Liggsår och gamla som inte fått duscha på veckor. Det var vad undersköterskan Sarah Wägnert såg - och till slut fick nog av - när hon jobbade på vårdhemmet Polhemsgården i Solna 1997. Hon slog larm och fick en egen lagparagraf - Lex Sarah - uppkallad efter sig. Bilderna och skräckberättelserna fick kommunen att kasta ut det privata vårdföretaget ISS Care - och avslöjandet blev i den offentliga debatten ett slagträ för kritikerna mot privatiserad vård.

Tolv år senare har kritiken mattats rejält. I dag står 14 000 privata vårdföretag för drygt tolv procent av all utförd vård och omsorg som finansieras med skattemedel i Sverige.
DN Ekonomi har gjort en kartläggning av de fyra största privata vårdkoncernerna - Attendo, Capio, Aleris och Carema - som alla ägs av riskkapitalbolag. När den femte största vårdjätten Praktikertjänst - ett aktiebolag i form av ett producentkooperativ - räknas in gjorde de fem vårdbolagen tillsammans en rörelsevinst på tre miljarder kronor förra året.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på intresseorganisationen Vårdföretagarna, tycker att det är positivt att bolagens vinster uppmärksammas.
- Det här visar bara att det finns stor potential att effektivisera vården inom den offentliga sektorn.

Carema - som till stor del ägs av det brittiska riskkapitalbolaget 3i och till viss del av regimen Singapores regering - gjorde en vinst efter finansnetto på 300 miljoner kronor 2008.

Kenneth Wall, informationsdirektör på Carema, tror inte att företagets mångmiljonvinst sticker i ögonen på de svenska skattebetalarna.
- Jag tror att folk har full förståelse för att vi gör en vinst. Det är en förutsättning för att kunna utveckla, förnya och förbättra verksamheten.
Caremas avkastning på det egna kapitalet var 56 procent. En avkastning som är tre gånger så hög som de vinstrika bankerna i Sverige, enligt DN Ekonomi.

Även vårdbolagens verkställande direktörer tjänar bra. Attendos koncernchef Henrik Borelius hade förra året en lön på 3,9 miljoner kronor och Caremas vd Cecilia Daun Wennborg tjänade 2,5 miljoner kronor 2007.

Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, tror att de privata vårdbolagens vinster kan bero på att de slår ner bopålarna i områden där folk mår bra.
- Titta bara i Stockholm där de flesta privata vårdbolagen etablerar sig i innerstaden - men var finns de största hälsoproblemen? I förorter som Rinkeby. Eftersom man får betalt per besök är det inte lönsamt att finnas i till exempel Rinkeby där många patienter har stora problem.

Samtidigt som de privata vårdbolagen gör stora vinster tampas landstingen med stora budgetunderskott. På många håll är ekonomin så dålig att landstingen tvingas säga upp personal.
- Man ska komma ihåg att vi driver de enheter som vi tar över från den offentliga sektorn i genomsnitt 10-15 procent billigare. Med en omsättning på 4,6 miljarder varje år sparar vi säkert en halv miljard åt kommunerna. Eftersom upphandlingarna blir billigare gör de den besparingen, säger Kenneth Wall på Carema.

Det första akutsjukhuset som privatiserades i Sverige var St:Göran. Året var 1999 och beslutet var kontroversiellt - men den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting lyckades ändå få igenom försäljningen. St:Göran gick under klubban för 250 miljoner - köpare var investmentbolaget Bure, det bolag som kom att bli Capio som i dag äger St:Görans sjukhus. Köpesumman har ägarbolaget tjänat in sedan länge. Sedan 2003 har Capio gjort en vinst på drygt 260 miljoner - före skatt, enligt DN.
- Vi har en vinstmarginal på mellan tre och fyra procent - det är lite mindre än många andra företag, säger Capio St:Görans informatör Anders Persson.

Han tycker inte att det bör finnas en gräns för hur mycket privata aktörer ska kunna tjäna på skattefinansierad vård.
- Det viktiga är att man har en bra och säker vård och att man kan satsa på verksamheten, säger Anders Persson. Han får medhåll av Kenneth Wall på Carema.
- Vår vinstmarginal var 6,8 procent förra året - det är ingen orimligt hög siffra.

Men Handels förbundsekonom Stefan Carlén oroas över vårdbolagens vinstmarginaler.
- Om företag börjar konkurrera om att göra vinster av våra skattemedel - i stället för att fokusera på att förbättra produktionen - så blir det ett felfokus för hela samhället. Om de här vinsterna använts till produktion och utveckling av ny teknologi i stället - då hade vi haft en bättre samhällsekonomisk utveckling.

Therése Hellqvist i Vara har sin uppfattning klar om Carema. När fyraårige Nathanael slog upp ett blödande sår i huvudet åkte de till Caremas vårdcentral i Grästorp - och möttes av ett totalt ointresse.
- Det var inte vård som vi fick. Vem som helst på stan hade brytt sig mer än vad personalen på vårdcentralen gjorde.

Familjen skickades hem - trots att Nathanael kräkts flera gånger - med rådet att ge sonen Alvedon. Då ringde familjen sjukvårdsupplysningen som skickade en ambulans. Sonen hade en hjärnskakning och fick tillbringa två dygn på barnsjukhuset i Trollhättan.
- Vi gjorde en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, men har inte fått något svar ännu.
- Alla kan fela, men om fler möts av samma vård som vi möttes av så är det inte konstigt att de kan göra sådana jättevinster. Därför blir jag upprörd över att de tjänar så mycket på vården, säger hon.

Om de privata vårdaktörerna fälls oftare än offentliga vården vet varken HSAN eller socialstyrelsen eftersom de inte för sådan statistik. Däremot visar Svenskt kvalitetsindex undersökning att den privata vården har 76 procent nöjda kunder - den offentliga vården 67 procent.

Under valrörelsen 2006 kom privatiseringen av vården att bli en av de stora ideologiska symbolfrågorna. S-regeringen hade - i strid med åsikterna hos vissa partikamrater ute landet - infört en stopplag mot utförsäljning av fler akutsjukhus. Den borgerliga alliansen vann valet - och upphävde stopplagen. En av dem som fortsätter att höja rösten mot privatiseringen är Lars Ohly, partiledare för Vänsterpartiet.
- Jag vill se till att vi stoppar ytterligare privatiseringar. Vi måste börja diskutera hur vi ska organisera välfärden för att vinstintresset inte ska spela någon roll.

Vad händer då med vinsterna - det som blir över av skattemedlen efter att de privata vårdbolagen gjort sitt för sina patienter? Enligt DN redovisas de stora vinsterna först när börsbolagen har sålts eller i samband med att de börsnoteras. En del av vinsterna som dotterbolagen gör återinvesteras.

Vinsterna som redovisas vid försäljningarna vandrar vidare och slutar i riskkapitalbolagens fonder som finns i skatteparadis. Därifrån återförs vinsterna till bland andra de svenska riskkapitalbolagens ägare.
- Men det kostar pengar att bedriva sjukvård och här kommer riskkapitalbolagen in - de investerar i svensk sjukvård, säger Hans Dahlgren på Vårdföretagarna.

En syn som Anne-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja inte delar.
- Riskkapitalisterna tänker inte långsiktigt - de ska erbjuda riskkapital, arbeta upp en lönsamhet, sedan ska de sälja av och ge sig in i nya projekt. Den typen av ägande oroar mig, säger hon.

Det har gått tolv år sedan Sverige slog bakut över vanvården på Polhemsgården. Efter skandalen tog Solna kommun över driften i två år. I dag är vårdhemmet återigen privat.
Sarah Wägnert, som startade debatten, är kluven i sin inställning.
- Jag är för privatisering - eftersom det är bra för personalens löneutveckling. Men självklart borde det finnas en gräns för vinsterna och hur mycket aktieägarna ska kunna stoppa i sin egen ficka, säger hon.

/Av Daniel Siksjö, Expresen

Publicerad i Expressen den 23 september 2009 (länk till artikeln)