Hoppa till innehåll

Regeringen håller på att göra självmål på sin egen hemmaplan när det gäller valfriheten.

Lågkonjunkturen har nått vården. Vi ser det i rapporter från Sveriges kommuner och landsting och vi ser det i dagliga rapporter, insändare i lokalpress landet över. Under den förra lågkonjunkturen handlade det mycket om att spara och effektivisera i den egna verksamheten. Nu ligger mer i skålen, nämligen regeringens egna valfrihetsreformer inom äldreomsorg och primärvården. Nu riskeras den valfrihet som har ökat i landets kommuner sedan LOV, lagen om valfrihet, som röstades igenom i riksdagen i slutet av förra året. På grund av minskande skatteintäkter uppger kommunerna nu allt fler att de tänker sänka ersättningar till de icke-kommunala aktörerna inom valfrihetssystemen är en möjlighet för att komma tillrätta med de ekonomiska problemen. Detta är kortsiktigt och riskerar de långsikta utvecklingen av vården och valfriheten i Sverige. Det är på intet sätt fel att jobba med effektiviseringar och att sänka kostnader, men det blir fel när man som många kommuner och landsting idag gör nämligen att inte ändra kraven på kvalitén. Framförallt är det fel när det inte får samma konsekvenser för den verksamheten som drivs i kommunal och landstingsregi.

I skuggan av landvinningarna med valfrihet inom vården känner de privata vårdföretagen av hur kommunerna sätter allt lägre ersättningar inom valfrihetssystemen i syfte att sänka kostnaderna för exempelvis äldreomsorgen. Bland annat i Uppsala, Västerås, Varberg, Norrköping, Linköping, Täby och Växjö har äldreomsorgsföretagen haft stora problem med alltför lågt satta ersättningar. Stora vårdföretag såsom Carema och Attendo Care som traditionellt sett har lättare att sänka priserna på grund av skalfördelar har även de tackat nej till att vara med och konkurrera i flera kommuner på grund av de låga ersättningarna. I en del kommuner väljer till och med vårdföretag att lämna marknader.

Ta exemplet Varberg, där ersättningen till de icke-kommunala aktörerna varit alltför låg. Här är orsaken de biståndstider som kommunen angivit för kontrakt inom hemtjänsten. Kommunen har slagit fast att det endast tar en minut om dagen att hjälpa en äldre dam eller man på med sina stödstrumpor. Kommunen har även angivit att det tar tre minuter för hemtjänsten att bädda, servera frukost och hjälpa till med övriga morgonrutiner. Även i Växjö har företagen stött på problem. Här erbjuder kommunen hemtjänstens utförare 284 kronor för en timmes hemtjänst i tätort på dagtid, en av de lägsta ersättningarna i ett kundvalssystem hittills enligt de företag vi talat med.

Om utvecklingen med sänkta ersättningar inom vården fortsätter kommer många vårdföretag att dra sig ur de valfrihetssystem som framgångsrikt har byggts upp i kommunerna. Dessa nedskärningar leder i sin tur till att våra äldre drabbas. Vid sidan av att de äldres frihet att välja mellan olika vårdgivare minskar, riskerar de också att möta en stressad omsorgspersonal som arbetar under orimliga arbetsförhållanden.

Sedan LOV infördes i januari 2009 råder en stark konsensus bland Sveriges partier om att LOV inte är till för att sänka kostnaderna inom äldrevården. I stället är syftet att flera vårdföretag som uppfyller kvalitetskraven ska kunna väljas direkt av medborgarna. Genom direkt valfrihet blir betoningen på en varm, nära och kundstyrd välfärd tydligare.

Tyvärr förfelas det syftet om kommunerna och landsting ägnar sig åt en huvudlös kostnadsjakt. Att använda ersättningen till de privata aktörerna som en budgetregulator är inte bara ett hot mot välfärden i Sverige, utan ett hot mot systemet med valfrihet som landets borgliga regering har satsat stort på. En hjärtefråga som riskerar att förfölja den borgliga regeringen inför valet 2010 om utvecklingen fortsätter som nu. Vi tror att i ett stort antal kommuner och landsting kommer valfriheten minska i stället för att öka som var tanken om utvecklingen fortsätter som nu.

En återgång till ett kommunalt monopol gynnar ingen, inte patienterna och inte skattebetalarna. Alternativet till privata vårdföretag blir för kommuner och landstig att återta verksamheten ofta till höga kostnader och utan diskussion som kvalitetskrav. Detta sker exempelvis idag i Linköping där kommunen sänker kostnaden med 15 000 kronor per vårdbostad och år. Resultat av upphandlingen där talar sitt tydliga språk, cirka 30 procent av vårdbostäderna denna gång återtogs till kommunen och förra upphandlingen återtog kommunen 100 % av de verksamheter som då upphandlades. Detta i en kommun som varit känd för att tidigare bejaka valfriheten över partigränserna. Vad tror ni då sker i kommuner där så inte är fallet?

Regeringen behöver läxa upp eller snällare formulerat hjälpa landets kommunpolitiker att tänka mindre kortsiktigt och istället agera långsiktigt för fortsatt mångfald/utveckling i vården och därmed ökad valfrihet för patienterna. Valfrihetssystemen som sådana och de olika lagarnas intentioner är tydliga på att privata vårdföretag inte är till för att i första hand sänka kostnaderna inom vården och vara en budgetregulator för verksamhet som bedrivs i kommunal och landstingsregi. I stället är syftet att flera vårdföretag som uppfyller kvalitetskraven ska kunna väljas direkt av medborgarna.

HANS DAHLGREN

Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna