De valfrihetsreformer som växer fram i Sverige genom Lagen om valfrihetssystem (LOV) och införandet av vårdval i primärvården innebär en stor potential för kvinnor. De ges ökade möjligheter att få fler arbetsgivare och därmed förbättrade arbetsvillkor och möjlighet att pressa upp lönerna. Dessutom ökar möjligheterna för kvinnor att starta egna företag och göra vinst på den egna verksamheten.

När Vårdföretagarna frågade 1 102 studenter på vårdutbildningar om hur de ser på sitt framtida yrkesliv visar det sig att det fi nns ett starkt stöd för privata alternativ och för att dessa ska få gå med vinst om de håller hög kvalitet. En majoritet av studenterna tycker även att blandningen av offentliga och privata arbetsgivare förbättrar deras chanser att få ett jobb.

Överlag är de manliga studenterna mer positiva till privat vård. Men en tydlig skillnad i undersökningen är att kvinnor i högre utsträckning tror att deras karriärmöjligheter är bättre hos en privat arbetsgivare. 68 procent av kvinnorna tror det och 58 procent av männen. 44 procent av kvinnorna säger dessutom att de kan tänka sig att starta eget företag, för män är samma siffra 53 procent.

Vårdföretagarna har också låtit SCB undersöka sjukfrånvaron i vård och omsorg. Den höga sjukfrånvaron inom vårdsektorn är en förklaring till att kvinnor generellt har högre sjukfrånvaro än män. Statistiken från SCB visar på en intressant skillnad i andelen sjukskrivna mellan privata och offentliga vårdgivare. I genomsnitt är andelen sjukskrivna 33 procent högre inom den offentliga vården än inom den privata.

Kvinnor och anställda i vård och omsorg har låga löner i förhållande till sin utbildning och små möjligheter att påverka sina arbetsvillkor, och sitt löneläge. Det lönar sig inte att vara högskoleutbildad i offentlig sektor. Gamla synsätt och förlegade värderingar gör att vi fortfarande har orättvisa löneskillnader mellan kvinnliga och manliga yrken, branscher och sektorer.

Våra kommuner och landsting står inför stora utmaningar framöver när efterfrågan på vård- och omsorgstjänster ökar. Samtidigt växer människors vilja att påverka och göra sina egna val. Det vore ett misstag att utesluta entreprenörskapet inom vård och omsorg genom att exempelvis begränsa möjligheterna till vinst och etableringsfrihet, och därmed begränsa kvinnors möjligheter. Vi vill att andelen privata vårdgivare ska öka från dagens cirka tio procent till minst 50 procent. För att uppnå detta krävs vilja och politiska beslut, och att privat och offentlig vård och omsorg kan drivas på samma villkor.

För att uppnå detta behövs;
✔ Sunda ersättningssystem som stimulerar valfrihet och kvalitet.

✔ Mindre omfattande basuppdrag inom primärvården med fler tilläggsuppdrag som gör det möjligt för små och medelstora vårdentreprenörer att etablera sig. Mindre vårdenheter behöver inte samma patientunderlag för att verksamheten ska gå runt och är mer villiga att etablera sig i glesbygd.

✔ Att kommunernas verkliga kostnad för äldreomsorgen kopplas till ersättningsnivån i LOV.

✔ Ett organiserat erfarenhetsutbyte mellan kommunen/ landsting och privata utförare och dialog mellan politiker och utförare.

✔ Nationell kvalitetsgranskning. Välfärdens tjänster behöver utveckling, mångfald och karriärmöjligheter.

Varför ska mäns företagande löna sig och gå med vinst, men inte kvinnors?
 

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Sölvesborgstidningen, BLT debatt den 8 mars.

Regeringens syfte med Lagen om valfrihetssystem (LOV) var att uppmuntra valfrihet, mångfald och entreprenörskap inom vården och omsorgen. Rätt använd menar vi på Vårdföretagarna att syftet kan uppnås och vi ställer oss positiva till LOV. Erfarenheterna av LOV inom hemtjänsten, ett år efter att det infördes, är dock blandande.

Det är glädjande att se att så många kommuner infört LOV och att närmare 210 kommuner ansökt om stimulansbidrag för att utreda och i vissa fall införa LOV. Men för att LOV ska ge de äldre en verklig valfrihet måste systemen vara rimliga. Så är inte alltid fallet idag.

Företagens erfarenheter visar att det framförallt är tre faktorer som riskerar att hindra utvecklingen med fler utförare och ökad valfrihet. Dessa faktorer är:

1. Ersättningsnivåerna, som i många fall innebär orimliga villkor för företagen. Det finns exempel där kommuner inte ger ersättning för resor, dubbelbemanning, dokumentation, kompetensutveckling eller biståndsdiskussioner med brukaren. En annan framträdande brist är kommunala verksamheter som drivs med förlust. Eftersom LOV inte ger någon garanterad kundstock åt nya aktörer i hemtjänsten är det orimligt att tro att reformen ska leda till att nya aktörer åtar sig stora uppstartskostnader så länge som problemet med kommunala förlustverksamheter inte åtgärdas.

2. Icke konkurrensneutrala villkor mellan den offentligt och privat drivna hemtjänsten. Som exempel kan här nämnas att många kommuner undantar nattuppdragen, som ger högre ersättning, från erbjudandet och behåller dem i kommunal regi. Här stängs alltså entreprenörerna ute från en hel marknad som skulle ge möjlighet till bättre ekonomi. Kommunerna behåller sin monopolställning på natten och konkurrens på lika villkor blir omöjlig. Ett annat exempel är ickevalsalternativet som i många fall behålls i kommunens egenregi. Här förespråkar Vårdföretagarna ett roterande schema så att alla utförare i vissa perioder är ickevalsalternativet.

3. Bristande dialog mellan beställare och utförare. Flera företag upplever att det i vissa kommuner finns en dålig förståelse för utmaningarna med att starta och driva företag inom vård och omsorg.

Intresset för LOV är stort ute i våra kommuner och rätt använd gör lagen om valfrihetssystem det möjligt för brukarna att själva få bestämma vem som ska utföra deras hemtjänst. Om de inte är nöjda så finns det något annat att byta till. Det leder till en mer individanpassad omsorg som visat sig leda till fler nöjda äldre och därmed ökad kvalitet. För att LOV: en ska bli framgångsrik så är det dock oerhört viktigt att beställarna och utförarna förstår varandra och tidigt hittar en plattform för en öppen dialog. Detta är grunden till att skapa system som är hållbara i längden.

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagrna.

Artikeln tidigare publicerad i anbudsjournalen, nr 3, 2010.

Under hösten reste Vårdföretagarna runt och diskuterade möjligheten att använda Lov inom äldreomsorgen med politiker, tjänstemän och företag. Vi tror oss se att det kan vara ett sätt att skapa sysselsättning även i glesbygd. Vi möttes av stort intresse och nyfikenhet, men även viss oro. Kommunernas vanligaste argument var att det är mycket svårare att införa valfrihet i glesbygd än i tätort. Vi ser nu att så inte är fallet, även om man ibland får ställa sig andra frågor i glesbygd. Det kan exempelvis vara långt mellan brukarna när hemtjänst ska ges. Då kan det löna sig för kommuner att samarbeta med närliggande kommuner så att man kan erbjuda fler brukare hemtjänst inom ett område, även om det inte är inom samma kommun.

Den viktigaste frågan som alla kommuner bör ställa sig är: Varför skulle vi välja att införa Lov? Svaret är inte bara ökad valfrihet, utan också att ge kommuninvånarna möjlighet att välja bort utförare. Men det skapar även sysselsättning i glesbygd. Valfrihetssystemen möjliggör ökad tillväxt och möjlighet för offentlig anställda att få mer än en arbetsgivare att välja på. Det är också så att det blir attraktivt att bo kvar och kanske även starta företag. Med den demografiska utveckling vi ser kommer fler utförare att behövas i glesbygd.

Mångfald och valfrihet kräver dock att presumtiva, såväl som redan etablerade, företag ges rätt förutsättningar. Det grundläggande är konkurrensneutrala villkor. Samma ersättningsnivå ska gälla för företag som kommunens egen verksamhet. Det innebär att när ersättningen för en hemtjänsttimme bestäms så ska alla kommunens kostnader räknas in: resor till och från brukare, utbildning av personal, vikarier, dubbelbemanning, dokumentation, IT-system med mera. I glesbygdskommuner startas ofta små, lokala företag. Det är främst kvinnor som arbetat i offentlig vård och omsorg som väljer att starta eget. Ta tillvara dessa eldsjälar och gör inte Lov till ännu en kvinnofälla, där ersättningen och förutsättningarna gör det omöjligt att klara sig.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Läns-Posten den 25 februari (länk till artikel)

Närmare 100 000 patienter har beskrivit sina erfarenheter av sitt besök på sin vårdcentral. Sveriges Kommuner och Landsting presenterar idag resultaten på en presskonferens. Resultaten är glädjande för privata vårdgivare inte minst i det vårdval som har funnits längst - nämligen Vårdvalet i Halland.

När vi granskar resultaten av patienternas värdering av de 50 vårdcentralerna som finns i Halland så visar det sig att placeringarna 1-6 innehas av vårdcentraler som är privata utförda. Rangordningen görs på frågor som bemötande och patientmedverkan. Det viktiga är förstås inte vem som är bäst i sig utan det faktum att nu kan för första gången patienter jämföra vårdgivare utifrån frågor som är viktiga för patienten.

Det är viktigt att det finns jämförelser som är öppna för patienterna inte minst nu när inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats under vårdvalets första år (2009) Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Det är med andra ord många som aktivt har velat välja sig en ny läkare eller sjuksköterska.

Förhoppningsvis är en majoritet av de patienter som inte har valt någon ny vårdcentral nöjda med hur det fungerar. Om inte, så har de också möjligheten att lista om sig efter att ha läst resultaten från SKL:s patientenkät. Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att se till att patientens behov sätts i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten "Ett bättre Vårdval Sverige" som sammanfattar hur de privata vårdföretagen ser på vårdvalsreformen. De flesta företag är nöjda, och alla är eniga om är att de stora vinnarna på Vårdval är patienterna, vilket nu även konfirmeras av patientenkäten från SKL.

Bättre tillgänglighet är den tydligaste effekten enligt landets företag. Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag. De första vårdvalsmodellerna följs nu av ytterligare variationer, alla med målsättningen att det ska bli bättre för patienten. Men det behövs också goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas förgiven. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler leder inte bara till att företag får problem att verka och erbjuda sina tjänster, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre vård till högre kvalitet, och med mer personlig service. Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt ser också gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler landsting aktivt jobbar med att följa upp resultaten i vården och gör dess tillgängliga för patienterna.
 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill.se den 18 februari (länk till artikeln)

Frågan om vinst i vård och omsorg är viktig att analysera närmare. Debatten tar sin utgångspunkt i olika uppfattningar om möjligheten att tjäna pengar på att hjälpa människor i behov av vård och omsorg. Ofta är det de större företagen som hamnar i fokus, och då gärna riskkapitalbolagen.

Vårdföretagarna bad revisions - företaget Pricewaterhouse Coopers undersöka årsredovisningarna 2004–2008 i 21 aktiebolag verksamma inom vård och omsorg för att nyansera debatten.

I rapporten ”Vinst i vård och omsorg” konstateras bland annat att de granskade vårdbolagens ekonomi är stabil. Den genomsnittliga rörelsemarginalen på 4,8 procent medför att de kan hantera variationer i efterfrågan samt utveckla och expandera sin verksamhet. Bolagen har delats in i tre storleksgrupper. De minsta utmärker sig genom att ha klart högre vinster än de större. I de minsta företagen var rörelsemarginalen så hög som 17,1 procent.

Företagen verkar i en bransch som växer i omsättning, och dess betydelse ökar för varje år. Företagen visar vinst – ett resultat av att de har nöjda patienter, är välskötta och har motiverade medarbetare.

Rapporten innehåller också jämförelser med andra branscher som visar att investerare som vill se en snabb och hög avkastning på investerade medel bör söka sig till andra branscher som är mer lönsamma än vård och omsorgssektorn.

Stick i stäv med hur debatten förs, visar det sig att de små vårdföretagen går bäst. Varför det är så bör analyseras närmare, men det stämmer med en bild som ofta glöms bort, att många vårdföretag är små och medelsstora, drivna av entreprenörer med ett stort engagemang, som inte sällan själva har en bakgrund inom vården.

Det visar också att det finns stora effektiviseringsmöjligheter inom vård och omsorg. Med en ökad transparens och kännedom om vårdföretagens ekonomi kan företagen framöver betraktas som naturliga inslag i välfärden, där en sund ekonomi borgar för något positivt för patienter, skattebetalare och medarbetare.

Sverige klarar inte framtidens utmaningar utan privata alternativ inom den offentligt finansierade vården.

Vårdföretagarna ser fram emot en seriös sjukvårdspolitisk debatt under valrörelsen. En debatt som präglas av en rättvis bild av vad de privata alternativen bidrar med till svensk sjukvård.

När vårdgivare som upp fyller grund läggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens kan etablera sig och erbjuda vård, då skapas konkurrens och utvecklingskraft. Patienterna och brukarna får ökad valfrihet, personalen får fler arbetsgivare och framförallt får vi mer vård för pengarna.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens industri den 17 februari.

 

Den ofta dogmatiska vårddebatten mellan socialdemokratiska och borgerliga politiker har stulit fokus från hur dagens vård i verkligheten ser ut.

Risken är att även 2010 års samtal om vården inför valet återigen och endast kommer att handla om hur driften av vården skall ske. Vi tror att denna debatt – om vården skall vara offentligt eller privat driven – har varit hämmande för vårdens utveckling utifrån ett medborgarperspektiv.

Vården måste utvecklas. Detta gäller all vård, oavsett driftsform. Den nära vården mår bra av en mångfald av driftsformer. Det kan vara offentliga, privata, kooperativ eller idéburna aktörer som driver vårdcentraler.

Hade detta varit i fokus för fler inom politiken så hade vi säkerligen sett snabb utveckling av kvalitet och tillgänglighet inom den nära vården.

För vår del är det innehållet i vården som är det viktiga och inte om den bedrivs i privat eller offentlig regi. Om detta borde debatten om framtidens vård handla.

Det finns många goda exempel inom den svenska vården. Tyvärr ser vi också ibland sämre exempel. Dessa exempel står att finna oavsett driftsform. För oss är det viktigt att inte låta att sätta en ideologisk giftstämpel på vissa driftsformer.

Vi tror att personalens kunskap och engagemang är mer avgörande för en lyckad vård än driftsformen i sig. Det viktiga är att all vård är solidariskt finansierad via skattesedeln och tillgänglig för alla invånare oavsett storlek på plånboken.

Vården skall vara behovsstyrd, hälsofrämjande, trygg, nära, ha hög kvalitet och se på människan i ett helhetsperspektiv. För det krävs resurser och ersättningssystem som beaktar socioekonomiska förhållanden, men också möjlighet till utvecklingsarbete inom såväl den privata som den offentligt drivna vården.

Kommuner och landsting står inför stora utmaningar då efterfrågan på vård- och omsorgstjänster kommer att öka. Samtidigt växer människors vilja att påverka och göra sina egna val.

Detta kommer att kräva smartare sätt att arbeta för att uppnå en effektivare vård. Med dessa utmaningar vore det felaktigt att diskvalificera entreprenörskapet inom vård och omsorg. Vi ser det också som felaktigt att inte låta vårdföretagare inte få ta ut vinst. Det skulle leda till en radikal minskning av antalet entreprenörer inom vården, vilket vore olyckligt.

Vi är lika övertygade om att medborgarna måste få tillgång till vårdens resultat och ekonomi. Det gäller så väl offentliga som privata aktörer.

Att försöka gömma sig bakom vita rockar, offentliga byråkratier eller aktiebolagsformen istället för att inte medverka till öppenhet skadar förtroendet för vården och dess utveckling.

Vården får aldrig bli ansiktslös och ansvar måste alltid kunna utkrävas. För detta krävs ett synligt och uppenbart ägande som inte prioriterar kortsiktiga vinster.

Såväl offentliga som privata vårdproducenter är i behov överskott för att kunna utveckla verksamheten. Medborgarna förväntar sig att detta görs utifrån ett skatteperspektiv.

Om man försöker glida undan detta så gör man den framtida vården otjänst, samtidigt som kraven på regleringar säkert kommer som ett brev på posten gällande den offentligt finansierade vården.

Vad vården behöver är bättre tillgänglighet och öppenhet – inte blåa eller röda ideologiska hämskor.

 

Anders Åkesson (MP), regionråd i Region Skåne

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Sydsvenskan den 14 februari (länk till artikeln)

Det pågår en debatt om hur sjukfrånvaron i Sverige kan minska. Vård och omsorg är en av de sektorer där sjukfrånvaron är som störst. SCB har därför, på uppdrag av Vårdföretagarna, undersökt statistiken över lång- och korttidssjukskrivna bland vårdanställda i Sverige.

Resultatet visar på stora skillnader mellan länen.

I Jämtland är 18 procent i den offentliga vården sjukskriven. I Stockholm är det drygt 13 procent, vilket är nära riksgenomsnittet som är 13,7 procent. I Blekinge är andelen sjukskrivna i den offentliga vården 14,9 procent.

Den totala sjukfrånvaron bland alla arbetande, oavsett sektor, är åtta procent. Anställda i den offentliga vården är alltså sjukare än andra.

En hög andel sjukskrivningar är inte bara olyckligt för de personer som sjukskrivs. Patienterna får inte den kontinuitet i vården som är önskvärd. En sammanhållen vårdkedja är vad som kännetecknar kontinuitet i vården. Med en hög andel sjukfrånvaro och tillfälligt anställda blir en sammanhållen vårdkedja svårare att leva upp till.

Statistiken från SCB visar tydligt på en skillnad i andelen sjukskrivna mellan privata och offentliga vårdgivare. I genomsnitt är andelen sjukskrivna 33 procent högre inom den offentliga vården. Blekinge är det län med störst skillnad. Där är andelen sjukskrivna 90 procent högre bland dem som arbetar i den offentliga vården. I Blekinge är andelen sjukskrivna inom den offentliga vården 89,7 procent högre än i den privata. Den största skillnaden i landet.

Möjligen beror de positiva siffrorna för de privata vårdgivarna på att deras anställda upplever ett större inflytande över sin arbetssituation. Jobbhälsobarometern 2009, som genomförs varje år av Svensk Företagshälsovård och Svenskt Kvalitetsindex, visade att anställda i privat driven vård är mer nöjda med sin fysiska arbetsmiljö och upplever mindre krav än landstings- och kommunanställda.

Att skillnaderna mellan andelen sjukskrivna är så stora hotar patienternas rätt till lika vård. Fördelarna med de vårdvalssystem som nu växer fram är många. Framför allt för patienterna som får fler vårdgivare att välja mellan, vilket leder till ökad tillgänglighet och kvalitet.

Med mångfalden följer också förbättrade förutsättningar för dem som arbetar i vården. Att de får flera olika arbetsgivare att välja mellan kommer på sikt att förbättra arbetsmiljön i både offentlig och privat driven vård och därmed minska sjukskrivningarna.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Blekinge läns tidning den 10 februari. (länk till artikeln)

Svar på Robert Uittos debattartikel ”Länets sjukvård behöver stöd – inte Alliansens marknadsexperiment” (Åsikter 5 februari).
Självklart ska Jämtar få välja i vården, omsorgen men valfriheten i de glesaste delarna av länet är inte stor och därför behövs möjligheten att etablera sig som vårdgivare genom ett snävare uppdrag i glesbygd. Detta går att hantera inom vårdvalets ram i motsatts till vad Robert Uitto (S), Landstingsråd anser. Vårdvalet är en möjlighet för glesbygden inte tvärtom, hanterat på rätt sätt.

Sjukvård och välfärd är till för alla - inte bara för delar av landet. Vårdvalet i Jämtland kommer att resultera i få nya vårdcentraler. Runtom landet har åtta landsting infört vårdval, resterande landsting kommer att införa systemet under året. Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Det är med andra ord många som aktivt har valt en ny läkare eller sjuksköterska. Vårdvalet har gett utrymme för att både öka tillgängligheten och höja kvaliteten i vården.

Jämtland har ett alltför omfattande basuppdrag. Detta försvårar möjligheterna för mindre vårdgivare att etablera sig. För att få en mångfald av vårdgivare och på så sätt ökade valfrihetsmöjligheter bland patienter är det viktigt att ta bort de etableringshinder som finns i dag. Ett omfattande basuppdrag och höga krav på vårdgivaren gynnar större vårdenheter, som ofta mindre benägna att etablera sig i glesbygd. Valet står inte mellan privat eller offentligt vårdgivare utan vid etablering av vårdgivare överhuvudtaget i glesbygd. Detta är inget som är nytt för vårdvalet.

Därför kan ett mindre omfattande basuppdrag med fler tilläggsuppdrag möjliggöra för små och medelstora vårdentreprenörer att etablera sig. Mindre vårdenheter behöver inte samma patientunderlag för att verksamheten ska gå runt och är således mer villiga att etablera sig i glesbygd. Vi inom Vårdföretagarna menar också att en förutsättning för riktig valfrihet är att registren för listning nollats och alla medborgare aktivt får välja. Alternativt att närhetsprincipen får styra - men först när marknaden är mogen, för såväl privata som offentliga utförare.

Jämtarna kan som andra komma att glädjas till ökad valfrihet och en bättre tillgänglighet i vården, men det finns mycket kvar att göra innan det blir fallet. Den 25 februari kommer vi inom Vårdföretagarna därför till Jämtland för att diskutera vårdvalets möjligheter med företagare och politiker.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Östersunds-posten den 9 februari (länk till artikeln)

 

Det pågår en politisk debatt om hur sjukfrånvaron i Sverige ska kunna minskas. En av de sektorer där sjukfrånvaron är som störst är inom vård och omsorg. De senaste mätningarna från SCB visar att över var tionde person i vården är sjukskriven, totalt 40000 personer. I syfte att kartlägga hur sjukfrånvaron i vården ser ut gav Vårdföretagarna SCB i‑uppdrag att göra en analys över antalet sjukskrivna. I undersökningen innefattades både lång- och korttidssjukskrivna inom ett tjugotal yrken såsom tandläkare, sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster och även chefer på mindre enheter inom vården.

Resultatet visar att det finns avsevärda skillnader mellan länen i andelen

sjukskrivna i vården. I Jämtlands län är knappt var femte person (18 procent) i den offentliga vården sjukskriven. I Stockholm är drygt 13 procent av personalstyrkan i den offentliga vården sjukskriven, vilket är nära riksgenomsnittet som ligger på 13,7 procent. Gotland har landets lägsta andel om 11 procent. Den totala sjukfrånvaron bland alla arbetande oavsett sektor är 8 procent. Anställda i den offentliga vården är med andra ord sjukare än andra.

En hög andel sjukskrivningar är inte bara problematisk och olycklig för de personer som sjukskrivs. Det betyder också att turbulensen ökar på personalsidan genom vikarier och tillfälligt anställda i vården.

Om de som arbetar på landets vårdcentraler skiftar mer än nödvändigt, kan det även gå ut över patienterna då de inte får den kontinuitet i mötet med vården som är önskvärd. En sammanhållen vårdkedja, där patienten känner trygghet att vårdpersonalen samarbetar kring hans eller hennes problem, och där god information gör vården effektiv och säker, är vad som kännetecknar kontinuitet i vården.

Med en hög andel sjukfrånvaro och tillfälligt anställda blir en sammanhållen vårdkedja svårare att leva upp till. Att andelen sjukskrivna personer varierar förhållandevis mycket mellan länen kan undergräva patienternas rätt till lika vård i hela landet. Därför är det viktigt att förstå de mekanismer som leder till sjukfrånvaro i vårdsektorn.

En ytterligare viktig anledning till att studera vårdens sjukfrånvaro är jämställdhetsaspekten. Sedan 1980 har kvinnors sjukfrånvaro i Sverige överlag varit högre än mäns. I Försäkringskassans rapport Sjukfrånvaron i Sverige – på väg mot europeiska nivåer? (2009) konstateras att andelen sjukskrivna anställda kvinnor var 60 procent högre än andelen sjukskrivna män i Sverige 2007. Bland de anställda inom vård och omsorgssektorn arbetar totalt drygt en halv miljon kvinnor, 84 procent av de anställda.

Den höga sjukfrånvaron inom vårdsektorn är en förklaring till att kvinnor generellt har högre sjukfrånvaro än män. Sjukfrånvaron är högre inom vården än inom industrin.

Statistiken från SCB visar även på en intressant skillnad i andelen sjukskrivna mellan privata och offentliga vårdgivare. I genomsnitt är andelen sjukskrivna 33 procent högre inom den offentliga vården än inom den privata. Blekinge är det län med störst skillnad i sjukskrivningar mellan offentlig och privat arbetsgivare, där är andelen sjukskrivna 90 procent högre bland dem som arbetar i den offentliga vården. Undersökningen visar att driftsformen är en lika avgörande faktor för hur stor respektive liten sjukfrånvaron är som den geografiska faktorn.

Hur sänker vi sjukskrivningarna bland våra vårdanställda? Det är nödvändigt att undersöka vad dessa skillnader beror på. Att förstå frågan om sjukfrånvaro i vården är viktigt för att sänka antalet sjukskrivna och för att säkra en större personalkontinuitet till patienterna.

För att stimulera landstingen till att ge sjukskrivningsfrågorna prioritet, införde regeringen ekonomiska incitament under 2006 som sträcker sig fram till 2010. Landstingen får del av sjukskrivningsmiljarden i direkt förhållande till hur mycket antalet sjukdagar minskar i respektive län i förhållande till föregående år. Ju större minskning, desto mer pengar till landstingen. Både regeringen och SKL har beskrivit satsningen som en framgång för sänkt sjukskrivning. Trots denna framgång kvarstår stora skillnader mellan länen och driftsformerna privat och offentligt.

Det är inte en naturlag med hög sjukfrånvaro. Sjukskrivningsmiljarden och de privata arbetsgivarnas lägre sjukfrånvaro visar att det går att få ner antalet sjukskrivningsdagar ytterligare. Frågan om sjukskrivningar inom vården är komplicerad och allvarlig. För att förbättra situationen på de sjukaste vårdarbetsplatserna måste alla aktörer inom Vårdsverige verka för att dra och sprida lärdomar från de friskaste.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad den 5 februari i SvD Brännpunkt (länk till artikeln)

Under hösten reste Vårdföretagarna runt och diskuterade möjligheten att använda Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom äldreomsorgen med politiker, tjänstemän och företag. Vi tror oss se att LOV kan vara ett sätt att skapa sysselsättning även i glesbygd.

Vi möttes av stort intresse och nyfikenhet men även viss oro. Kommunernas vanligaste argument var att det är mycket svårare att införa valfrihet i glesbygd än i tätort.

Vi ser nu att så inte är fallet, även om man ibland får ställa sig andra frågor i glesbygd. Det kan exempelvis vara långt mellan brukarna när hemtjänst ska ges. Då kan det löna sig för kommuner att samarbeta med närliggande kommuner så att man kan erbjuda fler brukare hemtjänst inom ett område, även om det inte är inom samma kommun.

Den viktigaste frågan som alla kommuner bör ställa sig är: Varför skulle vi välja att införa LOV? Svaret är inte bara ökad valfrihet, utan också att ge kommuninvånarna möjlighet att välja bort utförare men det skapar även sysselsättning i glesbygd.

Valfrihetssystemen möjliggör också ökad tillväxt och möjlighet för offentlig anställda att få mer än en arbetsgivare att välja på. Det är också så att det blir attraktivt att bo kvar och kanske även starta företag. Med den demografiska utveckling vi ser kommer fler utförare att behövas i glesbygd.

Mångfald och valfrihet kräver dock att presumtiva, såväl som redan etablerade, företag ges rätt förutsättningar. Det grundläggande är konkurrensneutrala villkor.
Samma ersättningsnivå ska gälla för företag som kommunens egen verksamhet. Det innebär att när ersättningen för en hemtjänsttimme bestäms så ska alla kommunens kostnader räknas in: resor till och från brukare, utbildning av personal, vikarier, dubbelbemanning, dokumentation, IT-system med mera. I glesbygdskommuner startas ofta små, lokala företag. Det är främst kvinnor som arbetat i offentlig vård och omsorg som väljer att starta eget.

Ta till vara dessa eldsjälar och gör inte LOV till ännu en kvinnofälla, där ersättningen och förutsättningarna gör det omöjligt att klara sig.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef  på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Södermanlands nyheter den 5 februari 2010 (länk till artikeln)

Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren och Fredrik Olovsson, alla S beskriver i Katrineholms-Kuriren den 26 januari sin syn på framtiden för svensk sjukvård och de reformer som den nuvarande regeringen har genomfört på området.

Tyvärr är inte den bild som de beskriver av dessa reformer helt rättvis. Lagen om valfrihetssystem (LOV) och obligatoriskt vårdval till primärvården har till syfte att möjliggöra ökad valfrihet, tillgänglighet och kvalitet i vården. För att patienterna ska få den bästa vården måste det finnas flera vårdgivare att välja mellan. När vårdgivare som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens kan etablera sig och erbjuda vård, då skapas konkurrens och utvecklingskraft. Genom konkurrensen ökar kvaliteten och effektiviteten hos alla vårdgivare, såväl privata som offentliga.

Det finns ingenting i de reformer som regeringen har infört som medför att det är plånboken som styr tillgången till vården. Vården ges efter behov och det är inte heller möjligt att neka patienter vård. De vårdgivare, såväl privat drivna som offentliga, som ger patienterna den bästa vården, är de som överlever inom ramarna för systemet när patienterna själva får välja.

Svensk vård och omsorg står inför en stor demografisk utmaning. Efterfrågan på vård- och omsorgstjänster kommer att öka dramatiskt framöver, och så också kostnaderna. Svensk sjukvård har också problem med tillgängligheten, till exempel visade den årliga undersökningen om sjukvård i Europa, Euro Health Consumer Index (EHCI) 2009 att vi, trots kömiljarden, står oss dåligt i ett europeiskt perspektiv. Den tydligaste slutsatsen av EHCI 2009 är att mångfald är bra och bidrar till en bättre fungerande vård.

I Sverige har utvecklingen av sjukvård i en riktning mot mer valfrihet bara börjat. Den utvecklingen måste fortsätta om vården ska bli bättre. Vi inom Vårdföretagarna ser nu den politiska uppgiften att i ett nytt svenskt sjukvårdssystem skapa tydliga och förutsebara regler som ser till att vården är så pass heltäckande att ingen riskerar att bli utan nödvändig behandling, samt att fastställa kriterier för uppföljning och utvärdering av kvalitet.

Vi kommer inte att klara framtidens utmaningar utan privata alternativ inom den offentligt finansierade vården. Att företag som ger sig in på marknaden måste få göra det med möjlighet till vinst förstår nog alla är en förutsättning för att de ska vilja och våga. Något som även Socialdemokraterna håller med om enligt beslut på kongressen i höstas.

Från vårdföretagarnas sida ser vi fram emot seriös sjukvårdspolitisk debatt under valrörelsen. En debatt som präglas av en rättvis bild av vad de privata alternativen bidrar med för svensk sjukvård. När vårdgivare som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens kan etablera sig och erbjuda vård, då skapas konkurrens och utvecklingskraft. Patienterna och brukarna får ökad valfrihet, personalen får fler arbetsgivare och framförallt får vi mer vård för pengarna.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Katrineholms-kuriren den 4 februari (länk till artikeln)

 

Hittills har 8 landsting infört vårdval. Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer i Sverige. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Det är med andra ord många som aktivt har valt en ny läkare eller sjuksköterska.

Men i Dalarna går utvecklingen trögt. I dagsläget finns inte en enda vårdcentral som drivs helt i privat regi (läkardelen i Älvdalens vårdcentral drivs av Praktikertjänst) och endast en formell ansökan har kommit in om att få starta en ny vårdcentral.

Enligt rapporten ”Hälsoval Dalarna – medborgarna väljer själv sin vårdcentral” utgiven av landstinget är syftet med Hälsoval Dalarna är att bredda vårdutbudet och på så sätt förbättra kvalitet och tillgänglighet i primärvården. Att ge större frihet och ökat lokalt ansvar för vårdgivare oavsett driftsform samt att skapa tydligare konkurrens mellan vårdgivare.

I dagsläget, med nuvarande vårdvalsmodell, ser det ut att bli svårt att uppnå detta syfte. Masarnas och kullornas önskan om en mer tillgänglig vård och en ökad valfrihet ser ut att få vänta.

Vårdindikatorn, en nationell patientundersökning, visar att nästan dubbelt så många patienter har varit i kontakt med privata vårdgivare i Skåne jämfört med i Dalarna, 37 respektive 21 procent. Invånare i Dalarna har samma rättighet att välja vård som invånare i södra Sverige, men inte samma möjlighet.

Valfrihetsreformen är ett steg mot en mer tillgänglig sjukvård i Dalarna, men det finns ett politiskt ansvar att också möjliggöra, och inte motarbeta, etablering för privata vårdentreprenörer. Dalarnas vårdvalsmodell har ett så omfattande basuppdrag att flera offentliga vårdcentraler idag inte uppfyller kraven. Det breda innehållet i basuppdraget förklaras med att det är viktigt ur patienternas perspektiv. Detta är en logik som inte går ihop.

Ett mindre basuppdrag med fler tilläggsuppdrag leder till att fler, mindre vårdgivare har möjlighet att öppna en vårdcentral och etablera sig. Framförallt i glesbygd där det inte finns ett tillräckligt stort patientunderlag för att täcka kostnaderna i det breda basuppdraget. Företagande bör uppmuntras och inte begränsas om man ser till patienternas bästa.

I Västra Götaland öppnade 64 nya vårdcentraler dörrarna i samband med att vårdvalet infördes i höstas och nu har 242 000 personer listat sig hos offentligt finansierade privata vårdgivare. Detta kan jämföras med en intresseanmälan i Dalarna.

Erik Kjellin, Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare publicerad i Arbetarebladet den 4 februari (länk till artikeln)

Välfärdens kärna brukar man säga finns i kommunerna. Det är också här människor möter äldreomsorgen och hemtjänsten, kanske en av livets viktigaste välfärdsservice.

I den senaste rapporten Öppna Jämförelser från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, redovisas 28 kvalitetsindikatorer. En av dessa indikatorer är kostnaden för äldreomsorg. Eftersom kommunerna ser olika ut och har olika befolkningsunderlag, används en standardmodell för att beräkna vad kostnaden borde vara. Oskarshamn ligger 38,5 procent över standardkostnaden och av länets kommuner ligger endast Hultsfred, Högsby och Västervik under genomsnittskostnaden.

Kommunerna har svårt att planera sina äldreomsorgskostnader. Det gör att ersättningarna till de privata vårdgivarna inte sätts rätt. I 8 av 12 kommuner i Kalmar län gick äldreomsorgen med underskott under 2008. Med andra ord får den äldreomsorg som kommunen själv bedriver mer pengar än de privata företagen för att utföra samma uppdrag.

På grund av den bristande kostnadskontrollen blir det svårt för privata vårdgivare att konkurrera på lika villkor. Ett privat vårdföretag kan inte heller ta pengar från en annan del av kommunens budget, utan måste klara sig på den ersättning som är bestämd på förhand.

Vi vet att vårdföretag har avstått från att etablera sig i vissa kommuner, på grund av för låga ersättningar. Inget seriöst vårdföretag kan riskera att kontraktera sig till ett pris som garanterar en förlustaffär.

Vårdföretagarna har låtit Demoskop undersöka kommunernas inställning till valfrihet. Undersökningen visar att en förkrossande majoritet av de kommuner som har infört kundval i äldreomsorgen upplever att valfrihetssystem har haft en positiv effekt på kvaliteten i äldreomsorgen.

Det verkar som om flera kommuner i Kalmar län skulle behöva fundera på om de höga kostnaderna kan motiveras på något sätt, eller om det finns andra metoder för att få mer äldreomsorg för pengarna. Med valfrihet och fler privata vårdföretag kan kvaliteten höjas utan att kostnaderna ökar.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef för Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Västervikstidningen den 3 februari (länk till artikeln)

Under hösten reste Vårdföretagarna runt och diskuterade möjligheten att använda Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom äldreomsorgen med politiker, tjänstemän och företag. Vi tror oss se att LOV kan vara ett sätt att skapa sysselsättning även i glesbygd för Kommunals medlemmar.

Vi möttes av stort intresse och nyfikenhet men även viss oro. Kommunernas vanligaste argument var att det är mycket svårare att införa valfrihet i glesbygd än i tätort. Vi ser nu att så inte är fallet, även om man ibland får ställa sig andra frågor i glesbygd. Det kan exempelvis vara långt mellan brukarna när hemtjänst ska ges. Då kan det löna sig för kommuner att samarbeta med närliggande kommuner så att man kan erbjuda fler brukare hemtjänst inom ett område, även om det inte är inom samma kommun.

Den viktigaste frågan som alla kommuner bör ställa sig är: Varför skulle vi välja att införa LOV? Svaret är inte bara ökad valfrihet, utan också att ge kommuninvånarna möjlighet att välja bort utförare (av exempelvis hemtjänst). Grundtanken med LOV är att flytta makten från politikerna till medborgarna. Det är inte rättvist att bara de som bor i tätorter ska få den möjligheten.

Valfrihetssystemen möjliggör också ökad tillväxt och möjlighet för kommunalare att få mer än en arbetsgivare att välja på. Det är också så att det blir attraktivt att bo kvar och kanske även starta företag. Med den demografiska utveckling vi ser kommer fler utförare att behövas.

Mångfald och valfrihet kräver dock att presumtiva, såväl som redan etablerade, företag ges rätt förutsättningar. Det grundläggande är konkurrensneutrala villkor.
Samma ersättningsnivå ska gälla för företag som kommunens egen verksamhet. Det innebär att när ersättningen för en hemtjänsttimme bestäms så ska alla kommunens kostnader räknas in: resor till och från brukare, utbildning av personal, vikarier, dubbelbemanning, dokumentation, IT-system med mera.

Konkurrensneutralitet innebär också att de möjligheter kommunen har att ge hemtjänst ska ges även till andra utförare. Affärsmässigheten måste vara densamma. På flera håll har kommunen behållit möjligheten att erbjuda hemtjänst nattetid. Det innebär att företagen utestängs från en hel marknad, där ersättningen dessutom ofta är högre än under dagtid.

Ett annat exempel på bristande konkurrensneutralitet är då medborgare som inte gjort något val automatiskt hamnar hos kommunen. Även denna grupp måste fördelas på de privata utförarna.
Vissa kommuner har ett roterande schema där gruppen fördelas lika mellan godkända utförare. Det har visat sig vara mycket lyckat.

I glesbygdskommuner startas ofta små, lokala företag. Det är främst kvinnor som arbetat i offentlig vård och omsorg som väljer att starta eget. Ta till vara dessa eldsjälar och gör inte LOV till ännu en kvinnofälla, där ersättningen och förutsättningarna gör det omöjligt att klara sig.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Kommunalarbetaren den 2 februari 2010 (länk till artikeln)

 

Runtom landet har åtta landsting infört vårdval, resterande landsting kommer att införa systemet under året. Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Det är med andra ord många som aktivt har valt en ny läkare eller sjuksköterska.

Vårdvalet har gett utrymme för att både öka tillgängligheten och höja kvaliteten i vården i Östergötland, men det finns brister i systemet.
Vid införandet av Vårdval Östergötland användes passiv listning. Denna listningsmodell gynnas av de redan etablerade aktörerna eftersom det är svårt för nyetablerade vårdcentraler att bygga upp en kundstock utan att ha passivt listade patienter. Vi inom Vårdföretagarna menar att en förutsättning för riktig valfrihet är att registren nollats och alla medborgare aktivt får välja. Alternativt att närhetsprincipen får styra – men först när marknaden är mogen, för såväl privata som offentliga utförare.

Östergötland har även ett relativt omfattande basuppdrag. Detta försvårar möjligheterna för mindre vårdgivare att etablera sig. För att få en mångfald av vårdgivare och på så sätt ökade valfrihetsmöjligheter bland patienter är det viktigt att ta bort de etableringshinder som finns i dag. Ett omfattande basuppdrag och höga krav på vårdgivaren gynnar större vårdenheter, och större vårdenheter är ofta mindre benägna att etablera sig i glesbygd. Därför kan ett mindre omfattande basuppdrag med fler tilläggsuppdrag möjliggöra för små och medelstora vårdentreprenörer att etablera sig. Mindre vårdenheter behöver inte samma patientunderlag för att verksamheten ska gå runt och är således mer villiga att etablera sig i glesbygd.

Slutligen är en aktiv dialog mellan politiker, tjänstemän och vårdföretagare av högsta vikt för att diskutera de problem som dyker upp och ständigt förbättra vårdvalssystemet.
Östgötarna kan glädjas till valfrihet och en bättre tillgänglighet i vården, men det finns mycket kvar att göra.
 

Erik Kjellin, projektledare Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Motala & Vadstena tidning den 2 februari 2010 (länk till artikeln), artikeln även publicerad i Folkbladet den 3 februari.

Finansieringen av hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar framöver. Orsakerna är flera men den demografiska utvecklingen är särskilt betydelsefull.

Befolkningsutvecklingen är central för alla sorters välfärdstjänster och påverkar i hög grad såväl behovet som de faktiska kostnaderna.

Trenden visar att samtidigt som vi lever allt längre föds allt färre barn. En äldre befolkning beräknas leda till ett ökat behov av hälso- och sjukvård. Detta sker samtidigt som de stora ålderskullarna födda på 1940-talet lämnar arbetslivet och ungas inträde på arbetsmarknaden sker allt senare. Något som förväntas öka kraven generellt på de välfärdstjänster som efterfrågas.

Tillkomsten av nya läkemedel och teknik är också betydelsefull. Då möjligheten ökar att kunna bota allt fler från allt mer riskerar också kostnaden för vårdgivare att stiga. Avancerade läkemedel kostar mer i förhållande till traditionella behandlingar.

Samtidigt som hälso- och sjukvårdslagen ställer krav på en lika och rättvis vård för alla medborgare går det inte att bortse från att det finns stora regionala skillnader där vissa orter på grund av fortsatt urbanisering svårligen kommer att kunna leva upp till kraven framöver.

Det är lättare att identifiera faktorer som påverkar vården och dess finansiering än att överblicka dess effekter. Givet omfattningen på utmaningen som vårdens finansiering står inför är det tydligt att inte någon enskild åtgärd kan trygga framtiden. Det handlar om många åtgärder över ett brett fält och de måste implementeras med stor kraft. För Vårdföretagarna är det viktigt att den lösning som väljs är långsiktig och förutsägbar. Frågan och dess lösning måste hanteras på ett sådant sätt att den inte riskerar att hamna i politisk långbänk eller förändras vid maktskiften.

För att trygga dessa värden bör en parlamentarisk utredning tillsättas för att i likhet med pensionsreformen finna en blocköverskridande lösning som tryggar vårdens framtida finansiering. Partierna har hittills inte orkat ta i frågan. Kunskap finns så det räcker och blir över hos berörda myndigheter och regeringskansli. Nu behövs politiskt ledarskap och handlingskraft motsvarande de initiativ som togs inför pensionsreformen. Då som nu så sågs en ekvation som inte gick ihop. Sverige som land visade ett ledarskap och ansvar som andra kom att ta efter.

Det är Landsting och kommuner som har huvudansvaret för planering, finansiering och drift av hälso- och sjukvården. Ytterst har förstås regering och riksdag ansvaret för att finna en lösning på frågan om vårdens finansiering.

Det är stora summor och behov det handlar om. Hälso- och sjukvårdens utgifter uppgick 2007 till 278 miljarder kronor. Det motsvarar som andel av BNP drygt 9 procent. Av detta stod den botande och rehabiliterande vården för 170 miljarder kronor.

Landstingens verksamhet finansieras till största delen via skatteintäkter, drygt 70 procent. Statens bidrag till landstingen utgörs av statsbidrag.

Enligt en rapport (ESO 2009:1) skulle en ökad konsumtion av välfärdstjänster i samma takt som BNP fram till år 2030 leda till ett ökat finansieringsbehov på 150 miljarder kronor andra utredare har pekat på så mycket som 300 miljarder kronor.

Om detta behov skulle täckas genom skattehöjningar skulle skattekvoten behöva höjas med 5,6 procentenheter till år 2030. Om produktiviteten skulle öka med 1,5 procent per år vid produktion av välfärdstjänster skulle finansieringsproblemet försvinna.

Omfattningen på den förväntade kostnadsökningen kommer medföra stora ansträngningar för nuvarande finansiering. En hållbar lösning kommer kräva att samtliga parter omprövar tidigare positioner. För att undvika en situation där frågan lamslås av ett politiskt dödläge krävs en bred politisk överenskommelse.

Förutsägbarhet och långsiktighet kring vårdens finansiering är viktig för såväl offentliga som privata aktörer. Frågans komplexitet och behov av hållbar lösning kräver en parlamentarisk utredning för att skapa nödvändigt politiskt konsensus.

Kombinationen av nya läkemedel, avancerade behandlingsmetoder samt en äldre och krävande befolkning aktualiserar den känsliga frågan vilken vård som ska finansieras via det offentliga visavi den enskilda medborgaren. En sådan fråga riskerar fastna i det politiska spelet om det inte hanteras inom ramen för en bred politisk överenskommelse.

För att lösa frågan kring vårdens fortsatta finansiering är det viktigt att tänka nytt och fundera över hur de skattemedel som finansierar vården i dag också kan utnyttjas effektivare. Redan idag växer exempelvis den privata sjuförsäkringsmarknaden med 20 procent om året och det är cirka 400,000 löntagare som idag har en privat sjukvårdsförsäkring. Alltför många betalar alltså redan två gånger för samma vård och betydande ineffektiviteter byggs upp sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Vi från Vårdföretagarna vill se vallöften om en bred politisk överenskommelse från alla riksdagspartierna som gör det möjligt att säkra framtidens välfärd. Vi tror att en parlamentarisk utredning underlättar för de politiska parterna att kompromissa. Det skulle även visa oss medborgare att partierna visar ledarskap i frågan om välfärdens finansiering ett valår som 2010.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill.se den 30 januari 2010. (Länk till artikeln).

 

Regeringens syfte med lagen om valfrihetssystem, LOV, var att uppmuntra valfrihet, mångfald och entreprenörskap inom vården och omsorgen. Rätt använd menar vi på Vårdföretagarna att syftet kan uppnås och vi ställer oss positiva till LOV. Erfarenheterna av LOV inom hemtjänsten, ett år efter att det infördes, är dock blandande.

Det är glädjande att se att så många kommuner infört LOV och att hela 210 kommuner ansökt om stimulansbidrag för att utreda och i vissa fall införa det. Men för att lagen ska ge de äldre en verklig valfrihet måste systemen vara rimliga. Så är inte alltid fallet i dag.

Företagens erfarenheter visar att det framförallt är tre faktorer som riskerar att hindra utvecklingen med fler utförare och ökad valfrihet. Dessa faktorer är:

Ersättningsnivåerna, som i många fall innebär orimliga villkor för företagen. Det finns exempel där kommuner inte ger ersättning för resor, dubbelbemanning, dokumentation, kompetensutveckling eller biståndsdiskussioner med brukaren.

En annan framträdande brist är kommunala verksamheter som drivs med förlust. Eftersom LOV inte ger någon garanterad kundstock åt nya aktörer i hemtjänsten är det orimligt att tro att reformen ska leda till att nya aktörer åtar sig stora uppstartskostnader så länge som problemet med kommunala förlustverksamheter inte åtgärdas.

Icke konkurrensneutrala villkor mellan den offentligt och privat drivna hemtjänsten. Som exempel kan här nämnas att många kommuner undantar nattuppdragen, som ger högre ersättning, från erbjudandet och behåller dem i kommunal regi. Här stängs alltså entreprenörerna ute från en hel marknad som skulle ge möjlighet till bättre ekonomi. Kommunerna behåller sin monopolställning på natten och konkurrens på lika villkor blir omöjlig.

Ett annat exempel är ickevalsalternativet som i många fall behålls i kommunens egenregi. Här förespråkar Vårdföretagarna ett roterande schema så att alla utförare i vissa perioder är ickevalsalternativet.

Bristande dialog mellan beställare och utförare. Flera företag upplever att det i vissa kommuner finns en dålig förståelse för utmaningarna med att starta och driva företag inom vård och omsorg.

Intresset för LOV är stort ute i våra kommuner och rätt använd gör lagen om valfrihetssystem det möjligt för brukarna att själva få bestämma vem som ska utföra deras hemtjänst. Om de inte är nöjda så finns det något annat att byta till. Det leder till en mer individanpassad omsorg som visat sig leda till fler nöjda äldre och därmed ökad kvalitet.

För att LOV ska bli framgångsrik så är det dock oerhört viktigt att beställarna och utförarna förstår varandra och tidigt hittar en plattform för en öppen dialog. Detta är grunden till att skapa system som är hållbara i längden.

 

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagrna

Artikeln tidigare publicerad i Enköpings-posten tisdagen den 26 januari 2010.

För de allra flesta av oss är det självklart med en tydlig koppling mellan prestation och ekonomisk ersättning. De personliga meriterna, kunskaperna och erfarenheterna är det viktigaste. Den som missköter sig och helst gör så lite som möjligt ska inte tjäna lika mycket som en flitig, engagerad och idérik kollega.

Individgarantier, generella löneökningar eller vad man väljer att kalla dessa ekonomiska hyllningar till kollektivet har ingenting i ett modernt samhälle att göra.

Att en central aktör på arbetsmarknaden – Kommunal – tyvärr inte ställer sig bakom detta resonemang framstår tydligt nu när Sverige befinner sig mitt uppe i en avtalsrörelse. Kommunal ställer sig helt bakom LO:s reservationslösa krav på ”garanterade löneökningar till alla”.

Vi har svårt att tro att Kommunal har majoriteten av sina medlemmar bakom sig i detta tvärsäkra ställningstagande. Vi baserar det påståendet bland annat på rapporten Hur ska lönen sättas? – Röster från medarbetare, som Näringslivets Undersökningsinstitut gjort på uppdrag av Almega. Den övergripande slutsatsen är att de svenska löntagarna vill ha en modell där lönen bestäms vid förhandlingar mellan individen och hans eller hennes närmaste chef och där vars och ens duglighet i jobbet får väga tungt.

Traditionella kollektivavtal med centrala löneuppgörelser mellan fack och arbetsgivarorganisationer får enligt rapportens enkät tummen ner. 70 procent av alla tillfrågade menar att ”det är bra att lönen bestäms på mitt företag i förhandlingar mellan min chef och mig själv”. Hela 87 procent tycker att ”det är bra att min lön bestäms av vilka arbetsuppgifter jag har och hur duktig jag är”.

Varje företag är unikt och måste därför också behandlas unikt. Även dessa högst skiftande förutsättningar visar hur angeläget det är att komma bort från den centralstyrda lönebildningen och istället flytta över alltmer av beslutanderätten om löner och övriga villkor på dem som ska betala, det vill säga de enskilda företagen.

Också varje människa är förstås unik. Kommunals syn på företagens medarbetare – eller ”våra medlemmar” som facket föredrar att säga – bekymrar oss därför. Uppfattar man alla dessa människor som ett grått kollektiv uppbyggt av fritt utbytbara spelpjäser? Att så ihärdigt argumentera för generella lönepåslag tyder på en människosyn som för länge sedan borde vara förpassad till historiens sophög. Ska utbildning, erfarenhet och ambition negligeras till förmån för ett kollektivistiskt agerande där dessa grundläggande faktorer för ett framgångsrikt samhällsbygge ställs åt sidan?

Jonas Milton, vd för Almega, Forum för tjänsteföretagare
Jan-Eric Boström, tf vd för Vårdföretagarna inom Almega

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 22 januari 2010 (länk till artikeln)

 

 

Förutsättningarna skiljer sig som bekant markant och jag hävdar fortfarande att det är ett politiskt ansvar att inom ramarna för vårdvalssystemet utforma bra modeller för ersättning som motverkar segregation, regionala skillnader och annan ojämlikhet. Framförallt ökar vårdval och fri etebleringsrätt tillgänglighet och kvalitet i vården, något som också gäller Norrbotten.

Bror Wennström skriver också om Vårdföretagens möjligheter att göra vinst. Argumentationen bygger på pressuppgifter om några av de större vårdföretagens ekonomi.

Det är ofta så när privata vårdföretag debatteras, att det endast är de större företagen som beskrivs och då också gärna med fokus på riskkapitalbolagens vinster. Men de har i många fall andra verksamheter vid sidan av privat vård och omsorg.

När man fokuserar på vinster på koncernnivå istället för på verksamhetsområden blir bilden lätt lite skev. Framförallt blir bilden snedvriden med tanke på att många vårdföretag är små och medelsstora, drivna av entreprenörer med ett stort engagemang, som inte sällan själva har bakgrund inom vården. Säkerligen finns det många sådana potentiella enprenörer i Norrbotten, som väl känner till förutsättningarna där, och vill bedriva sin verksamhet där, om villkoren är goda.

Svenskt Kvalitetsindex mätning 2009 visade att patienter är mer nöjda med privat utförd vård än offentligt utförd vård för sjätte året i rad. Privat utförd vård får dock lägre betyg jämfört med förra året. Offentligt driven vård får historiskt höga betyg av patienterna. Landsting som infört vårdval och konkurrens har sannolikt nöjdare patienter än de som tvekat. Genom konkurrens ökar kvaliteten och effektiviteten hos alla vårdgivare, såväl privata som offentliga, även i Norrbotten.

Valfrihet för patienter och brukare bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende.

Med det förtroendet som grund, i kombination med ett politiskt ansvarstagande, är vårdföretagens bidrag till vården en förutsättning för att vi ska klara framtidens vårdbehov, i hela landet.

Katarina Storm Åsell, näringpolitisk expert på Vårdföretagarna
»Valfrihet för patienter och brukare bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende.«

Artikeln tidigare publicerad i Norrlänska Socialdemokraten den 23 januari 2010.

ÄLDREOMSORG. Under hösten reste jag runt och diskuterade möjligheten att använda lagen om valfrihetssystem (LOV) inom äldreomsorgen med politiker, tjänstemän och företag. Jag möttes av stort intresse och nyfikenhet men även viss oro. Kommunernas vanligaste argument var att det är mycket svårare att införa valfrihet i glesbygd än i tätort.

Jag menar att så inte är fallet, även om man ibland får ställa sig andra frågor i glesbygd. Det kan exempelvis vara långt mellan brukarna när hemtjänst ska ges. Då kan det löna sig för kommuner att samarbeta med närliggande kommuner så att man kan erbjuda fler brukare hemtjänst inom ett område, även om det inte är inom samma kommun.

Den viktigaste frågan, som alla kommuner bör ställa sig, är: Varför skulle vi välja att införa LOV? Svaret är inte bara ökad valfrihet, utan också att ge kommuninvånarna möjlighet att välja bort utförare (av exempelvis hemtjänst). Grundtanken med LOV är att flytta makten från politikerna till medborgarna. Det är inte rättvist att bara de som bor i tätorter ska få den möjligheten.

Valfrihetssystemen möjliggör också ökad tillväxt. Det blir attraktivt att bo kvar och starta företag. Med den demografiska utveckling vi ser kommer fler utförare att behövas.

Mångfald och valfrihet kräver dock att presumtiva, såväl som redan etablerade, företag ges rätt förutsättningar. Det grundläggande är konkurrensneutrala villkor.

Samma ersättningsnivå ska gälla för företag som kommunens egen verksamhet. Det innebär att när ersättningen för en hemtjänsttimme bestäms så ska alla kommunens kostnader räknas in: resor till och från brukare, utbildning av personal, vikarier, dubbelbemanning, dokumentation, IT-system med mera.

Konkurrensneutralitet innebär också att de möjligheter kommunen har att ge hemtjänst ska ges även till andra utförare. Affärsmässigheten mås­te vara densamma. På flera håll har kommunen behållit möjligheten att erbjuda hemtjänst nattetid. Det innebär att företagen utestängs från en hel marknad, där ersättningen dess­­utom ofta är högre än under dagtid.

Ett annat exempel på bristande konkurrensneutralitet är då medborgare som inte gjort något val automatiskt hamnar hos kommunen. Även denna grupp måste fördelas på de privata utförarna. Vissa kommu­ner har

ett roterande schema där gruppen fördelas lika mellan godkända utförare. Det har visat sig vara mycket lyckat.

I glesbygdskommuner startas ofta små, lokala företag. Det är främst kvinnor som arbetat i offentlig vård och omsorg som väljer att starta eget. Ta till vara dessa eldsjälar och gör inte LOV till ännu en kvinnofälla, där ersättningen och förutsättningarna gör det omöjligt att klara sig.

Bjud tidigt in ­presumtiva och befintliga företag för att få en dialog om vad båda parter bör tänka på för att valfrihetssystemen ska nå målen valfrihet och mångfald för medborgarna!

Sara Öberg, näringspolitisk expert på ­Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle.se den 14 januari 2010 (länk till artikeln)

I landsting från norr till söder får patienterna under 2010 lättare att komma till en vårdcentral. Vårdval blir nu obligatoriskt i hela landet. Privata vårdföretag kan etablera sig och patienter kan välja den vårdcentral som är bäst för dem.

Nu, såhär vid årets början, kan man summera regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting. Av 21 landsting har hitintills 8 landsting infört vårdval. Övriga landsting kommer att införa vårdval under 2010. Vårdföretagarna har kontaktat alla landsting som har redan har infört vårdval och fått siffror över antalet nyöppnade vårdcentraler och hur många patienter som aktivt har valt att byta vårdcentral.

Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer i Sverige. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Det är med andra ord många som aktivt har velat välja sig en ny läkare eller sjuksköterska.

Förhoppningsvis är en majoritet av de patienter som inte har valt någon ny vårdcentral nöjda med hur det fungerar. Om inte, så har de också möjligheten att lista om sig. Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att se till att patientens behov sätts i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten ”Ett bättre Vårdval Sverige” som sammanfattar hur de privata vårdföretagen ser på vårdvalsreformen. De flesta företag är nöjda, och alla är eniga om är att de stora vinnarna på modellen med vårdval är patienterna. Bättre tillgänglighet är den tydligaste effekten enligt länets företag. Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag. De första vårdvalsmodellerna följs nu av ytterligare variationer, alla med målsättningen att det ska bli bättre för patienten. Men det behövs också goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas för given. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler leder inte bara till att företag får problem att verka och erbjuda sina tjänster, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre vård till högre kvalitet, och med mer personlig service.

Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt ser också gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler landsting kommer att införa vårdval. 
 
Katarina Storm Åsell
Näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 11 januari 2010 (länk till artikeln)

Att svenskarna vill kunna välja sin egen vård och omsorg är i sig ingen nyhet. Inte heller att invånarna i Västernorrland har betydligt sämre möjligheter att göra så jämfört med invånare i Stockholm och i södra Sverige.

I jämförelse med 2008 års Vårdindikator har andelen personer som varit i kontakt med privat driven vård- och omsorg nationellt ökat från 19 till 33 procent, samtidigt som kontakten med den offentligt drivna vården minskat med lika stor del. Det är dessutom betydligt fler som i år svarar att vården och omsorgen i Sverige fungerar bra. Detta känns föga överraskande eftersom den privata vården år efter år får ett högre betyg av såväl patienter som personal. Därtill tror en majoritet av svenskarna att valfrihet leder till ökad effektivitet, kvalitet och kortare köer i vård och omsorg.

Men de geografiska skillnaderna vad gäller valfrihet i Sverige är stora. Vårdindikatorn visar att dubbelt så många patienter har varit i kontakt med privata vårdgivare i Stockholm jämfört med i Västernorrland, 41 respektive 21 procent. Invånare i Västernorrland har samma rättighet att välja vård som invånare i södra Sverige, men inte samma möjlighet.

På flera håll norr om Dal­älven har vi sett exempel på hur ett alltför omfattande basuppdrag och politiska regleringar sätter käppar i hjulen för de mindre vårdgivare som vill starta och driva sin egen verksamhet och därmed också begränsar invånarnas möjligheter till att välja vård.

Ska invånare i Västernorrland ha en riktig möjlighet att välja, och välja bort, vård måste det finnas flera olika alternativ att välja mellan. Om vårdentreprenörer ska kunna etablera sig i glesbygdsområden gäller det att inte ha alltför omfattande basuppdrag som stänger ute de små aktörerna. Valfrihet bygger på att företag ska kunna etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende.

Genom de nya valfrihetsreformerna får politiker i kommuner och landsting en möjlighet att råda bot på orättvisor i vården genom att skapa bra och konkurrensneutrala vårdvalssystem som motverkar segregation, regionala skillnader och annan ojämlikhet. För att detta ska fungera krävs att landsting och kommuner agerar kompetenta beställare i dialog med utförare och varandra. Det är här politikerna ska agera om de vill ta sitt fulla ansvar.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagbladet Sundsvall den 6 januari 2010 (länk till artikeln)

 

Patienterna i Västerbottens läns landsting får under 2010 lättare att komma till en vårdcentral än tidigare genom att vårdval införs. Privata vårdföretag kan etablera sig och patienter kan välja den vårdcentral som är bäst för dem. Nu kan man summera utfallet hittills av regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting. Av 21 landsting har åtta infört vårdval. Övriga landsting kommer att införa vårdval under nästa år.

Vårdföretagarna har talat med alla landsting som har redan har infört vårdval och fått fram följande siffror: Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats av privata entreprenörer. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Många har alltså aktivt velat välja sig en ny läkare eller sjuksköterska. Om de inte är nöjda kan de lista om sig. Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att sätta patientens behov i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten ”Ett bättre Vårdval Sverige” som sammanfattar hur de privata vårdföretagen ser på vårdvalsreformen. De flesta företag är nöjda, och alla är eniga om är att de stora vinnarna på Vårdval är patienterna.

Enligt länets företag är bättre tillgänglighet den tydligaste effekten. Det handlar inte bara om väntetider, utan även om att det ska vara enkelt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag, och det behövs goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet. Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas för given. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler leder inte bara till att företag får problem, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Politiker som fattar beslut om vården ser gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om
att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna.

Hans Dahlgren, Näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Karina Folkesson, Regionchef Svenskt Näringsliv, Västerbotten

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 4 januari 2010.

 

 

Nu kan man summera utfallet hittills av regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting. Av 21 landsting har åtta landsting infört vårdval. Övriga landsting kommer att införa vårdval under nästa år.

Vårdföretagarna har talat med alla landsting som har redan har infört vårdval och fått fram följande siffror: Inte mindre än 135 nya vårdcentraler har etablerats av privata entreprenörer. Sammanlagt har 435 000 personer listat sig på de nya vårdcentralerna. Många har alltså aktivt velat välja sig en ny läkare eller sjuksköterska.

Om de inte är nöjda kan de lista om sig. Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att sätta patientens behov i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten ”Ett bättre Vårdval Sverige” som sammanfattar hur de privata vårdföretagen ser på vårdvalsreformen. De flesta företag är nöjda, och alla är eniga om är att de stora vinnarna på Vårdval är patienterna.

Enligt länets företag är bättre tillgänglighet den tydligaste effekten. Det handlar inte bara om väntetider, utan även om att det ska vara enkelt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag, och det behövs goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas förgiven. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler leder inte bara till att företag får problem, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Politiker som fattar beslut om vården ser gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler landsting kommer att införa vårdval.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Karina Folkesson, regionchef Svenskt näringsliv Västerbotten
 

 

Artikeln tidigare publicerad i Norran, samt liknande artiklar i politikerbloggen och Norrlänska Socialdemokraten.
 

Nu, såhär vid årets slut, kan man summera regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting. Av 21 landsting har hitintills 8 landsting frivillig infört vårdval. De övriga landstingen kommer att införa vårdval under nästa år.

Vårdföretagarna har kontaktat alla landsting som har infört vårdval och fått deras siffror över antalet nyöppnade vårdcentraler och hur många patienter som aktivt har valt att byta vårdcentral.

Ökning av vårdcentraler. Inte mindre än 64 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer i Västra Götaland. Det innebär en ökning från tidigare 141 vårdcentraler till sammanlagt 205. Med fler vårdcentraler har valfriheten ökat betydligt och en sjättedel av invånarna har bytt vårdcentral.

Förhoppningsvis är en majoritet av de patienter som inte har valt någon ny vårdcentral fortsatt nöjda med hur det fungerar nu. Om inte, så har de också möjligheten att lista om sig och välja något annat. Den konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att se till att patientens behov sätts i fokus. Nya tjänster och bättre samordning mellan personalen är exempel på innovationer som bidrar till en bättre vård.

Ökad tillgänglighet. Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten ”Ett bättre Vårdval Sverige” som sammanfattar hur de privata vårdföretagen ser på de vårdvalsreformer som genomförts. De flesta var nöjda med sina nya förutsättningar, och vad alla är eniga om är att de stora vinnarna på VG Primärvård är patienterna. Att tillgängligheten har ökat är den tydligaste effekten och är också det svar som återkom i undersökningen från regionens vårdföretag.

Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Ju mer likriktat allt är, desto svårare är det att som patient bli nöjd. Omvänt gäller att valfrihet och en mångfald av utförare bidrar till en generellt högre kvalitet på vården.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag. Det behöver ske en fortsatt utveckling för att vårdvalsreformen ska fortsätta att fungera och ge en bättre och mer tillgänglig vård.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas förgiven. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler leder inte bara till att företag får problem att verka och erbjuda sina tjänster, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Allvarliga prövningar. Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre vård till högre kvalitet, och med mer personlig service.

Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt ser också gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler landsting kommer att följa Västra Götalands exempel och införa vårdval. Vi gratulerar till att det pionjärarbete som redan har gjorts för valfrihet inom vården.
 

 

KENNETH KRANTZ
regionchef, Svenskt näringsliv

HANS DAHLGREN
näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Mariestads-tidningen den 28 december 2009 samt Skaraborgs Allehanda den 29 december.
 

Uppsala är en av de platser i landet där kvinnors nyföretagande tillåts blomstra.

Under 2008 startades 32 procent av de nyetablerade företagen av kvinnor. Det innebär alltså att mäns företagande är tre gånger så stort som kvinnors, vilket får konsekvenser i hela samhället. Sveriges företagskapital ägs till exempel till största del av män, och det är män som representerar företagen på ledande positioner. Faktum är att Sverige tillhör de länder i EU som har lägst företagande bland kvinnor. Det växer fram en bild av ett ojämställt samhälle där någonting är fel.

Vård- och omsorgssektorn är den enda sektor där kvinnliga företagare är överrepresenterade. 2008 låg den siffran på över 50 procent. Eftersom många företagare väljer att starta företag inom den sektor där de är yrkesverksamma är det naturligt att andelen kvinnliga entreprenörer inom just denna sektor är så hög.

Samtidigt finns det ingen annan sektor som är så omgärdad av regler och inskränkningar som vård- och omsorgssektorn. Traditionellt manliga branscher har i många år gynnats av en socialdemokratisk regering medan områden där kvinnliga företagare har en stark ställning har förbisetts. Privata initiativ inom vård- och omsorgsbranschen har mötts med misstänksamhet.

De begränsade möjligheterna att driva företag inom vården är en nyckel till att förstå varför kvinnors andel av det totala företagandet är så mycket lägre än männens.
Om man jämför kvinnors och mäns företagande finns stora skillnader, även inom samma bransch. Kvinnor driver mindre företag än män, lånar mindre pengar, går mer sällan i konkurs och anpassar i hög grad företagandet till familjesituationen.

Fler män än kvinnor börsnoterar sina företag. De vanligaste orsakerna till att kvinnliga företagare inte växer är enligt dem själva tidsbrist, dålig lönsamhet, myndighetsregler, begränsade möjligheter att få lån med mera.

Endast var fjärde kvinna som är företagare har någon gång ansökt om och blivit beviljad lån. Möjligheten att få finansiering är därmed en viktig skillnad mellan kvinnors och mäns möjligheter att starta och driva företag.

Fler företag inom hälso- och sjukvårdssektorn skulle givetvis bidra till en starkare ekonomisk utveckling med fler personer i sysselsättning, men framför allt skulle det ge många kvinnor en möjlighet att förverkliga sina idéer, förbättra sina arbetsvillkor och påverka sin löneutveckling. Vi skulle få se kvinnors kompetens tillvaratas och karriär­möjligheter förenklas, och i förlängningen en tilldelning av makt och resurser till kvinnor.
Fler kvinnor skulle få tillträde till de informella nätverk där företagsledningar ofta rekryteras, och det skulle på lång sikt leda till att vi får uppleva en jämnare könsfördelning i svenska företagsstyrelser.

Vi skulle dessutom få se att lönerna skulle stiga, eftersom det finns mer än en arbetsgivare att välja mellan. Vi skulle få se en vård som håller minst lika hög kvalitet - om inte högre - som den offentliga vården.

Privata vård- och omsorgsföretag har nämligen visat sig ge lika bra eller bättre vård, högre produktivitet, lägre kostnader samt mer nöjd och frisk personal jämfört med den offentliga vården.

Möjligheterna för kvinnor att starta företag inom vård- och omsorgssektorn ökar i Uppsala men det bör bli ännu fler om vi vill se ett ökat entreprenörskap bland svenska kvinnor. Tack vare vårdvalet i landstinget och LOV - Lag om valfrihetssystem - i kommunen har förutsättningarna för företagande förbättrats väsentligt och måste fortsätta i den riktningen. Men till stor del handlar det om en attitydförändring - att låta kvinnor vara företagare på samma villkor som män, och att våga öppna vård- och omsorgssektorn för de tusentals kvinnor som vill och kan förändra den - till det bättre.
 

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna
 

 

Artikeln tidigare publicerad i Upsala nya tidning den 21 december 2009 (länk till artikeln)

 

Linköping och Östergötland är en av de platser i landet där kvinnligt nyföretagande ökar mest och tillåts fortsätta att blomstra genom införande av LOV (lagen om valfrihetssystem) i kommunen och vårdval i landstinget.

Vård- och omsorgssektorn är den enda sektor där kvinnliga företagare är överrepresenterade, 2008 låg siffran på över 50 procent. Under 2008 startades 32 procent av de nyetablerade företagen av kvinnor. Det innebär alltså att mäns företagande är tre gånger så stort som kvinnors, vilket får konsekvenser i hela samhället. Sveriges företagskapital ägs till exempel till största del av män, och det är män som representerar företagen på ledande positioner. Faktum är att Sverige tillhör de länder i EU som har lägst företagande bland kvinnor.

Eftersom många företagare väljer att starta företag inom den sektor där de är yrkesverksamma är det naturligt att andelen kvinnliga entreprenörer inom just denna sektor är så hög. Fler företag inom hälso- och sjukvårdssektorn skulle givetvis bidra till en starkare ekonomisk utveckling med fler personer i sysselsättning, men framför allt så ger LOV och vårdvalen många kvinnor en möjlighet att förverkliga sina idéer, förbättra sina arbetsvillkor och påverka sin löneutveckling.

Med ökad konkurrens inom vården så får vi se kvinnors kompetens tillvaratas och karriärmöjligheter förenklas, och i förlängningen en tilldelning av makt och resurser till kvinnor. Möjligheterna för kvinnor att starta företag inom vård- och omsorgssektorn ökar i Linköping och Östergötland. Tack vare vårdvalet i landstinget och LOV i kommunen så har förutsättningarna för företagande förbättrats väsentligt och måste fortsätta i den riktningen, men till stor del handlar det om en attitydförändring - att låta kvinnor vara företagare på samma villkor som män, och att våga öppna upp vård- och omsorgssektorn för de tusentals kvinnor som vill och kan förändra den - till det bättre.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna 

Artikeln tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten samt Corren.se den 16 december 2009 (länk till artikeln)

 

Kick Leijnse menar i LT att de nya valfrihetssystemen kommer att medföra att ”privata intressen kommer att ta över vården”. Leijnse menar också att ”patienternas plånböcker får makten över vården”.
Vilka osynliga samband som gör att det skulle bli så framgår inte om man läser hela texten. Och hur skulle det vara möjligt när vården är offentligt finansierad, när det är landstinget som inom ramarna för valfrihetssystemet beställer vården? De vårdgivare, såväl privat drivna som offentliga, som ger patienterna den bästa vården, är de som kommer att överleva inom ramarna för systemet när patienterna själva får välja. Vården ges efter behov och det är inte möjligt att neka patienter vård.

Det är vanligt att politiker på vänsterkanten använder sig av skrämselpropaganda när det handlar om privata vårdgivare. Men verkligheten ser annorlunda ut.

Svenskt kvalitetsindex visar för sjätte året i rad att patienterna är mer nöjda med privat driven vård än offentlig. När vårdgivare som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens kan etablera sig och erbjuda vård skapas konkurrens och utvecklingskraft. Patienterna och brukarna får ökad valfrihet, personalen får fler arbetsgivare och framförallt får vi mer vård för pengarna. Valfrihet för patienter och brukare bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna
 

Artikeln tidigare publicerad i Länstidningen, Östersund den 16 december 2009 (länk till artikeln)
 

Under hösten har jag rest runt i landet och träffat kommunalpolitiker, tjänstemän och företagare för att diskutera möjligheten att införa valfrihetssystem i enlighet med Lagen om valfrihetssystem, LOV, inom äldreomsorgen.

Intresset och nyfikenheten på vad LOV kan innebära är stort, men även en viss oro finns. Det vanligaste argumentet man möter från kommunerna är att det är mycket svårare att införa valfrihet i glesbygdskommuner än i tätort. Jag menar att så inte är fallet även om man ibland får ställa sig andra frågor i glesbygdskommuner än i tätort.

Den mest centrala frågan alla kommuner bör ställa sig är: Om vi väljer att införa valfrihetssystem, varför gör vi det? Svaret är enkelt: för att ge medborgarna i kommunen möjlighet att välja, men också att välja bort utförare av exempelvis hemtjänst.

Grundtanken med LOV är att flytta makten från politikerna till medborgarna. Det är inte rättvist att endast medborgarna i kommuner med tätort ska få möjlighet att själva välja vem som ska utföra hemtjänsten hos dem eller deras nära anhöriga.

Valfrihetssystemen gör det också möjligt för en ökad tillväxt i kommunerna. Det blir attraktivt att bo kvar och starta företag och med den demografiska utveckling vi ser kommer behovet av fler utförare att öka. Det är dock viktigt att presumtiva och redan etablerade företag ges rätt förutsättningar att verka för att mångfalden och valfriheten ska bli möjlig.

Det grundläggande är att villkoren är konkurrensneutrala. Samma ersättningsnivå ska ges till företagen som kommunens egen verksamhet kostar. Det innebär att när ersättningen för en hemtjänsttimme sätts så ska alla kommunens kostnader tas med i beräkningarna. Det handlar då om kostnader för bland annat resor till och från en brukare, utbildning av personal, vikarier, dubbelbemanning, dokumentation, IT-system med mera. Konkurrensneutrala villkor innebär också att de möjligheter kommunen har att ge hemtjänst även ska ges till andra utförare.

Affärsmässigheten måste vara densamma. I flera kommuner har vi sett att kommunen själva behåller möjligheten att erbjuda hemtjänst under natten. Det innebär att företagen utesluts från en hel marknad där ersättningen dessutom ofta är högre än under dagtid.

Ickevalsalternativet är ett annat exempel där konkurrensneutralitet oftast inte råder. För att företagen ska få en möjlighet att komma in på marknaden måste ickevalsalternativet också fördelas på de privata utförarna. I vissa kommuner har man infört ett roterande schema där ickevalsalternativet fördelas lika mellan de utförare som blivit godkända att verka i kommunen. Detta har visat sig vara mycket lyckat.

I glesbygdskommunerna är det vanligast att små, lokala företag startas. Det är främst kvinnor som själva arbetat i offentlig vård och omsorg som nu väljer att starta egen verksamhet. Ta tillvara på dessa eldsjälar som finns runt om i landet och gör inte LOV: en till ännu en kvinnofälla där ersättningen och förutsättningarna gör det omöjligt att klara sig.

Bjud därför in presumtiva och redan etablerade företag i ett tidigt skede för att få en kontinuerlig dialog om vad båda parter bör tänka på för att valfrihetssystemen ska nå det mål det är tänkt att nå: en valfrihet och mångfald för medborgarna i kommunen!

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Nya Wermlands-tidningen, Gotlands Allehanda och i Sundsvalls tidning.

 

LOV. Vårdföretagarna har under de nio månader som lagen om valfrihet (LOV) tillämpats identifierat ett antal barnsjukdomar och problem som försvårar för vårdföretagen att leverera en väl utförd tjänst.

De villkor som kommunerna ställer upp står inte i relation till den ersättning som ges. Många gånger får kommunens egen hemtjänst villkor som hämmar konkurrensneutralitet och en fungerande marknad. De som drabbas är i slutändan pensionärerna. Valfriheten minskar och kontinuiteten i hemtjänsten uteblir om man tvingas välja om.

Det är därför mycket glädjande att Stockholms stad nu inför villkor som syftar till att höja den reella kvaliteten och som främjar en sund konkurrens.

Uppföljning och tillsyn av utförarna brister ofta och därmed öppnas dörren för oseriösa företag. I Stockholm ska en noggrann kontroll genomföras för att godkända leverantörer verkligen betalar skatter, sociala avgifter etcetera. Det är mycket viktigt för att trygga säkerheten för pensionärerna, men också för att undvika en situation där seriösa och välskötta företag konkurreras ut av oseriösa.

Stockholm visar också upp ett föredömligt system vad gäller ersättning vid oplanerad frånvaro. I de fall den beställda tjänsten inte kan utföras – då pensionären är sjuk, bortrest eller på annat sätt inte har meddelat hemtjänstföretaget att det inte passar den överenskomna tiden – utges ersättning under en övergångsperiod. I andra kommuner ersätts inte denna tid, trots att hemtjänstföretaget kanske har åkt miltals.

De pensionärer som inte aktivt väljer utförare hamnar inte per automatik i den kommunala hemtjänsten. En särskild upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) görs där kvalitet är avgörande faktor. Det är en viktig pusselbit för att etablera och säkerställa en konkurrensneutral marknad.
 

 

 

Sara Öberg, näringspolitisk expert och branschansvarig för äldreföretagarna

Debattartikeln tidigare publicerad i anbudsjournalen, nr 50, 2009
 

Socialnämnden i Skellefteå tog nyligen beslut om att inte införa valfrihetssystem inom vården och omsorgen. Detta innebär att invånarna i Skellefteå inte har samma möjligheter som medborgarna i många andra kommuner har att själva välja vem som ska utföra den vård och omsorg de har behov av.

Intresset för valfrihetssystem i enlighet med Lagen om valfrihetssystem, LOV, är stort. Närmare 210 kommuner har fått beviljat stimulansbidrag från Socialstyrelsen för att utreda möjligheten att införa valfrihetssystem.

Erfarenheterna av valfrihetssystemen är också positiva. I en demoskopundersökning som Vårdföretagarna nyligen gjort med landets kommunchefer uppger hela 80 procent av de som infört valfrihetssystem att de är mycket positiva. Kommuncheferna menar att valfrihetssystemen lett till ökad valfrihet för brukarna, större flexibilitet samt högre vårdkvalitet. Hela 50 procent upplever också att vårdkvaliteten ökat efter införandet. Ingen kommun har uppgett att kvaliteten minskat.

Att ta ett politiskt beslut att inte låta sina medborgare få möjlighet att välja är djupt olyckligt för dess medborgare. Det kan inte vara rätt att låta en politisk ovilja styra medborgarnas möjligheter att påverka sin egen vård och omsorg. Detta måste vara lika oavsett i vilken kommun man bor i. Att hämma valfriheten på detta sätt är ett gammalt synsätt och inte alls i linje med den utveckling vi ser runt om i landet. Låt därför de som bäst kan välja vad som passar just dem göra det – medborgarna själva!

Sara Öberg, Näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 11 december (länk tilll artikeln)

 

Från och med nästa år finns vårdval för patienter i hela Sverige. Genom vårdvalet är det patienterna som styr hur resurserna ska fördelas inom sjukvården, genom att de väljer vilken vårdcentral eller läkare som ska behandla dem.

Eftersom det är upp till landstingen och regionerna att utforma vårdvalssystemen ser systemen för ersättning olika ut. Vårdvalet i Västra Götaland bygger på att varje medborgare tilldelas en viss ersättning – en vårdpeng – som följer personen till den valda vårdgivaren. Vårdgivarna kan vara både privata och offentliga, men varje vårdenhet måste uppfylla ett antal av regionen fastslagna krav för att kunna ackrediteras.

Till skillnad från Stockholm har vårdvalet i Västra Götaland utformats så att ersättningen till vårdcentralerna varierar beroende på hur resurskrävande patienterna är. Ersättningen i Västra Götaland är i högre utsträckning fast.

När patienterna kan välja, gäller det att alltid erbjuda god service för att de inte ska välja någon annan läkare eller vårdcentral. Det ställer högre krav på service och kompetens, och ger samtidigt möjlighet att expandera för den som hjälper patienterna.

Vårdföretagarna har låtit undersöka de privata vårdgivarnas inställning till vårdvalet inom de fem län som varit först med att införa vårdval eller hälsoval. I rapporten framgår det att de som vunnit mest på reformen är patienterna, som har fått betydligt lättare att komma till doktorn.

De intervjuade verksamhetscheferna är generellt sett mycket positiva till VG Primärvård. Företagen uppger att de har fått en större frihet att organisera verksamheten och att det har blivit lättare att expandera. Många anser att systemet med en fast ersättning är bra, eftersom varje patient måste vara nöjd med vården för att inte lista om sig och andra säger att vårdval Västra Götaland troligen är det bästa systemet i Sverige.

Fler aktörer har etablerat sig i regionen sedan vårdvalet infördes. Redan första månaden etablerades 64 nya vårdcentraler och totalt finns i dag 205 vårdcentraler att välja mellan. Alla intervjuade företag i regionen menar att den ökade konkurrensen resulterat i en ökad tillgänglighet och en bättre service för patienterna. Bland annat har köerna kortats avsevärt sedan införandet.
Samtidigt tycker många att det är problematiskt att ha ett så pass omfattande åtagande, då det hämmar startandet av små företag och stimulerar till sammanslagningar av enheter.
 

Vårdföretagare menar att det varit mycket turbulens i regionen och även om det flesta förändringar de senaste åren inneburit en förbättring så finns det ändå en oro över att landstingspolitikerna kanske byter fot framöver.

Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Patienterna har fått stärkt rätt till vård, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler. Ryckiga förändringar eller regler som inte efterlevs fullt ut, gynnar inte vårdföretagandet.

Ur Vårdföretagarnas perspektiv är det angeläget att fortsätta att förbättra regelverket kring vårdval. Genom att landsting och regioner nu är fria att utforma sina valfrihetssystem, så blir reglerna olika över landet. På kort sikt innebär detta att det går att dra tydliga lärdomar om vad som fungerar bäst för att skapa en god vård. Ambitionen framöver bör dock vara att se till att det finns ett nationellt system, där patienterna har full valfrihet och där vårdföretag och offentligt drivna vårdcentraler får konkurrera om att erbjuda patienterna den bästa vården.

Med ett nationellt vårdval blir förutsättningarna lika i hela landet och det blir därför mer rättvist. Sverige är för litet för att det ska finnas 20 olika system för ackreditering och principer för ersättning. Dra lärdom av erfarenheterna från vårdvalen och skapa förutsättningar för en sjukvård med tillgänglighet i världsklass.

Hans Dahlgren , näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln publicerades tidigare i Borås tidning den 4 december 2009 (länk till artikeln)

 

Lagens syfte kommer aldrig att uppnås om LOV blir en förevändning för kommunerna att spara pengar på hemtjänsten. Det spolierar entreprenörskapet inom vården samtidigt som det drabbar brukarna. Kort sagt barnsjukdomarna kan få LOV att floppa.

I januari i år infördes lagen om valfrihetssystem, LOV. Lagen berör i första hand vården av äldre och innebär att den enskilde själv får välja vem som ska utföra exempelvis hemtjänsten. Kommunerna kan använda LOV istället för att kommunen upphandlar vården. Det senare innebär att kommunen bestämmer vem som ska utföra vården av en viss grupp individer.

Regeringen har höga ambitioner med den nya reformen. Genom att ge makten åt den enskilde att välja vårdgivare hoppas regeringen att mångfalden av företag som erbjuder vård ska öka samtidigt som kvaliteten ökar. Regeringen vill också stärka den enskildes ställning genom reformen samt underlätta företagande inom vården genom att ge vårdpersonal bättre möjligheter att starta eget. För att rivstarta reformen har det funnits ett särskilt bidrag till kommunerna för att införa LOV.

Reformen har föregåtts av förväntan hos många vårdföretagare. Idag när mer än elva månader gått sedan LOV infördes är dock entusiasmen i avtagande. En undersökning som gjorts av Vårdföretagarna visar att reformen har allvarliga barnsjukdomar. Dessa är så allvarliga att LOV kan bli ett fiasko om inte bristerna rättas till. Redan idag finns exempel på att vårdföretag i flera kommuner ger upp sin verksamhet inom ramen för LOV.

Undersökningen visar att ersättningssystemen är en av de allvarligaste bristerna i reformen. Lagen säkerställer inte att ersättningssystemen stimulerar kvalitet, valfrihet och entreprenörskap. Ersättningssystemen varierar kraftigt mellan kommunerna. Det förekommer att ersättningen, eller villkoren för ersättning, ändras under ett budgetår, vilket skapar osäkerhet för entreprenörerna. Ersättningens nivå motsvarar inte alltid kommunens verkliga kostnad för verksamheten, vilket i praktiken innebär att vissa kommuner förväntar sig att de privata vårdgivarna ska leverera till underpris.

Det finns också exempel på ersättningssystem som inte ger utrymme för dokumentation eller andra insatser utöver själva vårdandet. I vissa fall omöjliggör ersättningen en rimlig kvalitet. I del kommuner baseras ersättningen på en detaljerad tidskalkyl som bland annat ger ersättning för endast en minuts arbete för att sätta på stödstrumpor på en vårdtagare. Den övriga tidsåtgången för denna manöver förväntas entreprenörer arbeta gratis.

En annan allvarlig brist är konkurrensneutraliteten mellan kommunernas egenregiverksamhet och andra utförare. I en rad kommuner som infört LOV bedrivs egenregiverksamheten med kraftiga underskott, vilket gör att alla andra utförare tvingas konkurrera mot ojusta villkor. Det finns även exempel på att kommunerna favoriserar sin egen verksamhet när individen ska välja vård, vilket innebär att väldigt få vårdtagare hamnar hos de andra utförarna.

En del kommuner tillåter inte privata utförare att erbjuda nattuppdrag. Dessa uppdrag ger högre ersättning och förbehålls kommunen. En redan låg ersättning blir knappast högre genom att kommunen monopoliserar nattuppdragen.

Något som ytterligare försvårar affärsverksamheten är villkoren i kommunernas förfrågningsunderlag. Det finns goda exempel där kommunen ställer få särkrav och lämnar frihet åt entreprenören att erbjuda lösningar på problem. Sådant sänker tröskeln för att driva hemtjänstföretag. Men tyvärr finns en lång rad mindre bra exempel med skall-krav på telefax, kulturombud, tandvårdsansvarig, miljöbil, med mera. Mycket av detta är lovvärt, men en entreprenör hade ju lika gärna kunnat använda kultur som ett konkurrensmedel för att locka vårdtagare.

När det dessutom inte utgår någon ersättning för dessa luddiga detaljkrav kan man fråga sig om det inte bara innebär en extra administrativ börda för de entreprenörer som trots allt ansluter sig till LOV.

Vårdföretagarna välkomnar LOV. Rätt använd kan lagen ge bättre valfrihet för brukarna och ett enklare upphandlingsförfarande för kommunerna. Men om vi ens ska komma i närheten av regeringens höga ambitioner med reformen krävs ett snabbt ingripande med lagförslag på följande punkter:

- Sundare ersättningssystem som stimulerar valfrihet och kvalitet
- Kommunernas verkliga kostnad för äldreomsorgen måste kopplas till ersättningsnivån i LOV.
- Organiserat erfarenhetsutbyte mellan kommunen och privata utförare
- Nationell kvalitetsgranskning

Lagens syfte kommer aldrig att uppnås om LOV blir en förevändning för kommunerna att spara pengar på hemtjänsten. Det spolierar entreprenörskapet inom vården samtidigt som det drabbar brukarna. Kort sagt barnsjukdomarna kan få LOV att floppa. Vårdföretagarna önskar sig därför en granskning av LOV i julklapp, en granskning som utförs av konkurrensverket för att synliggöra bristerna och förbättra tillämpningen av lagen.

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare publicerad på newsmill.se den 4 december (länk till artikeln)

 

Att medvetet missförstå den man talar med är ingen bra grund för en dialog. Men det är faktiskt det intrycket som man får av artikeln av Gullbritt Adolfsson, avdelningsordförande Kommunal i Skåne län (HD 28 november).

Att sjuksköterskorna och sekreterarna som har sifferlösa avtal har haft en bättre löneutveckling är inte, som Gullbritt Adolfsson påstår, verklighetsfrämmande och i avsaknad av relevans. Det grundar sig på lönestatistik. Det är rena fakta. Lokal lönebildning med sifferlösa avtal handlar inte heller om att arbetsgivarna ska betala ut mer än vad som avgörs i ett centalt avtal, det hör man ju på själva namnet. Vid lokal lönebildning avgörs löneökningarna på den enskilda arbetsplatsen.

Vid central lönebildning avgörs lönerna i slutna förhandlingsrum i Stockholm, långt över huvudet på dem som lönen gäller. Det behöver kanske inte sägas att Vårdföretagarna inom Almega tycker att den senare modellen är hopplöst gammalmodig, särskilt om man vill lyfta fram varje medarbetare. Handen är fortfarande utsträckt.

Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör på Vårdföretagarna
 

Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad den 3 december (länk till artikeln)

 

2008 startades 32 procent av de nyetablerade företagen av kvinnor. Det innebär alltså att mäns företagande är tre gånger så stort som kvinnors, vilket får konsekvenser i hela samhället. Sveriges företagskapital ägs till exempel till största del av män, och det är män som representerar företagen på ledande positioner. Faktum är att Sverige tillhör de länder i EU som har lägst företagande bland kvinnor. Det växer fram en bild av ett ojämställt samhälle där någonting är fel.

Vård- och omsorgssektorn är den enda sektor där kvinnliga företagare är överrepresenterade. 2008 låg den siffran på över 50 procent. Eftersom många företagare väljer att starta företag inom den sektor där de är yrkesverksamma är det naturligt att andelen kvinnliga entreprenörer inom just denna sektor är så hög.

Samtidigt finns det ingen annan sektor som är så omgärdad av regler och inskränkningar som vård- och omsorgssektorn. Traditionellt manliga branscher har i många år gynnats av en socialdemokratisk regering medan områden där kvinnliga företagare har en stark ställning har förbisetts. Privata initiativ inom vård- och omsorgsbranschen har mötts med misstänksamhet. De begränsade möjligheterna att driva företag inom vården är en nyckel till att förstå varför kvinnors andel av det totala företagandet är så mycket lägre än männens.

Om man jämför kvinnors och mäns företagande finns stora skillnader, även inom samma bransch. Kvinnor driver mindre företag än män, lånar mindre pengar, går mer sällan i konkurs och anpassar i hög grad företagandet till familjesituationen.

Fler män än kvinnor börsnoterar sin företag. De vanligaste orsakerna till att kvinnliga företagare inte växer är enligt dem själva tidsbrist, dålig lönsamhet, myndighetsregler, begränsade möjligheter att få lån, bland annat. Endast var fjärde kvinnlig företagare har någon gång ansökt om och blivit beviljade lån. Möjligheten att få finansiering är därmed en viktig skillnad mellan kvinnors och mäns möjligheter att starta och driva företag.

Fler företag inom hälso- och sjukvårdssektorn skulle givetvis bidra till en starkare ekonomisk utveckling med fler personer i sysselsättning, men framför allt skulle det ge många kvinnor en möjlighet att förverkliga sina idéer, förbättra sina arbetsvillkor och påverka sin löneutveckling. Vi skulle få se kvinnors kompetens tillvaratas och karriärmöjligheter förenklas, och i förlängningen en tilldelning av makt och resurser till kvinnor.

Fler kvinnor skulle få tillträde till de informella nätverk där företagsledningar ofta rekryteras, och det skulle på lång sikt leda till att vi får uppleva en jämnare könsfördelning i svenska företagsstyrelser. Vi skulle dessutom få se att lönerna skulle kunna, eftersom det finns mer än en arbetsgivare att välja mellan.

Sist men inte minst skulle vi få se en vård som håller minst lika god kvalitet – om inte bättre - som den offentliga vården. Privata vård- och omsorgsföretag har nämligen visat sig ge lika bra eller bättre vård, högre produktivitet, lägre kostnader samt mer nöjd och frisk personal jämfört med den offentliga vården.

Möjligheterna för kvinnor att starta företag inom vård- och omsorgssektorn bör bli fler om vi vill se ett öka entreprenörskap bland svenska kvinnor. Tack vare vårdvalet i landstingen och LOV i kommunerna så har förutsättningarna för företagande förbättrats väsentligt och måste fortsätta i den riktningen, men till stor del handlar det om en attitydförändring – att låta kvinnor vara företagare på samma villkor som män, och att våga öppna upp vård- och omsorgssektorn för de tusentals kvinnor som vill och kan förändra den – till det bättre.

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Kommunalarbetaren den 3 december 2009 (länk till artikeln)

 

Sverige är för litet för att det ska finnas 20 olika system för ackreditering och principer för ersättning. Dra lärdom av erfarenheterna från vårdvalen och skapa förutsättningar för en sjukvård med tillgänglighet i världsklass.
Från och med nästa år finns vårdval för patienter i hela Sverige. Genom vårdvalet är det patienterna som styr hur resurserna ska fördelas inom sjukvården, genom att de väljer vilken vårdcentral eller läkare som ska behandla dem.

Vårdföretagarna har undersökt vårdvalen i de fem regioner som redan infört vårdvalssystem. Det är den första undersökningen i sitt slag. Fram träder en bild fram av hur vårdvalssystemen fungerar runt om i landet, vad som är bra, vad som är dåligt och vad politikerna speciellt bör arbeta vidare med för att göra valfrihetssystemen så bra som möjligt för patienterna. Alla vårdföretag anser att vårdvalssystemen kan förbättras avsevärt, både när det kommer till ersättning, listning och konkurrensneutralitet. I rapporten framgår det att de som vunnit mest på reformen är patienterna, som har fått betydligt lättare att komma till doktorn.

Vårdvalet i Västra Götaland bygger på att varje medborgare tilldelas en viss ersättning - en vårdpeng - som följer personen till den valda vårdgivaren. Vårdgivarna kan vara både privata och offentliga, men varje vårdenhet måste uppfylla ett antal av regionen fastslagna krav för att kunna ackrediteras.

Till skillnad från Stockholm har vårdvalet i Västra Götaland utformats så att ersättningen till vårdcentralerna varierar beroende på hur resurskrävande patienterna är. Ersättningen i Västra Götaland är i högre utsträckning fast.

När patienterna kan välja, gäller det alltid erbjuda god service för att de inte ska välja någon annan läkare eller vårdcentral. Det ställer högre krav på service och kompetens, och ger samtidigt möjlighet att expandera för den som hjälper patienterna.

De intervjuade verksamhetscheferna är generellt sett mycket positiva till VG Primärvård. Företagen uppger att de har fått en större frihet att organisera verksamheten och att det har blivit lättare att expandera. Många anser att systemet med en fast ersättning är bra, eftersom varje patient måste vara nöjd med vården för att inte lista om sig och andra säger att Vårdval Västra Götaland troligen är det bästa systemet i Sverige.

Fler aktörer har etablerat sig i regionen sedan vårdvalet infördes. Redan första månaden etablerades 64 nya vårdcentraler och totalt finns idag 205 vårdcentraler att välja mellan. Alla intervjuade företag i regionen menar att den ökade konkurrensen resulterat i en ökad tillgänglighet och en bättre service för patienterna. Bland annat har köerna kortats avsevärt sedan införandet.

Samtidigt tycker många att det är problematiskt att ha ett så pass omfattande åtagande, då det hämmar startandet av små företag och stimulerar till sammanslagningar av enheter.

Vårdföretagare menar att det varit mycket turbulens i regionen och även om det flesta förändringar de senaste åren inneburit en förbättring så finns det ändå en oro över att landstingspolitikerna kanske byter fot framöver.

I Halland utgör hälso- och sjukvårdspengen ersättningen till vårdenheterna. Hälso- och sjukvårdspengen är lika för alla vårdcentraler, offentliga som privata. Ersättningen ges utifrån ålder och det finns fyra olika åldersgrupper. Detta skiljer sig exempelvis från Stockholm, som bara har en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Överlag är vårdföretagen i Halland positiva till vårdvalet och anser att det har ökat patienternas möjligheter att få en bättre och mer tillgänglig vård. Företagen uppger att de själva har fått en ökad frihet att organisera verksamheten, och att de kan expandera sin verksamhet lättare nu än tidigare. Man säger också att samverkan med specialister har varit fortsatt god efter införandet.

Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Därför är det viktigt att det finns en fortsatt förändringsvilja i Halland, men att reglerna inte ändras för mycket och för hastigt. Patienterna har fått stärkt rätt till vård genom Vårdval Halland, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

I Skåne finns ett differentierat ersättningssystem, där bland annat ålder, diagnos och socioekonomisk situation påverkar ersättningen. Stockholm har bara en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Vårdföretagen i Skåne uppger att det är långt bättre med vårdval än med tidigare system då de var tvungna att bli upphandlade enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU. Nu finns inte längre risken att förlora allt på ett bräde. Flera läkare uppger även att det har blivit mindre byråkrati, när det inte behövs lämnas in anbud, utan att det räcker med att bli certifierad.

Vårdföretagen säger att de fått nya möjligheter med hälsoval, även om en del kritik riktas mot att ersättningen är för låg, och oförutsägbar. Det är heller inte alltid som de offentliga vårdcentralerna och de privata har samma tillgång till journalinformation eller uppgifter från röntgen och lab.

För att hälsovalet i Skåne ska utvecklas vidare efterfrågas en ökad fokusering på den medicinska behandlingen och patientnöjdheten. Vårdföretagen i Skåne pekar också på att basuppdraget är tämligen omfattande, och att det är svårt för mindre företag att etablera sig.

Det finns även många åsikter om ersättningens utformning. I dagens hälsoval med en vårdpeng, får vårdcentralen en kraftig avräkning om en listad patient besöker en annan vårdcentral.

Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Därför är det viktigt att det finns en fortsatt förändringsvilja i Skåne, men att reglerna inte ändras för mycket och för hastigt. Patienterna har fått stärkt rätt till vård genom hälsovalet, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

Landstinget Västmanland har sedan mitten av 1990-talet haft en relativt hög andel invånare med fast läkarkontakt i primärvården och invånarna har också haft möjlighet att fritt välja sin fasta läkare bland dem som funnits att tillgå. Numera väljer invånarna dock att lista sig hos en vårdenhet.

Vårdenheterna ackrediteras av landstinget och att vårdpengen därefter följer med patienten till den valda vårdgivaren. Ersättningen till vårdgivarna är uppdelad i en fast del som bygger på antalet listade patienter (88%) och en rörlig del (12%), som består av patientavgifter. En liten ersättning tillkommer även om vårdgivaren uppnår på förhand bestämda kvalitetsmål.

Detta skiljer sig exempelvis från Stockholm, som bara har en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Västmanland är det landsting som tydligast möter kritik om att ersättningen är för låg. Den ersättning som de privata vårdgivarna får blir orättvist låg när landstingets egen verksamhet kan gå med underskott och i efterhand få kostnadstäckning.

Kvalitetsmålen kan få en större andel av ersättningen framöver, men generellt är det inte en utveckling av vårdvalssystemet som upplevs som viktigast just nu av vårdföretagen, utan att det system som finns också följs och blir mer transparent för alla aktörer.

Ur Vårdföretagarnas perspektiv är det angeläget att fortsätta att förbättra regelverket kring vårdval. Ryckiga förändringar eller regler som inte efterlevs fullt ut, gynnar inte vårdföretagandet. Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Patienterna har fått stärkt rätt till vård, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

Genom att landsting och regioner nu är fria att utforma sina valfrihetssystem, så blir reglerna olika över landet. På kort sikt innebär detta att det går att dra tydliga lärdomar om vad som fungerar bäst för att skapa en god vård. Ambitionen framöver bör dock vara att se till att det finns ett nationellt system, där patienterna har full valfrihet och där vårdföretag och offentligt drivna vårdcentraler får konkurrera om att erbjuda patienterna den bästa vården.

Med ett nationellt vårdval blir förutsättningarna lika i hela landet och det blir därför mer rättvist. Sverige är för litet för att det ska finnas 20 olika system för ackreditering och principer för ersättning. Dra lärdom av erfarenheterna från vårdvalen och skapa förutsättningar för en sjukvård med tillgänglighet i världsklass.

 

Hans Dahlgren, Näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill.se den 2 december 2009 (länk till artikeln)
 

Nu införs hälsoval inom sjukvården i hela landet och priserna bestäms politiskt och patienten ska inte betala mer än patientavgiften. Ersättningen till vårdgivarna beror på hur vårdvalet är utformat och konkurrensen skall ske med bästa kvalitet. Historien har lärt oss att genom att styra landsting och kommuner genom planekonomi så har inte kostnadskontrollen eller valfriheten ökat.

Jag menar vidare att en hälsovalsmodell i primärvården inte nödvändigtvis ökar landstingets kostnader för primärvården, men ökar valfriheten. Det resursutrymme som avsätts till primärvården är ett politiskt ställningstagande i varje enskilt landsting De finns de som menar att med etableringsfrihet och vårdval kan företagen välja endast friska patienter. Det är svårt att säga hur den myten har uppstått. Att neka patienter strider mot såväl läkaretiken som lagen.

Vi kan istället i egna undersökningar konstatera att om det finns politiska begränsningar för etableringen, så minskar patienternas valfrihet. Så riskerar det bli i hälsoval Gävleborg eftersom fri etablering inte blir möjlig för små vårdföretag. Basuppdraget i hälsoval Gävleborg är vitt och gör det svårt för anställda som vill prova sina vingar med egen mindre verksamhet.

Ett system som bygger på att vård ska begränsas och att patienterna inte ska få välja, kan inte vara rätt väg att gå. Vi tycker att det är rimligt att den som vill erbjuda vård ska få göra det. Den ekonomiska risken i detta behöver inte landstinget ta. Det finns ingen anledning att frukta överetablering. De vårdföretag som etablerar sig behöver få intäkter som täcker kostnaderna.

Är det för många som konkurrerar inom samma område, så är det patienternas val som fäller avgörandet. Landstingets ekonomi påverkas inte av detta, såvida man inte håller verksamhet som inte väljs av patienter under armarna.

Det handlar som jag ser det att tänka nytt, eftersom gårdagens lösningar inte hjälper oss framåt. Nu handlar det om att våga ge vårdföretagen en möjlighet att möta patienters behov på riktigt. Inte låta oron som följer med en ny politikerroll ta över.

Ge Hälsoval i Gävleborg tid att växa fram och modifiera utformningen när verkligheten kräver det, inte som idag när oron får styra.

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Hela Hälsingland.se den 23 nov 2009 (länk till artikeln)

 

Hur kan privat utförd vård gå med vinst där offentlig utförd vård går med underskott? Det frågar sig allt fler politiker och journalister.
Vinst i vården gör vårdföretag genom att erbjuda god vård. För att kunna erbjuda god vård och locka patienter krävs duktiga medarbetare. Det är avgörande för ett vårdföretags framgång att ha ett tydligt medarbetar- och kundfokus.

Detta ställer krav på delaktighet och inom privat utförd vård är medarbetarna mer involverade än i offentligt utförd vård och det gäller alla, inte bara läkare. Att ifrågasätta och faktiskt ha inflytande över förbättringar är något som återkommer och lyfts fram av vårdföretagare och medarbet-are som en avgörande skillnad mellan privat och offentligt utförd vård.

En annan viktig skillnad mot den offentligt utförda vården är tydlighet om vad som är inriktningen/målen. Uppföljning och feedback, positiv som negativ, används mer inom privat utförd vård för att säkerställa kvalitet och förbättringsförslag.

Ytterligare ett område som klart skiljer ut sig i den privat utförda vården är ett mer standardiserat arbetssätt. I privat utförd vård undviker man att uppfinna hjulet på nytt. Privat vårdverksamhet uppnår även på detta sätt kostnadskontroll. Praktiskt användbara instruktioner för att undvika krångel, oklarheter och kostnadsineffektiva arbetssätt. Med tydliga arbetssätt följer även en högre grad av fortbildning än inom det offentliga.

Flertalet vårdföretagare och medarbetare upplever ett tydligare samband mellan utbildningsinsatser och sättet att arbeta i den privata vården. Det satsas också mer på fortbildning. Det är detta debatten om vården borde handla om. I stället för att lägga fokus på om företag ska få gå med vinst. En effektiv användning av skattepengar kopplat med en stark oberoende utvärdering av svensk sjukvård med fokus på patienten är mer intressant att diskutera valåret 2010.
 

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Kommunalarbetaren den 20 november 2009 (länk till artikeln)
 

Sedan årsskiftet har regeringen flyttat fram ambitionerna på valfrihetsområdet genom införandet av vårdval i landstingen och lagen om valfrihet i kommunerna. Allt fler får möjligheten att välja eller välja bort vårdgivare. Det är dock så att Sveriges kommuner och landsting och socialstyrelsen har gjort väldigt lite för att medborgare skall kunna göra informerade val.

Som det är idag måste patienter förlita sig på broschyrer och hemsidor från offentliga och privat vårdleverantörer. De flest förlitar sig dock på vad vänner och bekanta hör om olika vårdgivare. Detta trots att det faktiskt finns väldigt mycket statistik att tillgå. Sverige är sedan länge världsledande på uppföljning och statistik på en rad områden.

Men det finns andra aktörer som försöker lösa informationsbristen till patienter. Omvard.se är en sajt som stöttas av Svenskt Näringsliv och dess medlemmar och ibland dessa finns Vårdföretagarna. Omvard.se har nu fått pris för bästa sajt. Omvård.se utnyttjar webbens möjligheter fullt ut och visar att det inte behöver vara svårt att göra det svåra enkelt. Här samlas offentlig statistik om svensk sjukvård på ett synnerligen enkelt och tillgängligt sätt.

Ambitionen är att tillgängliggöra statistik på ett sätt som är anpassat för vanliga människor och sajten lyckas verkligen med denna ambition. Med snyggt gränssnitt och riktigt funktionellt sök gör Omvård.se det nästan löjligt enkelt att jämföra kvalitet och kötider mellan olika vårdinrättningar. Statistik illustreras i tydliga grafer och kompletteras med lättbegripliga förklaringar på hur informationen ska tolkas. Integrationen med Google Maps gör det också enkelt att hitta mottagningarna rent geografiskt.

Nu har vi privata vårdgivare tillsammans med omvard.se visat att det är enkelt att höja ambitionen för patientinformation. Nu är det dags för regeringen, Sveriges kommuner och landsting samt Socialstyrelsen att ta nästa steg. Det är inte tillfredställande för oss som privata vårdgivare att det inte finns någon oberoende information om kvalitén i vården. Det skulle gynna mångfalden, utveckling och konkurrens inom vården med mer transparens inom vården. Det borde vara av intresse för Sveriges kommuner och landsting som köper vård årligen för hundratals miljarder kronor att kvalitén inom vården följas upp gentemot de som väljer dvs. patienterna. Vad väntar ni på?
 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigsre publicerad på Newsmill.se (länk till artikeln)
 

Det är dock viktigt att konstatera att finansieringen av vården sker solidariskt via skatter och efter behov. Om detta finns det total politisk enighet. Västernorrlands patienter riskerar att inte få samma valfrihet som i södra Sverige om man utformar vårdvalet på fel sätt.

Nu införs vårdval inom sjukvården i hela landet och priserna bestäms politiskt och patienten ska inte betala mer än patientavgiften. Ersättningen till vårdgivarna beror på hur vårdvalet är utformat och konkurrensen skall ske med bästa kvalitet. Historien har lärt oss att genom att styra landsting och kommuner genom planekonomi så har inte kostnadskontrollen eller valfriheten ökat.

Jag menar vidare att en vårdvalsmodell i primärvården inte nödvändigtvis ökar landstingets kostnader för primärvården, men ökar valfriheten. Det resursutrymme som avsätts till primärvården är ett politiskt ställningstagande i varje enskilt landsting De finns de som menar att med etableringsfrihet och vårdval kan företagen välja patienter. Det är svårt att säga hur den myten har uppstått. Att neka patienter strider mot såväl läkaretiken som lagen.

Vi kan istället i egna undersökningar konstatera att om det finns politiska begränsningar för etableringen, så minskar patienternas valfrihet. Så riskerar det bli i Västernorrlands vårdval eftersom fri etablering inte blir möjlig.

Ett system som bygger på att vård ska begränsas och att patienterna inte ska få välja, kan inte vara rätt väg att gå. Vi tycker att det är rimligt att den som vill erbjuda vård ska få göra det. Den ekonomiska risken i detta behöver inte landstinget ta. Det finns ingen anledning att frukta överetablering. De vårdföretag som etablerar sig behöver få intäkter som täcker kostnaderna. Är det för många som konkurrerar inom samma område, så är det patienternas val som fäller avgörandet. Landstingets ekonomi påverkas inte av detta, såvida man inte håller verksamhet som inte väljs av patienter under armarna.

Det handlar som jag ser det att tänka nytt, eftersom gårdagens lösningar inte hjälper oss framåt. Nu handlar det om att våga ge vårdföretagen en möjlighet att möta patienters behov på riktigt. Inte låta oron som följer med en ny politikerroll ta över. Ge vårdvalet i Västernorrland tid att växa fram och att modifiera utformningen när verkligheten kräver det, inte som idag när oron får styra.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln publicerad i Sundsvalls tidning den 3 november 2009 (länk till artikeln)