en läkare. Men det har Sverige, trots den så kallade kömiljarden som regeringen initierat.

Vad kan Sverige göra för att komma i kapp eller förbi andra länder i kommande sjukvårdsjämförelser? Den politiska beredskapen för att fatta de beslut som skulle kunna bidra till detta, tycks vara liten.

Det kanske till och med är orealistiskt att tänka sig att de förändringar som skulle ge de bästa resultaten kan genomföras i stor politisk enighet.

Det som verkar vara den tydligaste slutsatsen av EHCI 2009 är att mångfald är bra och bidrar till en bättre fungerande vård. I Sverige har utvecklingen av sjukvård med mer valfrihet bara börjat. Den utvecklingen måste fortsätta, och påskyndas, om vården ska upplevas som bättre. Vi inom Vårdföretagarna ser nu att den politiska uppgiften ligger i att skapa ett nytt svenskt sjukvårdssystem med tydliga och förutsebara regler. Och att se till att vården är så pass heltäckande att ingen riskerar att bli utan nödvändig behandling. För att uppnå detta krävs bland annat fastställda kriterier för uppföljning och utvärdering av kvaliteten inom svensk sjukvård. Här har tagits steg i rätt riktning från såväl regeringen som hos Socialdemokraterna. Men vi har en bra bit kvar för att komma ikapp exempelvis vårt grannland Danmark.

Ur ett vårdföretagarperspektiv ser vi ett brådskande behov av ett blocköverskridande arbete för att skapa en bred sjukvårdsreform.

Samtidigt som vi behåller den höga medicinska kvaliteten och förbättrar patientens inflytande måste kostnaderna hållas under kontroll.

På kort sikt finns det några områden som är värda att omedelbart intensifiera arbetet kring. Patientinformation och möjligheten att göra jämförelser, är en förutsättning för att valfriheten ska fungera i praktiken. Informationen måste i sin tur bygga på en oberoende utvärdering. Nederländerna lyfts i rapporten fram som ett föredöme inom patientinformation. Att detta inte ännu inte finns i Sverige är en skamfläck för sjukvårdspolitiken.

Ett annat område som vi behöver ta krafttag om är tillgängligheten. Långa köer och svårigheten att komma fram till en läkare inom rimlig tid kan bara lösas med fri etablering och valfrihet för patienten.

Lagen om valfrihetssystem, LOV, är frivilligt för kommuner men borde bli obligatoriskt i hela landet. Samtidigt måste reformen för ett utvidgat vårdval till all hälso- och sjukvård få ett snabbspår och inte tillåtas skjutas ner av det landstingskommunala maktperspektivet.
 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Publicerad i helahalsingland.se den 2 oktober 2009