Politikerna i Östra Göinge har tagit beslut om att inte införa valfrihetssystem i kommunen. Det innebär i praktiken att de äldre inte har rätt att själva bestämma vem som ska utföra den hemtjänst de har fått beviljad genom biståndsbeslut.

Det innebär även att de inte kan välja bort en utförare som de är missnöjda med. Något som många äldre i dag har rätt till då kommuner på flera håll i landet beslutat att införa LOV (lagen om valfrihetssystem) inom framför allt hemtjänsten.

Intresset är stort hos våra kommuner. I skrivande stund har drygt 160 av Sveriges kommuner antingen redan infört eller beslutat att de kommer införa valfrihet i enlighet med LOV till sina medborgare. Endast 22 kommuner har beslutat att inte införa LOV. Östra Göinge är en av dem.

Den främsta orsaken till att införa valfrihetssystem är att den äldre själv ska få bestämma vem som ska komma hem till dem och ge dem den vård och omsorg de har fått beviljad. Kanske vill den äldre få hemtjänst på sitt hemspråk, kanske känner de helt enkelt att de trivs bättre med en viss personal.

Det kan vara både från en kommunal eller privat utförare, men huvudpoängen är att den enskilde själv eller dennes anhöriga vet bäst vem de vill ha.

I de kommuner som haft valfrihetssystem under en längre tid visar undersökningar att kvaliteten ökat markant sedan införandet. I undersökningen Utvärdering av valfrihetssystem i kommuner och landsting från SKL så visar resultaten att hela 75 procent av de undersökta kommunerna menar att kvaliteten ökat. Ingen uppger att den minskat.

Valfrihetssystemen gynnar inte bara dem som är i behov av vård och omsorg utan ger också fler möjlighet att våga starta eget. Enligt en nyligen publicerad undersökning från Svenskt Näringsliv så visar det sig att hela 80 procent av de företag som startats i och med LOV, antingen ägs eller drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd.

Att ta ett politiskt beslut att inte låta sina medborgare få möjlighet att välja vem som ger dem den omsorg de har behov av och få en ökad kvalitet av hemtjänsten är djupt olyckligt för dess medborgare. Det kan inte vara rätt att låta en politisk ovilja styra medborgarnas möjligheter att påverka sin egen vård och omsorg.

Låt därför de som bäst kan välja vad som passar just dem göra det – Östra Göingarna själva!
 

Sara Öberg, näringspolitisk expert och branschansvarig Äldreomsorgsföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Kristianstadbladet den 2 september

Vårdval Stockholm och etableringsfriheten har varit i fokus i den nationella debatten och fått utstå mycket kritik bland annat vad gäller möjligheterna för alla grupper i samhället att få en jämlik vård. I KI:s rapport beskrivs dock en mer nyanserad bild. Det visar sig att vårdutnyttjandet av vårdtunga grupper och patienter i socioekonomiskt utsatta områden har ökat mer än för genomsnittsbefolkningen, vilket tyder på att de grupperna inte har diskriminerats.

Patienter i områden med lägre inkomster har haft den största ökningen av läkarbesök, medan resursökningen till vårdgivare varit större i områden med hög inkomst. Områden med lägre inkomst får dock även fortsättningsvis en större andel av resurserna.

Ökningen har också tillfallit alla åldersgrupper och har inte varit till nackdel för till exempel de äldre. Även om man tittar på kön finns inte några större skillnader. Dessutom visar KI:s rapport att kostnadssökningarna i ”Vårdval Stockholm” har varit under kontroll. Vilket även gäller vid en jämförelse med andra landsting visar en jämförelse genomförd av SKL.

Tillgänglighet och vårdutnyttjande av främst läkarbesök har samtidigt ökat med en produktivitetsökning på drygt tio procent första året och knappt tre procent andra året. Med hänsyn till befolkningsökningen har kostnaden per invånare räknat i fasta priser minskat något. Samtidigt finns det ett positivt samband mellan produktivitet och patienternas bedömning av kvaliteten.

Den högre produktiviteten har således inte uppnåtts genom försämringar enligt patienternas bedömningar. Målsättningarna med ”Vårdval Stockholm” var att förbättra tillgängligheten och öka patienternas valmöjligheter kombinerat med en större mångfald och konkurrens. Dessa målsättningar har enligt KI:s rapport i huvudsak uppfyllts.

KI:s rapport får även stöd i den undersökning Vårdföretagarna gjort om etableringar i primärvården i övriga landet. I Västra Götaland har det tillkommit nya vårdenheter inte endast i innerstaden utan även i de socioekonomiskt mer belastade områden som i nordöstra Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Nu finns knappt det problemet mer. I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen.

Vårdvalsreformen med etableringsfriheten har lett till att det tillkommit nya etableringar där de tidigare saknades vårdutbud. Tillgängligheten för patienterna har därmed självfallet blivit bättre. Etableringsfriheten är ett instrument för att bland annat uppnå bättre tillgänglighet för patienterna. Men om etableringsfriheten avskaffas finns självfallet problemet kvar hur målsättningen om bättre tillgänglighet ska uppnås. Om undersökningarna visar att etableringsfriheten inte på något sätt, så här långt, är ett problem inställer sig givetvis frågan varför etableringsfriheten behöver ifrågasättas?

Vi förnekar inte att det finns problem kvar och att det ibland handlar om att två perspektiv bryts från olika utgångspunkter; det politiska som representerar det kollektiva medborgarintresset och vårdgivarnas företagarintresse. Men allra oftast möts dessa perspektiv.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Arena den 31 augusti.
 

Nu, så här vid sommarens slut, kan vi summera regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting.

Vårdföretagarna har kontaktat alla landsting som har infört vårdval och fått siffror över antalet nyöppnade vårdcentraler och hur många patienter som aktivt har valt att byta vårdcentral. Totalt har 239 nya vårdcentraler startats i landet och 670.000 personer har listat sig till nya vårdcentraler.

Hittills har två nya vårdcentraler startats i Norrbotten och drivs nu av privata entreprenörer. Ytterligare två är på gång.

Förhoppningsvis är en majoritet av de patienter som inte har valt någon ny vårdcentral nöjda med hur det fungerar. Om inte, så har de också möjligheten att lista om sig.
Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att se till att patientens behov sätts i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten Vägval för Vårdval som sammanfattar hur vårdvalsreformen upplevs av de politiker som infört vårdval. De flesta politiker är nöjda, och alla är eniga om att de stora vinnarna på Vårdval är patienterna.

Bättre tillgänglighet är den tydligaste effekten av reformen. Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag. De första vårdvalsmodellerna följs nu av ytterligare variationer, alla med målsättningen att det ska bli bättre för patienten. Men det behövs också goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas för given. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler att driva sin verksamhet leder inte bara till att företag får problem att verka och erbjuda sina tjänster, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre vård till högre kvalitet, och med mer personlig service.
Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt ser också gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar.

Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler patienter kan välja vårdcentral i Norrbotten.

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norrbottenskuriren den 30 augusti.

Hur har egentligen Sveriges alla kommun- och landstingspolitiker klarat av sitt uppdrag under denna mandatperiod och kanske speciellt under den ekonomiska krisen?

Denna fråga besvaras dock inte med det som kanske är mest uppenbart, alltså inte med hur många personer som arbetar i skolan, vården eller omsorgen. Det som är relevant är i stället hur många timmars arbete som landets alla lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och läkare utfört och om vården blivit mer tillgänglig.

För att få en korrekt bild har vi därför gjort specialberäkningar av SCB:s arbetskraftsundersökning och på så sätt jämfört antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen andra kvartalet i år med samma period i fjol. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, det vill säga såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.

Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari till juni i år så har antalet arbetade timmar i utbildning samt vård och omsorg ökat med motsvarande knappt 27 000 personer. Det är en relativt kraftig ökning, mest inom utbildning.

Detta beror förstås mycket på den strukturomvandling som nu sker inom välfärden. Det senaste året har 239 nya vårdcentraler etablerats och 377 omsorgsföretag är verksamma i landets kommuner genom lagen om valfrihet.

Över en miljon patienter har valt en privat vårdcentral och under samma period har en handfull offentliga aktörer fått lägga ner verksamheten på grund av ökande konkurrens. Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag.

För det andra har sjukfrånvaron fallit i rask takt. Det får till följd att många skolor, sjukhus och vårdhem inte behöver ta in extrapersonal i samma utsträckning som tidigare.

För det tredje har den genomsnittliga överenskomna veckoarbetstiden ökat signifikant.

Vår bedömning är att skolan, vården och omsorgen är tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol och att tillgängligheten har stärkts. Den växande skaran välfärdsföretag är en viktig förklaring till denna utveckling från kris till tillväxt i en för väljarna viktigt bransch.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 27 augusti

 

Nu, såhär vid sommarens slut, kan man summera regeringens ambition att det ska införas vårdval i alla Sveriges landsting.

Vårdföretagarna har kontaktat alla landsting som har infört vårdval och fått siffror över antalet nyöppnade vårdcentraler och hur många patienter som aktivt har valt att byta vårdcentral. Totalt har 239 nya vårdcentraler startats i landet och 670 000 personer har listat sig på nya vårdcentraler.

Hittills har inga nya vårdcentraler etablerats i Örebro län.

Förhoppningsvis är en majoritet av de patienter som inte har valt någon vårdcentral nöjda med hur det fungerar. Om inte, så har de möjligheten att lista om sig. Konkurrensen leder till att läkarna blir bättre på att se till att patientens behov sätts i fokus.

Nyligen presenterade Vårdföretagarna rapporten "Vägval för Vårdval" som sammanfattar hur vårdvalsreformen upplevs av de politiker som infört vårdval. De flesta politikerna är nöjda, och alla är eniga om är att de stora vinnarna på vårdval är patienterna.

Bättre tillgänglighet är den tydligaste effekten av reformen. Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård.

Naturligtvis finns det mycket kvar att göra. Det tar tid innan effekterna av en stor valfrihetsreform får fullt genomslag. De första vårdvalsmodellerna följs nu av ytterligare variationer, alla med målsättningen att det ska bli bättre för patienten. Men det behövs också goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Det krävs också en fortsatt tydlig politisk uppbackning. Valfriheten ska inte tas för given. Det finns en politisk diskussion om både vinst och etableringsfrihet. Framtida försämringar av möjligheten för privata vårdcentraler att driva sin verksamhet leder inte bara till att företag får problem att verka och erbjuda sina tjänster, det skulle också slå mot patienternas valfrihet.

Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre vård till högre kvalitet, och med mer personlig service.

Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt ser också gärna att detta kan ske utan att kostnaderna ökar. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Därför ser vi fram emot ett 2010 där fler patienter kan välja vårdcentral i Örebro län.

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Karlskoga Tidning den 26 augusti

Det visar oberoende undersökningar från bland annat Karolinska institutet, KI, av situationen i Stockholms läns landsting. Nu visar en undersökning från Vårdföretagarna att detsamma gäller övriga landsting.

Vårdval Stockholm och etableringsfriheten har varit i fokus i den nationella debatten och fått utstå mycket kritik bland annat vad gäller möjligheterna för alla grupper i samhället att få en jämlik vård. I KI:s rapport beskrivs dock en mer nyanserad bild.

Det visar sig att vårdutnyttjandet av vårdtunga grupper och patienter i socioekonomiskt utsatta områden har ökat mer än för genomsnittsbefolkningen. Patienter i områden med lägre inkomster har haft den största ökningen av läkarbesök, medan resursökningen till vårdgivare varit större i områden med hög inkomst. Men, områden med lägre inkomst får även fortsättningsvis en större andel av resurserna.

Ökninge har tillfallit alla åldersgrupper och har inte varit till nackdel för till exempel äldre. Inte heller när det gäller kön finns några större skillnader. Dessutom visar KI:s rapport att kostnadsökningarna i Vårdval Stockholm har varit under kontroll. Tillgänglighet och vårdutnyttjande av främst läkarbesök har ökat samtidigt med en produktivitetsökning. Med hänsyn till befolkningsökningen har kostnaden per invånare räknat i fasta priser minskat något. Samtidigt finns det ett positivt samband mellan produktivitet och patienternas bedömning av kvaliteten.

Målsättningarna med Vårdval Stockholm var att förbättra tillgängligheten och öka patienternas valmöjligheter kombinerat med en större mångfald och konkurrens. Dessa målsättningar har enligt KI:s rapport i huvudsak uppfyllts. Rapporten får även stöd i den undersökning Vårdföretagarna gjort om etableringar i primärvården i övriga landet.

I Västra Götalandsregionen har det tillkommit nya vårdenheter även i socioekonomiskt mer belastade områden som i nordöstra Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Nu finns knappt det problemet mer. I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar.

Nya etableringar, där det tidigare saknades vårdutbud, har tillkommit genom vårdvalsreformen och etableringsfriheten. Tillgängligheten för patienterna har därmed självfallet blivit bättre.

Etableringsfriheten är ett instrument för att bland annat uppnå bättre tillgänglighet för patienterna. Men om etableringsfriheten avskaffas finns problemet kvar hur målsättningen om bättre tillgänglighet ska uppnås.

Om undersökningarna visar att etableringsfriheten inte, så här långt, är ett problem inställer sig givetvisfrågan varför etableringsfriheten behöver ifrågasättas?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Medicin den 24 augusti.

Norr om Dalälven har det gått trögare. Där är vårdvalen utformade på ett sätt som inte främjar nya etableringar utan ger de redan existerande aktörerna fördelar.

En ny rapport vi tagit fram visar att vårdvalet inte är något som medborgarna behöver frukta, snarare tvärtom. Det finns ingen anledning till att den framgångshistoria som finns i många delar av södra Sverige inte också skulle kunna spridas till andra delar av landet.

Alla är inte intresserade av att lägga mycket tid och engagemang på att välja vårdcentral. Därför måste politikerna gå dem till mötes och konstruera ett tydligt system som gör det enkelt att välja.

När vårdvalssystemet fungerar som allra bäst visar Vårdföretagarnas nya rapport följande trender:

1. De allra flesta nya aktörer är småföretagare som i och med vårdvalet ser chansen att öppna egen verksamhet. De stora företagen står inte ens för en majoritet av alla nyetableringar. I stället domineras vårdvalet av ett fåtal läkare som bestämt sig för att öppna eget. Valfrihet i vården blir därför också en frihetsreform för vårdpersonal som nu kan välja arbetsgivare.

2. Vårdvalet har gjort att vården erbjuds där människor rör sig, och inte bara där människor bor. Det finns inga tecken som tyder på att en viss socioekonomisk grupp skulle gynnas av fler aktörer på marknaden. Även om det kommit nya aktörer till välbärgade områden, har även mer utsatta delar av Sverige fått nya vårdcentraler, och merparten av alla har öppnat i centrum. Det finns ingenting som tyder på att vårdvalet bara gynnar de som bor i städerna, eller de som har en medelinkomst över en viss summa.

3. De nya aktörerna på marknaden kompletterar i de allra flesta fall den vård som landstingen erbjuder. Bara i enstaka fall har vårdvalet inneburit att den landstingsdrivna verksamheten har konkurrerats ut. Oftast kompletteras den landstingsdrivna vården med vårdcentraler med annat fokus eller upplägg. Mångfalden av aktörer blir därför just också mångfald, inte bara mer av samma.

Friheten för vårdföretag att etablera sig och på lika villkor konkurrera med den offentliga vården har skapat fler vårdcentra och kraftfullt bidragit till att fler patienter kommer snabbare till vården.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 23 augusti (länk till artikeln)

Välfärden har under året förstärkts väsentligt mycket tack vare nya privata företag inom vård, omsorg och skola. Frågan alla ställer sig är vad vi får för våra skattepengar nu när vi alla skall välja ny riksdag. Hur har egentligen Sveriges alla kommun- och landstingspolitiker klarat av sitt uppdrag under denna mandatperiod och kanske speciellt under den ekonomiska krisen?

Denna fråga besvaras dock inte med det som kanske är mest uppenbart, alltså inte med hur många personer som arbetar i skolan, vården eller omsorgen. Det som är relevant är i stället hur många timmars arbete som landets alla lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare utfört och om vården blivit mer tillgänglig.

För att få en korrekt bild har vi därför gjort specialberäkningar av SCB:s arbetskraftsundersökning och på så sätt jämfört antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen andra kvartalet i år med samma period i fjol. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, det vill säga såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.

Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari till juni, i år så har antalet arbetade timmar i utbildning samt vård och omsorg ökat med motsvarande knappt 27 000 personer. Det är en relativt kraftig ökning varav det mest är inom utbildning.

Detta beror förstås mycket på den strukturomvandling som sker inom välfärden. Det senaste året har hela 239 nya vårdcentraler etablerats och 377 omsorgsföretag är verksamma i landets kommuner genom lagen om valfrihet. Över en miljon patienter ha valt en privat vårdcentral och under samma period har en handfull offentliga aktörer fått lägga ner verksamheten på grund av ökande konkurrens. Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag.

För det andra har sjukfrånvaron fallit i rask takt. Det får till följd att många skolor, sjukhus och vårdhem inte behöver ta in extrapersonal i samma utsträckning som tidigare.

För det tredje har den genomsnittliga överenskomna veckoarbetstiden ökat signifikant.

Vår bedömning är att skolan, vården och omsorgen är varit tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol och att tillgängligheten har stärkts. Den växande skaran välfärdsföretag är en viktig förklaring till denna utveckling från kris till tillväxt i en för väljarna viktigt bransch.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den 20 augusti (länk till artikeln)

 

Vad är en gräddfil i vården, som de röd-gröna propagerar mot? Det är oftast en privatmottagning som tar emot försäkringspatienter, genomför hälsoundersökningar, vaccinerar och utfärdar hälsointyg. Försäkringspatienter tränger inte ut några offentliga patienter. Snarare har de nog kortat den offentliga kön eftersom de behandlas hos andra aktörer.

Privatfinansierad vård har växt under det senaste decenniet men utgör inte mer än 1 procent. Alltså står inte sjukvården i vägskälet mellan privat och offentlig vård. De kan mycket väl komplettera varandra.

Sjukvård är vidare ingen vanlig marknad. Ytterst få betalar direkt för tjänsterna. Några hundra miljarder skattekronor används för att finansiera sjukvården. Finansiering ser ut att bli ett problem med en allt äldre befolkning.

Det grundläggande sjukvårdspolitiska beslutet slår fast att vården i första hand ska ges till dem som har störst behov. Det finns ingen politisk motsättning om det mellan riksdagspartierna.

Akutmottagningen används ofta i valretoriken, men är ingen lämplig metafor för sjukvårdens totala utbud. Huvuddelen av sjukvårdsuppdraget handlar om sådant som planerade operationer, besök för småskavanker på vårdcentralerna, äldresjukvård, barnsjukvård och återbesök av personer med kroniska sjukdomar. Dessa människors efterfrågan av sjukvård är synonymt med behov av sjukvård och detta sjukvårdsuppdrag kan göras mer effektivt i konkurrens.

Varför inte ta tag i de verkliga utmaningarna i stället; att göra vården mer tillgänglig, mer jämlik och hantera den skeva finansieringen till följd av en åldrande befolkning och dyrare behandlingar?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 16 augusti (länk till artikeln)

 

Lars Ohly hävdar att vinsten måste begränsas inom vården eftersom att vinst inte anses vara en god kraft på välfärdens område. Varför är det då en så positiv kraft på andra områden kan man fråga retoriskt. Verkligheten i kommuner och landsting visar att vinstdrivande företag används för att utveckla och effektivisera verksamheter i betydande omfattning. Idag genomförs cirka 20 000 upphandlingar varje år i offentlig sektor, till ett värde av cirka 500 miljarder kronor, av allt från vägbyggen och sjukhusutrustning, till städning och pennor till skolan. Ingen ifrågasätter huruvida leverantörerna av dessa varor och tjänster får sträva efter vinst och disponera vinsten. Och om strävan efter vinst är en god kraft när det gäller dessa områden borde det väl också vara det i fråga om vård och omsorg?

De utmaningar som kommuner och landsting står inför demografiskt och ekonomiskt gör att efterfrågan på vård- och omsorgstjänster kommer att öka dramatiskt. Samtidigt växer nya valfrihetssystem fram och människors vilja att påverka och göra sina egna val ökar.

 

Dessa utmaningar är omöjliga att klara av utan alla de entreprenörer som vill erbjuda medborgarna tjänster inom vård och omsorg. Idag finns det 15 000 privata vårdföretag i Sverige som kan bidrar till förnyelse av vården och därmed öka kvalité. 120 000 duktiga sjuksköterskor, läkare, vårdbiträden arbetar inom de privata företagen och i den senaste mätningen från SKI, Svenskt Kvalitetsindex och SKL nationella patientenkät ger patienterna den privata vården ett betydligt högre betyg än den offentliga. Mot bakgrund av dessa framsteg borde även Vänsterpartiet kunna se att ett ökat inslag av konkurrensutsättning inom vården och vinsten är en av de viktigaste drivkrafterna för förnyelse men inte den enda drivkraften förstås.

Jag tycker vidare att det är olyckligt att Lars Ohly helt bortser från att det krävs kvalitet, ständig utveckling och konkreta förbättringar för att locka patienter och brukare. Lyckas företagen locka medborgarna att välja dem, kommer de att få intäkter och dessutom uppnå vinst som både kan ge ränta på risktagandet och ytterligare förbättra verksamheten. Verksamheterna blir mer kreativa i att finna sätt att minska onödiga kostnader, göra ständiga förbättringar och vara effektiva och innovativa. Men då krävs det att företagen får bedriva sin verksamhet utan restriktioner som vingklipper deras framgångar.

Lyckas de att i fri konkurrens med andra tillfredsställa konsumenterna ska ingen kunna lägga beslag på resultatet av ett väl utfört arbete. Lika lite som någon skall lägga beslag på någons lön för väl utfört arbete. Jag tycker att Lars Ohly som är emot vinst inom vård och omsorg bör kunna förklara varför just dessa, för människors välbefinnande så avgörande tjänster ska vara undantagna från de mekanismer som alla är överens om skapar kvalitet och värde på andra områden?

Hur kommer det sig då att privata företag kan gå med vinst där offentlig sektor går med underskott, vilket är fallet allt som oftast? Svaret ligger förstås inte i att uppdraget är ett annat eller att privata utförare väljer bort patienter som det offentliga tvingas ta emot. Det strider såväl mot lag som mot läkaretiken. När vi frågar våra medlemmar vårdföretagare och dess medarbetare som själva ofta har erfarenheter av att jobba i landstingets regi såväl som i ett privat vårdbolag så kommer däremot andra tydliga skillnader fram.

Fokuserar på medarbetare

Det finns till att börja med ett tydligt medarbetar- och kundfokus som inte är lika påtagligt i den offentligt utförda vården. Arbetssättet kännetecknas av att utföra uppgifter så att såväl patienter och andra medarbetare är nöjda.

Medarbetarna är mer involverade och det gäller alla, inte bara läkare. Fokus är mer på att förbättra i det dagliga arbetet men också att ifrågasätta och föreslå förbättringar.

Att ifrågasätta och faktiskt ha inflytande över förbättringar är något som återkommer och lyfts fram i mina samtal med vårdföretagare och medarbetare som en avgörande skillnad mellan privat och offentligt utförd vård. Det gäller inte minst beslutsvägar för olika förbättringsförslag som slipper gå vägen genom den beslutande nämnden med klåfingriga politiker. Som alltför ofta inte kan hålla fingrarna bort ifrån det dagliga arbetet. I den privat utförda vården ligger detta i medarbetarnas händer.

Tydlighet om prioriteringar

En annan skillnad mot den offentligt utförda vården är tydlighet om vad som är inriktningen/prioriterat eller för den delen målen med verksamheten, där vinstmål är en del. Vad många offentligt drivna verksamheter inte ser är att i vården är just prioriteringar svåra att hantera för den enskilde medarbetaren. Feedback lyser tyvärr också med sin frånvaro i offentligt utförd vård. Det uppmuntras inte i samma utsträckning i offentligt utförd vård. Mätning och uppföljning är något som finns betydlig mer av inom privat utförd vård. Uppföljning ger feedback, positiv som negativ men det används även för att säkerställa kvalitet och förbättringsförslag.

Standardiserat arbetssätt

Ytterligare ett område som klart skiljer ut sig i den privat utförda vården är att det i högre grad är ett standardiserat arbetsätt. I privat utförd vård undviker man att uppfinna hjulet på nytt. Praktiskt användbara instruktioner för att undvika krångel och oklarheter.

Med tydliga arbetssätt följer även en högre grad av fortbildning än inom det offentliga. Flertalet vårdföretagare och medarbetare upplever ett tydligare samband mellan utbildningsinsatser och sättet att arbeta i den privata vården. Det satsas också mer på fortbildning.

Ledning av privata vårdföretag kännetecknas mer av att försöka skapa en kultur med värderingar med ömsesidigt förtroende, lagarbete och ett mer synligt ledarskap. Lönebildning inom privata vårdföretag är mer relaterade till målen i företaget och belönar rätt beteende. Här spelar vinsten en positiv roll.

Om jag skall ge mig på en summering av kännetecken av privat vårds arbetsätt så är det följande:

* ständiga förbättringar genom att involvera alla medarbetare

* fokus på att ta bort onödigt arbete och snabbare beslutsvägar

* ett arbetssätt med fokus på standardisering och på gemensamma mål

* en tydligare utvärdering genom mätning/belöning av resultat på individnivå med hjälp av kraven på vinst

* bättre och synligare ledarskap

Det är detta debatten om vården borde handla om valåret 2010. I stället för att lägga fokus på huruvida företag skall få gå med vinst, borde Lars Ohly ta intryck av privata företags arbetssätt. En effektiv användning av skattepengar kopplat med en stark oberoende utvärdering av svensk sjukvård med fokus på patienten är mer intressant att diskutera valåret 2010.

Hans Dahlgren, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den den 11 augusti (länk till artikeln)

Personlig assistans utförs i dag till drygt 50 procent av privata drivna omsorgsgivare. Det finns inget annat välfärdsområde där valfriheten är så stor. 290 kommuner står tillsammans med cirka 500 privata utförare för den mångfalden.

Regeringen fattade i början av juli beslut om att höjningen för 2011 blir 2,3 procent, det vill säga en timersättning på 258 kronor. Höjningen för 2010 innebar den lägsta uppräkningen på tolv år, 2 procent. Förhoppningen inför 2011 var en mer realistisk uppräkning. Förutom löneökningar ska beloppet täcka övriga kostnader för verksamheten, det faller på sin egen orimligt att detta går ihop.

Att återigen höja beloppet med så lite kommer att drabba utförarna av personlig assistans och i slutänden brukarna. I kombination med den stegvis försämrade ersättningen stramar berörda myndigheter på olika sätt till utförarnas förutsättningar. Bland annat ersätter Försäkringskassan inte längre uppsägningslön enligt kollektivavtal när den assistansberättigade tas in på sjukhus eller avlider. Ett annat problem är att assistansanordnarna inte alltid längre får ersättning som täcker assistenternas löner under brukarens sjukhusvistelse.

För de mindre entreprenörerna kan det få förödande konsekvenser. Många assistansanordnare vågar inte på grund av detta ta emot brukare med svårare sjukdomstillstånd som kan accelerera vilket minskar deras valfrihet. Vidare har Arbetsmiljöverket planer på att skärpa sina regler gällande arbete i brukarens hem. Införande av tillståndsplikt som införs från nästa årsskifte och som huvudsakligen är positivt för branschen, kommer också att innebära nya kostnader för assistansanordnarna.

Samtidigt som regeringen skapar möjligheter för andra grupper i samhället att välja vård och omsorg och att öka kvaliteten i dessa verksamheter genom införandet av Lagen om valfrihet (LOV) och det nationella vårdvalet i primärvården hotas nu alltså mångfalden av utförare inom den personliga assistansen. Om regering och berörda myndigheter fortsätter på den inslagna vägen kommer funktionshindrades möjligheter att välja och därmed påverka sin egen personliga assistans att kraftigt försämras. Det är en politik som rimmar dåligt med den lovvärda utveckling som sker inom andra områden.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Sundsvalls Tidning den 30 juli (länk till artikeln)

För att få en verklig valfrihet för de äldre behövs en mångfald av aktörer, med nya idéer om hur äldreomsorgen på bästa sätt ska kunna möta allas önskemål. För att detta ska bli möjligt måste förutsättningarna för alla utförare vara rimliga och konkurrensneutrala. Så är nu inte alltid fallet.

Den utveckling vi sett de senaste åren med Lagen om valfrihetssystem, LOV, har i många kommuner varit positiv och har i flera fall lett till att företag startats upp inom framför allt hemtjänsten. Enligt en färsk rapport från Svenskt Näringsliv så har 377 nya företag startats inom främst hemtjänst efter att LOV införts.

Vi ser också att det främst är kvinnor med arbetserfarenhet från den offentligt drivna vården och omsorgen som väljer att starta företag för att erbjuda äldre hemtjänst och hemservice. 80 procent av företagen hade också en kvinna som ägare eller VD.

Detta är naturligtvis positivt, och ökar inte bara möjligheterna för kvinnligt företagande inom omsorgsområdet, där majoriteten av de anställda är kvinnor, utan leder också till att man möter de äldres individuella behov på ett helt nytt sätt. Med LOV konkurrerar utförarna om de äldres val genom att erbjuda den bästa kvaliteten och inte genom priskonkurrens.

Vi välkomnar nu att man ser över möjligheten till en mångfald av innehåll även inom äldreboenden, men för att detta ska bli verkligt så måste ersättningen till alla utförare vara rimlig.

Det finns brister. Tyvärr ser vi flera exempel på att orimliga ersättningar och ersättningssystem hämmar företagens möjligheter att förnya. Vi ser också att det i flera fall ställs för många ”skall-krav” i förfrågningsunderlagen. Därmed likriktas verksamheterna i stället för att det öppnas för nytänk. I de fall kommunerna använder sig av Lagen om offentlig upphandling, LOU, så vittnar flera av våra medlemsföretag om att ersättningen är alldeles för snäv i förhållande till de kvalitetskrav som ställs. Hårda kvalitetskrav är naturligtvis bra, men då måste ersättningen bli därefter.

Gör det därför möjligt för fler aktörer att vara med om att utveckla framtidens äldreomsorg genom rimliga och konkurrensneutrala upphandlingar och valfrihetssystem. Det gynnar de äldre, anställda och många som i dag funderar på om de ska våga starta eget inom äldreomsorgen.

Sara Öberg, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Folket den 28 juli (länk till artikeln)

Det är oftast en privatmottagning som idag tar emot försäkringspatienter, genomför hälsoundersökningar, vaccinerat utlandsresenärer och undersökt människor som behöver hälsointyg för till exempel körkort. Privatfinansierad vård har förvisso växt under det senaste decenniet men utgör alltjämt inte mer än 1 procent av all hälso- och sjukvård.

Privatvård är med andra ord en tanig planta jämfört med den offentliga sjukvårdens trädgård. Sjukvården står inte i vägskälet mellan privat och offentlig vård utan dessa kan mycket väl komplettera varandra. Sjukvård är vidare ingen vanlig marknad. Ytterst få av oss betalar direkt för sjukvårdens tjänster. Några hundra miljarder av de skatter vi betalar in varje år används för att finansiera sjukvården. Finansiering ser ut att bli ett problem med en allt äldre befolkning.

Det grundläggande sjukvårdspolitiska beslutet slår fast att vården i första hand ska ges till dem som har störst behov, och om detta finns det ingen som helst politisk motsättning mellan partierna i riksdagen. Även om det kan låta så en valrörelse som denna. Ingen vettig människa har invändningar mot att den lätt febersjuke får stå tillbaka om det kommer in en traumapatient på akutmottagningens väntrum.

Akutmottagningen används ofta i valretoriken, det är dock ingen lämplig metafor för sjukvårdens totala utbud av tjänster. Huvuddelen av sjukvårdsuppdraget handlar om sådant som planerade operationer, besök för småskavanker på vårdcentralerna, äldresjukvård, barnsjukvård och återkommande återbesök av människor med kroniska sjukdomar. Dessa människors efterfrågan av sjukvård är synonymt med behov av sjukvård och detta sjukvårdsuppdrag kan göras mer effektivt i konkurrens.

För de allra flesta som söker sig till sjukvården är det sålunda ett tankefel att ställa behov mot efterfrågan. Tankefelet har säkerligen sin grund i sjukvårdens solidariska skattefinansiering.

Sådant som är solidariskt betalt ska också användas solidariskt. Efterfrågestyrd vård betraktas slentrianmässigt som ett slags hot mot behovslinjen i Hälso- och sjukvårdslagen - inget kan förstås vara mer felaktigt.

I valrörelsetider brukar det mer abrupt uttryckas som att människor med tjocka plånböcker inte ska kunna tränga sig före i vårdkön. Tjocka-plånböcker-argumentet har dock svårt att klara en verklighetskoll. Försäkringspatienter tränger nämligen inte ut några offentliga patienter. Privatvården erbjuder hög tillgänglighet och snabb bot/lindring på särskilda kliniker.

När frågan ställs till de rödgröna om var dessa gräddfiler finns i den offentliga vården, så lyckas ingen av rödgröna partiledarna svara på frågan om det någon gång, någonstans förekommit att en försäkringspatient trängt undan en väntande med bara den offentliga finansieringen i ryggen.

Snarare är det nog så att försäkringspatienter har kortat den offentliga kön i och med att dessa patienter behandlas hos andra aktörer.

Nej - det vore mer hederligt av de rödgröna att debattera de verkliga problemen inom sjukvården istället för att jaga demoner som inte finns. Varför inte börja de verkliga utmaningarna som att göra vården mer tillgänglig, mer jämlik och hantera den skeva finansieringen pga. en åldrande befolkningen och dyrare behandlingar. Detta är några av de stora utmaningarna för framtiden som behöver diskuteras ett valår som detta istället för skrämselpropaganda om den privat utförda vården.

Hans Dahlgren, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna/Almega

Artikeln tidigare publicerad i Västerbottens-kuriren den 26 juli (länk till artikeln)

En av sommarens hetaste debatter handlar om huruvida välfärdssektorn har dränerats på personal under det senaste året eller inte. Debatten tog sin ansats i Socialdemokraternas valkampanj där det hävdas att 25 000 jobb har "försvunnit" i välfärden under det senaste året. Välfärden behöver prioriteras och det behövs insatser för heltidsjobb, skriver de på sin hemsida.

Reaktionerna har varit kraftiga från många håll. Ett av de starkaste argumenten har varit att en stor del av dessa 25 000 jobb egentligen handlar om att offentligt driven verksamhet har växlat till att drivas i privat regi. Ny arbetsgivare men samma jobb, samma offentliga finansiering och samma medborgare som elever, patienter och vårdmottagare. 

Att jämföra sysselsättningsdata mellan olika år är alltid vanskligt och för den oinsatte blir det ofta fel liknande det Socialdemokraterna har gjort.

Men för alla svenskar som faktiskt ska gå till valurnorna är detta naturligtvis en viktig debatt. Frågan alla ställer sig är vad vi får för våra skattepengar. Hur har egentligen Sveriges alla kommun- och landstingspolitiker klarat av sitt uppdrag under denna mandatperiod och kanske speciellt under den ekonomiska krisen?

Denna fråga besvaras dock inte med det som kanske är mest uppenbart, alltså inte med hur många personer som arbetar i skolan, vården eller omsorgen. Det som är relevant är i stället hur många timmars arbete som landets lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och läkare utfört.

För att få en korrekt bild har vi därför gjort specialberäkningar av SCB:s arbetskraftsundersökning och på så sätt jämfört antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen första kvartalet i år med samma period i fjol. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.

Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari, februari och mars i år arbetades det 430 000 timmar mer än under motsvarande period 2009. Med en genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar motsvarar det 11 000 personer fler som jobbade i skolan, vården och omsorgen i år.

Hur kan det komma sig att denna uppgift skiljer sig så markant åt från de uppgifter som Socialdemokraterna redovisar? För det första har de alltså inte tagit hänsyn till den strukturomvandling som sker. Det senaste året har hela 181 nya vårdcentraler etablerats och 377 omsorgsföretag är verksamma i landets kommuner genom lagen om valfrihet. Under samma period har en handfull offentliga aktörer fått lägga ner verksamheten på grund av ökad konkurrens. Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag.

För det andra tycks det ha gått Socialdemokraterna förbi att sjukfrånvaron faktiskt faller i rask takt. Det får till följd att många skolor, sjukhus och vårdhem inte behöver ta in extrapersonal i samma utsträckning som tidigare. För det tredje har den genomsnittliga överenskomna veckoarbetstiden ökat signifikant.

Till Sveriges alla väljare vågar vi därför säga att skolan, vården och omsorgen faktiskt har varit tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol. Den växande skaran välfärdsföretag är en stark länk i denna viktiga samhällskedja. Socialdemokraterna bör nog göra sin hemläxa lite bättre nästa gång de vill ta hem politiska poänger. Kanske en ursäkt är på sin plats till landets privata vårdgivare?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna/Almega

Artikeln tidigare publicerad i Norrköpings Tidningar den 27 juni.

För att få en verklig valfrihet för de äldre behövs en mångfald av aktörer, med nya idéer om hur äldreomsorgen på bästa sätt ska kunna möta allas önskemål. För att detta ska bli möjligt måste förutsättningarna för alla utförare vara rimliga och konkurrensneutrala. Så är nu inte alltid fallet.

Den utveckling vi sett de senaste åren med Lagen om valfrihetssystem, LOV, har i många kommuner varit positiv och har i flera fall lett till att företag startats upp inom framför allt hemtjänsten. Enligt en färsk rapport från Svenskt Näringsliv så har 377 nya företag startats inom främst hemtjänst efter att LOV införts.

Vi ser också att det främst är kvinnor med arbetserfarenhet från den offentligt drivna vården och omsorgen som väljer att starta upp företag för att erbjuda äldre hemtjänst och hemservice. 80 procent av företagen hade också en kvinna som ägare eller VD. Detta är naturligtvis positivt, och ökar inte bara möjligheterna för kvinnligt företagande inom omsorgsområdet, där majoriteten av de anställda är kvinnor, utan leder också till att man möter de äldres individuella behov på ett helt nytt sätt.

Med LOV konkurrerar utförarna om de äldres val genom att erbjuda den bästa kvaliteten och inte genom priskonkurrens. Vi välkomnar nu att man ser över möjligheten till en mångfald av innehåll även inom äldreboenden, men för att detta ska bli verkligt så måste ersättningen till alla utförare vara rimlig.

Det finns brister. Tyvärr ser vi flera exempel på att orimliga ersättningar och ersättningssystem hämmar företagens möjligheter att förnya. Vi ser också att det i flera fall ställs för många skall-krav i förfrågningsunderlagen. Därmed likriktas verksamheterna i stället för att det öppnas för nytänk.

I de fall kommunerna använder sig av Lagen om offentlig upphandling, LOU, så vittnar flera av våra medlemsföretag om att ersättningen är alldeles för snäv i förhållande till de kvalitetskrav som ställs. Hårda kvalitetskrav är naturligtvis bra, men då måste ersättningen bli därefter.

Gör det därför möjligt för fler aktörer att vara med om att utveckla framtidens äldreomsorg genom rimliga och konkurrensneutrala upphandlingar och valfrihetssystem. Det gynnar de äldre, anställda och många som i dag funderar på om de ska våga starta eget inom äldreomsorgen.

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare oublicerad i Filipstads tidning den 17 juli.

Välfärden och företagandet inom välfärdssektorn verkar bli en av valets hetaste frågor. Nyligen genomförde därför Svenskt Näringsliv tillsammans med sina medlemsföretag som är verksamma inom vård, skola och omsorg två "öppet hus-veckor" för politiker.

Nästan 2 000 politiker runt om i landet bjöds in att komma ut och besöka företag i deras närområde för att själva få en bild av hur denna verksamhet fungerar.

Företagarna var entusiastiska och såg fram emot att få träffa dem som i så hög utsträckning bestämmer villkoren för verksamheten. Totalt blev det cirka 300 besök under dessa två veckor vilket är imponerande. Ändå kan man tycka att fler politiker skulle ha tagit chansen att få fördjupad kunskap om denna viktiga bransch.

Debatten om välfärden präglas nämligen bitvis av mytbildning. Till exempel påstås det att 25 000 jobb har försvunnit från välfärden. Detta påstående blir bara sant om man har inställningen att det arbete som alla de lärare på friskolor, personal i privata äldreboenden och sjuksköterskor och läkare på privat drivna vårdcentraler inte alls räknas.

Detta trots att de jobbar i samma typ av verksamhet som förut, som bekostas med samma skattepengar. Skillnaden är att de nu har möjlighet att byta arbetsgivare, att starta ett eget företag för att förverkliga sina idéer om hur skola, vård och omsorg kan göras bättre.

Dessutom har sjukfrånvaron sjunkit dramatiskt vilket gör att man inom både offentlig och privat verksamhet inte har behövt ta in lika många vikarier som tidigare.

Detta har också påverkat siffrorna och fått det att se ut som om arbeten "försvunnit". Det här är en mycket positiv utveckling som nu har kommit att användas som något negativt.

Vårdföretagarna presenterade nyligen en detaljerad genomgång av hur det förhåller sig med antalet arbeten inom välfärden. Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari, februari och mars i år arbetades det 430 000 timmar mer än under motsvarande period 2009.

Med en genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar motsvarar det 11 000 personer fler som jobbade i skolan, vården och omsorgen i år.

Drygt 100 000 personer jobbar i dag i landets cirka 13 000 privata vårdföretag. Samstämmiga undersökningar visar att de är mer nöjda med sina arbetsgivare än de som utför samma arbete – för samma skattepengar – i kommuner och landsting.

Den privata vårdsektorn gör en mycket viktig insats. Utöver att anställda och patienter är mer nöjda än hos det offentliga lyckas många vårdföretag dessutom göra vinst på sin verksamhet och på så vis investera i ännu bättre verksamhet som skapar ännu fler jobb.

Sverige behöver företagandet inom välfärden och debatten borde hellre handla om hur vi på bästa sätt stimulerar nya initiativ och nytänkande och tar tillvara på det stora engagemang som finns hos välfärdens entreprenörer.

Vi hoppas att fler politiker tar chansen att komma ut och besöka företag inom välfärdssektorn för att med egna ögon se hur verksamheten fungerar. 

Rolf Elmér, regionchef Svenskt Näringsliv

Artikeln tidigare publicerad i Kristianstadbladet den 9 juli (länk till artikeln)

Vad kan Gotland lära av Vårdval Stockholm?

"Vårdval Stockholm" har varit i fokus i den nationella debatten och fått utstå mycket kritik bland annat vad gäller möjligheterna för alla grupper i samhället att få en jämlik vård. I KI:s rapport beskrivs dock en mer nyanserad bild.

Bland annat visar det sig att vårdutnyttjandet av vårdtunga grupper och patienter i socioekonomiskt utsatta områden har ökat mer än för genomsnittsbefolkningen, vilket tyder på att de grupperna inte har diskriminerats.

Patienter i områden med lägre inkomster har haft den största ökningen av läkarbesök, medan resursökningen till vårdgivare varit större i områden med hög inkomst. Områden med lägre inkomst får dock även fortsättningsvis en större andel av resurserna.

Ökningen har också tillfallit alla åldersgrupper och har inte varit till nackdel för t.ex. de äldre. Även om man tittar på kön finns inte några större skillnader.
Dessutom visar KI:s rapport att kostnadssökningarna i "Vårdval Stockholm" har varit under kontroll. Vilket även gäller vid en jämförelse med andra landsting.

Tillgänglighet och vårdutnyttjande av främst läkarbesök har ökat samtidigt med en produktivitetsökning på drygt tio procent första året och knappt tre procent andra året.
Med hänsyn till befolkningsökningen har kostnaden per invånare räknat i fasta priser minskat något. Samtidigt finns det ett positivt samband mellan produktivitet och patienternas bedömning av kvaliteten.

Den högre produktiviteten har således inte uppnåtts genom försämringar enligt patienternas bedömningar.

Målsättningarna med "Vårdval Stockholm" var att förbättra tillgängligheten och öka patienternas valmöjligheter kombinerat med en större mångfald och konkurrens. Dessa målsättningar har enligt KI:s rapport i huvudsak uppfyllts.

Och även om det finns förbättringspotential, i rapporten nämns bland annat behov av att se över ersättningssystemet med fokus på stora vårdbehov och koordinering med andra vårdformer, så finns det en hel del för andra landsting och regioner att lära av vårdval Stockholm.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Hela Gotland (länk till artikeln)

Vårdföretagarna har under våren träffat miljöpartistiska landstingspolitiker för att diskutera frågor som rör vårdval. Vi har mött många bra ståndpunkter och tankar vad gäller vårdvalens utformning och hur dessa på bästa sätt kan främja förebyggande hälsoarbete, folkhälsa, kvalitet och ökad effektivitet inom vården.

Men tyvärr avspeglar sig inte detta i den bild som ges av Miljöpartiet på riksplanet. Bilden av hur partiet tänker sig att framtidens vård och omsorg ska organiseras är otydlig. Hur vill man att vårdens framtida finansiering och demografiska utmaningar ska hanteras? Hur ser man på privata utförare av vård och omsorg och deras framtida förutsättningar? Hur tänker partiet fånga upp och främja alla de småföretag som har blommat upp i samband med införande av vårdval och LOV (Lagen om valfrihet) i landsting och kommuner?

Enligt konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det i dag över 377 företag som är etablerade genom införandet av LOV. Nio av tio vårdföretag har enligt SCB färre än tio anställda.

Flertalet vårdföretag är alltså små eller medelstora och dessutom drivna av entreprenörer med ett stort engagemang som inte sällan själva har en bakgrund inom vård och omsorg. Av de nystartade företagen som har verksamhet i kommunerna är det 80 procent som ägs eller drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd. Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare som ligger kring 27 procent. För ett parti som tidigare profilerat sig som ett småföretagarparti som vill främja kvinnligt företagande borde den här potentialen vara av stort intresse.

I ovan nämnda Novus-undersökning ställs också en fråga om vilket parti väljarna har störst förtroende för när det gäller sjukvård och äldreomsorg. Här hamnar Miljöpartiet sist på två procent. Det talar för att partiet har mycket att vinna på en tydligare politik inom området. Frågorna är många och det framstår som oklart hur Miljöpartiet tänker använda sitt vårdpolitiska utrymme i det rödgröna samarbetet. Helt klart är att det finns utrymme att profilera sig tydligare. Något som både svenska väljare och även alla de entreprenörer inom vård och omsorg som Vårdföretagarna företräder skulle uppskatta.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna
 

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 4 juli (länk till artikeln)

De farhågor som fanns före vårdvalens införande vid årsskiftet om att socioekonomiskt svaga områden skulle bli utan etableringar eller att alla etableringar skulle hamna i tätorter har så här långt inte visat sig stämma. Tvärtom.

Vårdvalet har fört vården närmare patienterna, oavsett om det är i glesbygd eller tätort, eller bland fattig eller rik. En ny rapport som Vårdföretagarna har tagit fram visar att det finns en tydlig trend bland de nya etableringarna som visar att det är utbud och efterfrågan som styr. Från ett vårdutbud som varit helt dominerat av landstingen, har vårdvalet medfört att en dynamisk marknad vuxit fram där patientens hälsa står i centrum.

Sedan vårdvalet infördes i de olika landstingen och regionerna har 244 nya aktörer etablerat sig runt om i Sverige. Den starkaste trenden gällande nya etableringar är att aktörerna söker sig till ställen där människor befinner sig – inte till en viss socioekonomisk grupp.

Tidigare har hälso- och sjukvården överallt och alltid haft problem med dålig tillgänglighet och begränsat patientbemötande. Detta har vårdvalsreformerna ändrat på. Nu får alla vårdgivare som uppfyller grundläggande krav etablera sig i landstingen på samma villkor som de offentliga vårdgivarna – låt vara att det på sina håll ännu brister i konkurrensneutralitet.

Etableringsfriheten ingår som en förutsättning i vårdvalen:
etableringen skall vara fri för dem som uppfyller kraven på att bedriva verksamheten. Etableringsfriheten har bidragit till att fler vårdgivare har startat upp verksamhet, vilket kraftigt bidrar till att patienterna får bättre tillgänglighet. Det är också ett steg närmare en mer jämlik vård.

I Västra Götaland har nya vårdenheter tillkommit inte endast i innerstaden utan även i socioekonomiskt mer belastade områden som i nordöstra Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Idag finns knappt det problemet.

I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Stockholm har sju nya enheter öppnat på Järvafältet. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen.

Vårdgivarnas etablering bidrar till ökad patientmakt inom ramen för valfrihetsreformerna och ökat vårdutbud ger mer tillgänglighet.

Sammantaget är detta viktiga komponenter i en jämlik vård. De problem som finns kan oftast gå att rätta till med konstruktionen av ersättningssystemen. En fortsatt diskussion behövs om kostnadskontroll, vårdens finansiering, sammanhållna vårdkedjor och hur vi får vårdval som är anpassade för glesbygdens villkor. Men få eller inga problem hänger samman med etableringsfriheten.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna
Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Sydsvenskan den 3 juli

Förhandlingarna mellan de rödgröna partierna lär bli en tuff match för Socialdemokraterna och Miljöpartiet eftersom Vänsterpartiet går till val på att starkt begränsa valfriheten för patienter och stoppa privata initiativ i svensk sjukvård och omsorg. Något som särskilt oroar är Vänsterpartiets bristande förståelse för det som skapar valfrihet och mångfald, nämligen möjligheten att själv välja sin vårdgivare. Vänsterpartiet går bland annat till val på att:

- Vårdvalet/hälsovalet rivs upp.

- Stopp för etableringar av företag i vården och omsorgen.

- Förbud mot försäljning av hela eller delar av sjukhus.

- Städ-, kost- och laboratorieverksamhet ska drivas i offentlig regi.

- Hälso- och sjukvård ska inte omfattas av lagen om offentlig upphandling.

- Krav om obligatorisk företagshälsovård.

- Nej till äldrepeng.

- Förstatligad läkemedelsforskning.

Vänsterpartiet är alltså emot alla privata initiativ i vård och omsorg och att vård och omsorg ska kunna upphandlas i konkurrens. En sådan ståndpunkt kräver att den rödgröna alliansen som helhet ger besked som säkrar förutsägbara villkor för privata utförare.

Det krävs nya förslag som ger en ny ordning för hur etableringar får komma till i vårdvalen och LOV (Lagen om valfrihet). Vårdföretagarna hade förväntat sig ett konkret förslag till hur etableringen av vårdgivare skulle hanteras om etableringsfriheten förbjuds i svensk vård och omsorg i de rödgrönas budgetmotion. Nu saknas detta i Vänsterpartiets sjukvårdpolitiska program och i den rödgröna budgetmotionen vilket skapar oro bland vården och omsorgens företagare.

Företagen vill veta vad som ska styra etableringar i svensk vård och omsorg vid ett regeringsskifte och hur får vi till stånd en konkurrensneutral process. Eller är det så att all vård och omsorg ska utföras av staten i Vänsterpartiets och de rödgrönas Sverige?

Vi kräver därför besked från Vänsterpartiet och de rödgröna. Hur blir det för de 181 ”nya” vårdcentralerna som etablerats i landstigen och de 377 vårdföretagen som etablerats inom LOV:en i 80 kommuner? Får de vara kvar? Vilka kriterier ska gälla för etablering av vårdgivare – ska det vara samma regelverk för offentliga utförare som för privata vårdgivare?

Det frågar sig landets vårdföretagare efter att ha läst Vänsterpartiets sjukvårdspolitiska program och bristande svar i de rödgrönas budgetmotion.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna 

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 3 juni (länk till artikeln)

Detta är i grunden en ­positiv utveckling för alla anställda i vården och förstås även för patienterna som får en bättre och mer tillgänglig vård. Ökningen av antalet arbetsgivare att välja på inom vården visar nu på positiva resultat för vårdanställdas löner och möjlighet till sysselsättning enligt en ny rapport.

I rapporten ”Övergång till privat drift inom offentlig sektor – mer i plånboken för den ­anställde” visas att övergångar till privat drift är förknippat med en bättre löneutveckling för de anställda, samt även en högre ­sannolikhet att förbli sysselsatt.

Vi inom Vårdföretagarna tror att det finns flera faktorer som kan tänkas förklara varför privata vårdgivare ger anställda en bättre löneutveckling och tryggare sysselsättning bland annat:

• Vård och omsorgsföretag tenderar att organisera verksamheten effektivare
• En högre grad av individuell lönesättning spelar en viktig roll
• En ökad lönespridning
• Personalens insatser är ­troligtvis lättare att värdera i vinstdrivna verksamheter
• Med vinstdrivande företag inom vården tvingas arbetsgivare att betala mer för att behålla personal som är viktig för ­verksamheten, i synnerhet då kostnaden för att utbilda nyanställda är hög.

Personalen har också lättare att motivera löneökningar, med hänvisning till resultat. Detta gynnar i synnerhet ­kvinnor då dessa branscher är kraftigt kvinnodominerade, och kan därför innebära minskade ­löneskillnader mellan kvinnor och män generellt.

En ökad konkurrensutsättning av de offentliga verksamheterna inom vård och omsorg via ett ökat privat företagande ger inte bara möjligheter till bättre lön utan även möjlighet för anställda att välja bort arbetsgivare som inte är bra på viktiga områden som arbetsmiljö och delaktighet.

Om denna positiva utveckling verksamma i de 181 ”nya” vårdcentralerna och de 377 omsorgsföretagen inom LOV.

Får de vara kvar?

Det krävs även besked om ­vilka skall kunna fortsätta krävs att de rödgröna ger ett klart besked till alla privat anställda inom vården och omsorgen som är kriterier som skall ­gälla för ­etablering av vårdgivare – skall det vara samma regelverk för offentliga utförare som för privata vårdgivare?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Södermanlands Nyheter den 2 juli (länk till artikeln)

 

Reaktionerna har varit kraftiga från många håll. Ett av de starkaste argumenten har varit att en stor del av dessa 25 000 jobb egentligen handlar om att offentligt driven verksamhet har växlat över till att drivas i privat regi. Ny arbetsgivare men samma jobb, samma offentliga finansiering och samma medborgare som elever, patienter och vårdmottagare.

Att jämföra sysselsättningsdata mellan olika år är alltid vanskligt och för den oinsatte blir det ofta fel liknande det Socialdemokraterna gjorde.

Men för alla svenskar som faktiskt ska gå till valurnorna är detta naturligtvis en viktig debatt. Frågan alla ställer sig är vad vi får för våra skattepengar. Hur har egentligen Sveriges alla kommun- och landstingspolitiker klarat av sitt uppdrag under denna mandatperiod och kanske speciellt under den ekonomiska krisen?

Denna fråga besvaras dock inte med det som kanske är mest uppenbart, alltså inte med hur många personer som arbetar i skolan, vården eller omsorgen. Det som är relevant är i stället hur många timmars arbete som landets alla lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare utfört.

För att få en korrekt bild har vi därför gjort specialberäkningar av SCB:s arbetskraftsundersökning och på så sätt jämfört antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen första kvartalet i år med samma period i fjol. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, det vill säga såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.

Beräkningen visar att under en genomsnittlig vecka i januari, februari och mars i år arbetades det 430 000 timmar mer än under motsvarande period 2009. Med en genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar motsvarar det 11 000 personer fler som jobbade i skolan, vården och omsorgen i år.

Hur kan det komma sig att denna uppgift skiljer sig så markant åt från de uppgifter som Socialdemokraterna redovisar? För det första har de alltså inte tagit hänsyn till den strukturomvandling som sker. Det senaste året har hela 181 nya vårdcentraler etablerats och 377 omsorgsföretag är verksamma i landets kommuner genom lagen om valfrihet. Under samma period har en handfull offentliga aktörer fått lägga ner verksamheten på grund av ökande konkurrens. Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag, knappast en minskning.

För det andra tycks det ha gått Socialdemokraterna förbi att sjukfrånvaron faktiskt faller i rask takt. Det får till följd att många skolor, sjukhus och vårdhem inte behöver ta in extrapersonal i samma utsträckning som tidigare.

För det tredje har den genomsnittliga överenskomna veckoarbetstiden ökat signifikant. Även detta är en utveckling som Socialdemokraterna torde ha uppmärksammat eftersom de så kraftfullt kräver rätt till heltid.

Till Sveriges alla väljare vågar vi därför säga att skolan, vården och omsorgen faktiskt har varit tätare bemannad under inledningen av detta år än under motsvarande period i fjol. Den växande skaran välfärdsföretag är en stark länk i denna viktiga samhällskedja. Till Socialdemokraterna vill vi däremot säga att ni nog bör göra er hemläxa lite bättre nästa gång ni vill ta hem politiska poänger och kanske en ursäkt kanske är på sin plats till landets privata vårdgivare?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Medicin (länk till artikeln)

 

Det är ofta så privat vård och omsorg beskrivs i debatten, med fokus på de större företagen och gärna på riskkapitalbolagens vinster.

Centern vill ha ”fler företagare i foppatofflor” framgår det av artikeln. LO-tidningen hävdar dock att ”inget av de stora vårdföretagen ägs av människor i vårdkläder”. Nej, det är möjligt, men det finns 14 000 privata vårdgivare i Sverige i dag, inte endast ett fåtal stora. Nio av tio av dessa vård- och omsorgsföretag har färre än tio anställda.

Enligt Konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det idag över 377 företag som är etablerade genom införandet av lov, lagen om valfrihet i vården. Hela 80 procent av företagen i kommunerna antingen ägs och drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd. Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare ligger kring 27 procent.

Flertalet vårdföretag är alltså små eller medelstora och dessutom drivna av entreprenörer med ett stort engagemang som inte sällan själva har bakgrund inom vård och omsorg. Många av dem är kvinnor. Foppatofflorna är på frammarsch.

Men LO-Tidningen har rätt i att frågan om vinst i vård och omsorg är viktig att analysera närmare. Vårdföretagarna bad därför tidigare i år revisionsföretaget PWC att undersöka årsredovisningarna i 21 aktiebolag med sådan verksamhet. I rapporten Vinst i vård och omsorg konstateras bland annat att de granskade företagens ekonomi är stabil.

Den genomsnittliga rörelsemarginalen på 4,8 procent medför att de kan hantera variationer samt utveckla och expandera sin verksamhet. Bolagen har delats in i tre storleksgrupper. De minsta utmärker sig genom att ha klart högre vinster än de större. I de minsta företagen var rörelsemarginalen så hög som 17,1 procent.

Företagen verkar i en bransch som växer i omsättning, och dess betydelse ökar för varje år. Företagen visar vinst – ett resultat av att företagen har nöjda patienter, är välskötta och har motiverade medarbetare. Stick i stäv med hur debatten förs så visar det sig alltså att det är de små företagen som går bäst. Varför det är så bör analyseras närmare men det stämmer med bilden ovan och visar att det finns stora effektiviseringsmöjligheter generellt inom svensk vård och omsorg.

Från vårdföretagarnas sida ser vi fram emot seriös sjukvårdspolitisk debatt under valrörelsen. En debatt som präglas av en rättvis bild av vad de privata alternativen bidrar med för svensk vård och omsorg. När vårdgivare, som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens, kan etablera sig och erbjuda vård, då skapas konkurrens och utvecklingskraft. Patienterna och brukarna får ökad valfrihet, personalen får fler arbetsgivare och framförallt får vi mer vård för pengarna.

Vi kommer inte att klara framtidens demografiska utmaningar utan privata alternativ inom den offentligt finansierade vården och omsorgen.

Inga-Kari Fryklund, Förbundsdirektör på Vårdföretagarna
Hans Dahlgren, Näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i LO-tidningen den 2 juli (länk till artikeln)

 

Detta är i grunden en positiv utveckling för alla anställda i vården och förstås även för patienterna som får en bättre och mer tillgänglig vård. Ökningen av antalet arbetsgivare att välja på inom vården visar nu på positiva resultat för vårdanställdas löner och möjlighet till sysselsättning enligt en ny rapport.

I rapporten Övergång till privat drift inom offentlig sektor - mer i plånboken för den anställde visas att övergångar till privat drift är förknippat med en bättre löneutveckling för de anställda, samt även en högre sannolikhet att förbli sysselsatt.

Vi inom Vårdföretagarna tror att det finns flera faktorer som kan tänkas förklara varför privata vårdgivare ger anställda en bättre löneutveckling och tryggare sysselsättning bl.a.

- Vård och omsorgsföretag tenderar att organisera verksamheten effektivare

- En högre grad av individuell lönesättning spelar en viktig roll

- En ökad lönespridning

- Personalens insatser är troligtvis lättare att värdera i vinstdrivna verksamheter

Med vinstdrivande företag inom vården tvingas arbetsgivare att betala mer för att behålla personal som är viktig för verksamheten, i synnerhet då kostnaden för att utbilda nyanställda är hög. Personalen har också lättare att motivera löneökningar, med hänvisning till resultat. Detta gynnar i synnerhet kvinnor då dessa branscher är kraftigt kvinnodominerade, och kan därför innebära minskade löneskillnader mellan kvinnor och män generellt.

En ökad konkurrensutsättning av de offentliga verksamheterna inom vård och omsorg via ett ökat privat företagande ger inte bara möjligheter till bättre lön utan även möjlighet för anställda att välja bort arbetsgivare som inte är bra på viktiga områden som arbetsmiljö och delaktighet.

Om denna positiva utveckling verksamma i de 181 "nya" vårdcentralerna och de 377 omsorgsföretagen inom LOV. Får de vara kvar? Det krävs även besked om vilka skall kunna fortsätta krävs att de rödgröna ger ett klart besked till alla privat anställda inom vården och omsorgen som är kriterier som skall gälla för etablering av vårdgivare - skall det vara samma regelverk för offentliga utförare som för privata vårdgivare?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Corren den 30 juni (länk till artikeln)

 

Vårdföretagarna har under våren träffat miljöpartistiska landstingspolitiker för att diskutera frågor som rör vårdval. Vi har mött många bra ståndpunkter och tankar vad gäller vårdvalens utformning och hur dessa på bästa sätt kan främja förebyggande hälsoarbete, folkhälsa, kvalitet och ökad effektivitet inom vården.

Men tyvärr avspeglar sig inte detta i den bild som ges av Miljöpartiet på riksplanet. Bilden av hur partiet tänker sig att framtidens vård och omsorg ska organiseras är otydlig. Hur vill man att vårdens framtida finansiering och demografiska utmaningar ska hanteras?

Hur ser man på privata utförare av vård och omsorg och deras framtida förutsättningar? Hur tänker partiet fånga upp och främja alla de småföretag som har blommat upp i samband med införande av vårdval och LOV (Lagen om valfrihet) i landsting och kommuner?

Enligt konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det idag över 377 företag som är etablerade genom införandet av LOV. Nio av tio vårdföretag har enligt SCB färre än tio anställda.

Flertalet vårdföretag är alltså små eller medelstora och dessutom drivna av entreprenörer med ett stort engagemang som inte sällan själva har en bakgrund inom vård och omsorg. Av de nystartade företagen som har verksamhet i kommunerna är det 80 procent som ägs eller drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd.

Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare som ligger kring 27 procent. För ett parti som tidigare profilerat sig som ett småföretagarparti som vill främja kvinnligt företagande borde den här potentialen vara av stort intresse.

I ovan nämnda Novus-undersökning ställs också en fråga om vilket parti väljarna har störst förtroende för när det gäller sjukvård och äldreomsorg. Här hamnar Miljöpartiet sist på två procent. Det talar för att partiet har mycket att vinna på en tydligare politik på området.

Frågorna är många och det framstår som oklart hur Miljöpartiet tänker använda sitt vårdpolitiska utrymme i det röd/gröna samarbetet. Helt klart är att det finns utrymme att profilera sig tydligare. Något som både svenska väljare och även alla de entreprenörer inom vård och omsorg som Vårdföretagarna företräder skulle uppskatta.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Allehanda den 28 juni (länk till artikeln)

Idag skriver Mona Sahlin och Thomas Östros på DN-debatt en artikel med fokus på välfärden och en satsning på 12 miljarder den kommande mandatperioden. Den innehåller bland annat skrivningar om en bättre uppföljning av vården och tankar om hur den offentligt drivna vården kan bli mer effektiv. Det är bra. Vi behöver en diskussion om vårdens grundläggande problem, effektivitet, tillgänglighet och framtida demografiska utmaningar.

Vi behöver också en diskussion om hur vi ska nå dit, det vill säga vårdens utformning i form av system för valfrihet, konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata vårdgivare och sist men inte minst ersättningssystemens utformning. Det är en diskussion som Vårdföretagarna välkomnar.

Men DN-debatt artikeln idag har tyvärr inte det syftet utan ambitionen är att försöka få till en tydlig kontrast med alliansen i en sifferlek om de 25 000 jobben. Min analys är att det är svårt att vinna val på sifferexercis, de allra flesta väljare tar inte till sig denna typ av negativa och tekniska budskap. Vad man däremot vill med detta är att mobilisera de egna partiarbetarna. Problemet är bara att man samtidigt snuttifiera den viktiga vårddebatten.

De rödgröna vill med detta inlägg förmedla en känsla av att de har kopplat grepp om Fredrik Reinfeldt med hjälp av den felaktiga uppgiften om att 25 000 jobb har försvunnit i välfärden. Samtidigt så tappar de förstås tillit när de använder felaktiga påståenden för att uppnå kortsiktiga poänger ett valår. 

Artikeln innehåller en hel del annat som väcker frågor hos landets vårdföretagare. Jag anser att Mona Sahlin och Thomas Östros bidrar till mytbildning om hur vården utvecklas med den fria etableringen av vårdgivare. En reform som hittills givit 181 nya vårdcentraler i hela landet. Det är förstås oväntat för oss som vill vara med och utveckla vårdens kvalitet och öka valfriheten genom en ökad mångfald i vården.

Mona Sahlin och Thomas Östros skriver på DN-debatt att de vill verka för medborgarnas valfrihet - inte företagens och att vårdgivarna inte ska ha rätt att välja bort medborgare. För då blir det vård efter plånbok - inte efter behov. Detta är, menar jag, ett sätt att bidra till mytbildning om den privat utförda vården.

Vår utgångspunkt är givetvis våra företags intressen men dessa sammanfaller med medborgarnas allmänintresse att välja den vårdgivare de önskar. Vi tycker att det är rimligt att den som har kompetens att erbjuda vård ska få göra det. Den ekonomiska risken i detta tar inte landstingen.

Den politiska uppgiften är att bestämma generella spelregler, inte att detaljstyra. Det behövs drivkrafter. Den fria etableringen är ett sätt att bidra till dessa drivkrafter. Detta vet och förstår rimligtvis debattörerna Mona Sahlin och Thomas Östros. De skriver att de aldrig kan acceptera att plånboken får styra istället för behoven. Det är ett tämligen självklart uttalande. Vårdvalsreformen är tydlig på just den punkten. De företag och offentliga vårdgivare som etablerar sig i vårdvalet kan inte säga nej till patienter och vården ges efter behov - inte efter plånbok. Att alla har rätt att välja sin vårdgivare är själva grunden för reformen.

Vad vill då Mona Sahlin och Thomas östros med dagens debattinlägg? Istället för dagens onyanserade ton och delvis okunniga innehåll så hade Vårdföretagarna förväntat sig ett konkret förslag till hur etableringen av vårdgivare skulle hanteras om etableringsfriheten förbjuds i svensk vård och omsorg. Nu saknas detta i dagens utspel från Mona Sahlin och Thomas Östros vilket skapar oro bland vården och omsorgens företagare.

Företagen vill veta vad som skall styra etableringar i svensk vård och omsorg vid ett regeringsskifte och hur vi får till stånd en konkurrensneutral process. Eller är det så att all vård och omsorg skall utföras av staten som Vänsterpartiet vill i de rödgrönas Sverige?

Vi kräver därför besked av Mona Sahlin och Thomas Östros. Hur blir det för de 181 "nya" vårdcentralerna som etablerats i landstigen och de 377 vårdföretagen som etablerats inom LOV:en i hela 80 kommuner? Får de vara kvar?

Vilka kriterier skall gälla för etablering av vårdgivare - skall det vara samma regelverk för offentliga utförare som för privata vårdgivare? Det frågar sig landets vårdföretagare ännu en gång efter att ha läst dagens DN-debatt.

Hans Dahlgren, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den 28 juni. (länk till artikeln)

 

Svaret ligger förstås inte i att uppdraget är ett annat eller att privata utförare väljer bort patienter som det offentliga tvingas ta emot. Det strider såväl mot lag som mot läkaretiken.

När vi frågar vårdföretagare och deras medarbetare som själva ofta har erfarenheter av att jobba i såväl landstingets regi som i ett privat vårdbolag kommer andra tydliga skillnader fram:
Det finns ett tydligt medarbetar- och kundfokus som inte är lika påtagligt i den offentligt utförda vården. Arbetssättet är att utföra uppgifter så att såväl patienter som andra medarbetare är nöjda.

Medarbetarna är mer involverade och det gäller alla, inte bara läkare. Fokus är mer på att ifrågasätta och föreslå förbättringar.
Det gäller inte minst besluts­vägar för olika förbättringsförslag som slipper gå vägen genom den beslutande nämnden med klåfingriga politiker som alltför ofta inte kan hålla fingrarna bort från det dagliga arbetet. I den privat utförda vården ligger det i medarbetarnas händer.

En annan skillnad mot den offentligt utförda vården är tydlighet om vad som är inriktningen, prioriterat eller för den delen målen med verksamheten.
Vad många offentligt drivna verksamheter inte ser är att i vården är just prioriteringar svåra att hantera för den enskilde medarbetaren.

Feedback lyser tyvärr också med sin frånvaro i offentligt utförd vård. Mätning och uppföljning är något som finns betydlig mer av inom privat utförd vård.
Uppföljning ger feedback, positiv som negativ, men används även för att säkerställa kvalitet och förbättringsförslag.

Ytterligare ett område som klart skiljer ut sig i den privat utförda vården är att det i hög­re grad är ett standardiserat arbetsätt. I privat utförd vård ges praktiskt användbara instruktioner för att undvika krångel och oklarheter.

Med tydliga arbetssätt följer även en högre grad av fortbildning än inom det offentliga.

Ledning av privata vårdföretag kännetecknas mer av att försöka skapa en kultur med värderingar med ömsesidigt förtroende, lag­arbete och ett synligare ledarskap.

Lönebildning inom privata vårdföretag är mer relaterad till målen att belöna rätt beteende.

Det är den privata vårdens arbetsätt som debatten om vården borde handla om. I stället för att lägga fokus på om det ska finnas etableringsfrihet eller huru­vida företag ska få gå med vinst, borde politiker och journalister ta intryck av privata företags arbetssätt.

En effektiv användning av skattepengar kopplat med en stark oberoende utvärdering av svensk sjukvård med fokus på patienten är mer intressant att diskutera valåret 2010.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln publicerad i Fagersta-Posten den 28 juni. (Länk till artikeln)

Förhandlingen mellan de rödgröna lär bli tuff match för Socialdemokraterna och Miljöpartiet, eftersom Vänsterpartiet går till val på att starkt begränsa valfriheten för patienter och stoppa privata initiativ i svensk sjukvård och omsorg.

Något som särskilt oroar är Vänsterpartiets bristande förståelse för det som skapar valfrihet och mångfald, nämligen möjligheten att själv välja sin vårdgivare.

Vänsterpartiet går till val på bland annat:

• Vårdvalet/hälsovalet rivs upp.
• Stopp för etableringar av företag i vården och omsorgen.
• Förbud mot försäljning av hela eller delar av sjukhus.
• Städ-, kost- och laboratorieverksamhet ska drivas i offentlig regi.
• Hälso- och sjukvård ska inte omfattas av lagen om offentlig upphandling.
• Krav om obligatorisk företagshälsovård.
• Nej till äldrepeng.
• Förstatligad läkemedelsforskning.

Vänsterpartiet är alltså emot alla privata initiativ i vård och omsorg och att vård och omsorg ska kunna upphandlas i konkurrens. En sådan ståndpunkt kräver att den rödgröna alliansen som helhet ger besked som säkrar förutsägbara villkor för privata utförare. Det krävs nya förslag som ger en ny ordning för hur etableringar får komma till i Vårdvalen och LOV.

Vårdföretagarna hade förväntat sig ett konkret förslag till hur etableringen av vårdgivare skulle hanteras om etableringsfriheten förbjuds i svensk vård och omsorg i den rödgrönas budgetmotion. Nu saknas detta i vänsterns sjukvårdpolitiska program och i den rödgröna budgetmotionen vilket skapar oro bland vården och omsorgens företagare.

Företagen vill veta vad som skall styra etableringar i svensk vård och omsorg vid ett regerings-skifte och hur får vi till stånd en konkurrens- neutral process. Eller är det så att all vård och omsorg skall utföras av staten i Vänsterpartiets och de rödgrönas Sverige?

Vi kräver därför besked från Vänsterpartiet och de rödgröna. Hur blir det för de 181 "nya" vårdcentralerna som etablerats i landstigen och de 377 vård-företagen som etablerats inom LOV:en i hela 80 kommuner? Får de vara kvar?

Vilka kriterier skall gälla för etablering av vårdgivare - skall det vara samma regelverk för offentliga utförare som för privata vårdgivare? Det frågar sig landets vårdföretagare efter att ha läst Vänsterpartiets sjukvårdspolitiska program och bristande svar i de rödgrönas budgetmotion.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Expressen GT den 16 juni. (länk till artikeln)

I skrivande stund har närmare 120 kommuner runt om i hela landet antingen redan infört eller beslutat att de ska införa valfrihet för sina invånare i enlighet med LOV. Hela 208 kommuner har sökt och fått stimulansbidrag från Socialstyrelsen för att utreda möjligheten att tillämpa LOV i just deras kommun.

Ökat inflytande. Den främsta orsaken till att kommunerna
tar beslut härom är, enligt en utvärdering av SKL, Sveriges kommuner och landsting, att ge den enskilda individen ökat inflytande över innehåll och utformning av det kommunalt finansierade tjänsteutbudet. Kommunerna vill också få nya incitament för kvalitetsutveckling och ökad mångfald av utförare och innehåll.

Där LOV praktiseras. Hur har det då gått? LOV är i dag vanligast inom hemtjänst och hemservice, men förekommer även inom personlig assistans och särskilda boenden. När det gäller hemtjänst så avses oftast tjänster som personlig omvårdnad, städning, tvätt, inköp, trygghetslarm och leverans av matkorg. Flera undersökningar visar också att kvaliteten ökat markant i flera av de kommuner som infört och haft valfrihetssystem under en tid. I den undersökning från SKL, som nämnts ovan, så visar resultaten att hela 75 procent av de undersökta kommunerna menar att kvaliteten ökat. Ingen uppger att den minskat.

Fler nya företag. När det gäller utvecklingen av nya företag visar en nyligen gjord undersökning från Svenskt Näringsliv att det i maj i år var 377 privata utförare verksamma inom ramen för valfrihetssystemen (koncerner som har flera godkända dotterbolag eller verksamheter räknas här som ett företag). 67 av företagen har startats sedan LOV infördes. Ytterligare 77 startades under 2007 och 2008. Nya företag skulle självklart ha startats även utan LOV, men en rimlig uppskattning är ändå att valfrihetssystemen bidragit till att minst 144 nya företag startats.

Kvinnliga chefer. Intressant är också att 80 procent av företagen antingen ägs och drivs av kvinnor eller har en kvinna som VD. Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare ligger runt 27 procent.

Lagen om valfrihetssystem får därmed ändå ses som en framgång som, om den får fortsätta finnas, kommer att ge den enskilda individen rätt att bestämma vem som ska utföra den vård och omsorg denne behöver. Det ger också möjligheter till nyföretagande och därmed fler arbetsplatser för personalen att välja mellan.

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Filipstads tidning den 15 juni.

Vårdföretagarna har gjort en omfattande undersökning bland kvinnor och män som läser till yrken inom vård och omsorg. Den visar att kvinnliga studenter ser privata vårdföretag som viktiga både för kvaliteten i vården, men också för den egna karriären.

Undersökningen pekar på ett starkt stöd för privata vårdföretag och för att dessa ska tillåtas att gå med vinst om de håller en hög kvalitet. En majoritet av studenterna tycker även att blandningen av offentliga och privata arbetsgivare förbättrar deras chanser att få ett jobb efter avslutad utbildning.

Överlag är de manliga studenterna mer positiva till privat vård. Men en tydlig skillnad i undersökningen är att kvinnor, i högre utsträckning än män, tror att deras karriärmöjligheter är bättre hos en privat arbetsgivare. 68 procent av kvinnorna tror det och 58 av männen. Det är ett bra betyg för den privata vården och visar att konkurrensen om framtida medarbetare kommer att bli tuff mellan offentliga och privata vårdgivare. Samtidigt är det en utmaning för våra medlemsföretag att kunna svara upp mot de högt ställda förväntningarna.

När de manliga studenterna väljer mellan en privat och offentlig arbetsgivare så är den professionella utmaningen den viktigaste faktorn, det svarar 32 procent. För kvinnorna är trivsel den absolut vikigaste frågan när de väljer arbete, det säger 78 procent. Fler kvinnor än män tror dessutom att om privata företag tillåts gå med vinst så betyder det att högre krav ställs på verksamheten, vilket i sin tur leder till högre kvalitet.

Det fria vårdvalet, ger ökade möjligheter att studera nya lösningar på hur man kan lösa tillgänglighet och kvalitet för medborgarnas behov av sjukvård men också öka jämställdheten.

Kommunernas problem, med att klara medborgarnas krav på snabb och god service samt rekrytering av personal med en allt mer krympande ekonomi kräver nytänkande och då måste fler aktörer ges möjlighet att påverka utvecklingen av vården. Att öppna upp för Vårdval även utanför primärvården och därmed ge kvinnor fler arbetsgivare att välja på kan vara det som gör att jämställdheten ökar.

Annika Qarlsson, förbundsordförande Centerkvinnorna

Ann Hörnebrant-Sturesson, ledamot förbundstyrelsen Centerkvinnorna

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Skånska Dagbladet den 6 juni (länk till artikeln)

 

 

Alla har rätt att välja sin vårdgivare det är själva grunden för reformen. Det förvånar att de rödgröna vill hävda denna felaktighet i en seriös vårddebatt inför ett val. Att de rödgröna även blundar för konsekvenserna av minskade skatteintäkter och en åldrande befolkning, måste ses som anmärkningsvärt.

Vårdvalsreformerna och LOV (Lag om Valfrihetssystem) i kommunerna innebär ett stort steg framåt. Tidigare har hälso- och sjukvården alltid och överallt haft problem med dålig tillgänglighet och begränsat patientinflytande. Detta har vårdvalsreformerna och LOV i kommunerna ändrat på.

Nu får alla vårdgivare som uppfyller grundläggande krav etablera sig i landstingen och kommuner på samma villkor som de offentliga vårdgivarna – även om det alltför ofta fortfarande brister i konkurrensneutralitet här och var. Ofta handlar det om att privata utförare som inte får samma ersättning som den offentliga aktören. Här behövs förstås framöver ett sanktionssystem då kommuner eller landsting bryter mot konkurrensneutraliteten.

Enligt konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det idag över 377 företag som är etablerade genom införandet av LOV. Hela 80 procent av företagen i kommunerna antingen ägs och drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd. Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare ligger kring 27 procent.

Etableringsfriheten har kraftigt bidragit till att patienterna fått bättre tillgänglighet genom fler vårdgivare. Då har det också tagits ett steg närmare en mer jämlik vård. Tidigare farhågor om att nya etableringar inte skulle ske i socioekonomiskt utsatta områden har på det hela taget visat sig vara felaktiga.

I Västra Götaland har det tillkommit nya vårdenheter inte bara i innerstaden utan även i de socioekonomiskt mer belastade områden som förorterna till Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Nu finns knappt det problemet mer.

I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen. I Stockholm har sju nya enheter öppnat på Järvafältet.

Detta vill den rödgröna oppositionen ändra på om de får regeringsmakten efter valet. Det inger oro och väcker många frågor eftersom de fortfarande inte har presenterat vad de vill ha istället för etableringsfrihet och hur de ska uppnå en mångfald av vårdgivare och mer tillgängligheten för patienterna som denna valfrihet de facto har skapat.

Det finns förvisso en teoretisk risk, ur ett politiskt perspektiv, med överetablering av vårdgivare; en utveckling som skulle riskera en okontrollerbar kostnadsökning. Men i verkligheten verkar detta problem inte att finnas.

I en stor studie som Vårdföretagarna har tagit fram, och som vi ska presentera inom kort, finns inget som tyder på att så skulle vara fallet. De politiker i landsting, och regioner som intervjuats i vår studie pekar på att det allra oftast har funnits ett gemensamt intresse mellan vårdgivare och politiker ifråga om etableringarna och att de eventuella tendenserna till överetablering kommer att rättas till sig.

Vi förnekar inte att det finns problem kvar och att det ibland handlar om att två perspektiv bryts från olika utgångspunkter; det politiska som representerar det kollektiva medborgarintresset och vårdgivarnas företagarintresse. Men allra oftast möts dessa perspektiv.

Vårdgivarnas etablering bidrar till ökad patientmakt inom ramen för valfrihetsreformerna och ökat vårdutbud ger mer tillgänglighet. Sammantaget är detta viktiga komponenter i en jämlik vård. De problem som finns kan oftast också gå att rätta till med konstruktionen av ersättningssystemen.

Vi behöver en fortsatt diskussion om kostnadskontroll, vårdens finansiering, sammanhållna vårdkedjor och hur vi får vårdval som är anpassade för glesbygdens villkor. Men det finns faktiskt få eller inga problem som hänger samman med etableringsfriheten. Därför uppmanar vi den rödgröna oppositionen att inrikta sig på de problem som behöver lösas istället för att slåss mot väderkvarnar som egentligen inte finns.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i SvD Brännpunkt den 3 juni (länk till artikeln)

Röd-grön artikel Vi har råd med jämlik vård publicerad den 2 juni i SvD Brännpunkt (länk till artikeln)
 

Äldre vill kunna välja vård, skola och omsorg och anser att privata välfärdsaktörer ska kunna gå med vinst visar en nyligen publicerad opinionsundersökning. Frågan om valfrihet inom dessa områden är särskilt viktigt för landets äldre.

När vi ställer frågan till landets äldre om de tycker det är bra eller dåligt att det finns privata utförare av skattefinansierade välfärdstjänster som vård, skola och omsorg, så svarar 67 procent att de tycker att det är bra. Samma sak gäller förstås hur viktig frågan om valfrihet inom dessa områden är när man skall välja parti i riksdagsvalet i höst.

Det finns dessutom en stor förståelse för att företag som bidrar till valfrihet och kvalitet behöver kunna visa vinst. Hela 67 procent av landets väljare anser att det ska vara tillåtet att gå med vinst för företag som utför skattefinansierad verksamhet inom skola, vård och omsorg.

Valfrihet inom vården, omsorgen och skolan spelar alldeles klart en avgörande roll hos de äldre väljarna. Alla signaler som kan tolkas som att man som parti är emot rätten att välja vård, omsorg och skola kan med andra ord straffa sig på valdagen.

Svaren visar dessutom att det finns ett starkt stöd för tanken att om företag som utför tjänster inom skola, vård och omsorg kan växa, så kan det leda till fler jobb och ökad tillväxt i Sverige, 69 procent instämmer helt eller delvis i det påståendet.

Privata företag som bidrar till att utveckla välfärden är en realitet, även om andelen inte är så stor att det motsvarar uppmärksamheten i debatten. Idag står privata företag för 12 procent av sjukvården och omsorgen. För personalen är det uppenbart att fler arbetsgivare innebär större möjligheter att utvecklas och kanske driva ett eget företag. De flesta medborgare uppskattar eller åtminstone accepterar att det finns privata välfärdsföretag.

Svenska folket tycker att det är viktigt att det går att få vård i tid och att barnen får bra utbildning. Det är viktigt med valfrihet. Valfriheten är viktig både när man ska välja, men den är ännu viktigare när något måste väljas bort. De enskilda behoven får styra när man som medborgare får välja. Om man till exempel känner sig nonchalant behandlad av en läkare så är det viktigt att man kan byta. Det är viktigt och nödvändigt att det då finns något annat att välja. Därför är det viktigare att utveckla valfriheten än att på olika sätt försöka begränsa den. Så kan kvaliteten och tillgängligheten bli bättre för landets pensionärer.

Hans Lenkert, generalsekreterare, Sveriges Pensionärsförbund (SPF)

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i NWT den 2 juni (länk till artikeln)

 

Det är just det som är vår poäng från branschen. Vårdvalet i Norrbotten skapar bara förutsättningar för stora aktörer eller för landstinget självt. Inte för nya lokala aktörer i glesbygd och ökad tillgänglighet.

Det som avgör om Norrbotten får etableringar och en mångfald av vårdgivare är förstås hur vårdvalet utformas.

Med den nuvarande utformningen så har länet ett vårdval anpassat för Stockholms innerstad inte för Arjeplog, Jokkmokk eller Övertorneå.

 

 

Det är därför jag skriver i min artikel att ännu har inget glesbygdslandsting byggt upp ett fungerande vårdval som passar utmaningar som låg tillgänglighet i glesbygd och landsting som går med förlust. Detta måste förstås utvecklas nu när landstingen kan lära av varandra. Jag tror att följande delar måste ändras i Norrbotten:

 

• Listningen måste göras om så att även nya etableringar kan ta del av de som inte gjort något aktivt val.
• Ett snävare uppdrag krävs i glesbygd. Detta skulle inte bara spara pengar för landstinget utan även skapa drivkrafter för små lokala vårdföretag.
• Patientinformationen måste förbättras, en oberoende myndighet måste ge medborgare tydlig och korrekt information.
• Informationen om valet av vårdgivare måste förbättras. Idag är en majoritet i Norrbotten missnöjd med den information de fått.
• Konkurrensneutralitet mellan vårdgivare måste finnas fullt ut. Sanktionssystem bör införas då konkurrensneutraliteten mellan vårdgivare bryts.

 

 

Med dessa förändringar så skulle det vara möjligt för mindre aktörer att etablera sig i glesbygd. Det är även så att det skulle spara värdefulla skattekronor inom vården som behövs i Norrbotten med vårdresurserna utspridda i primärvård och fem lokala sjukhus som går minus år från år.

SVTs uppdrag granskning, programmet som behandlade den ineffektiva vården i Västernorrland, borde vara ett varnande exempel även för vården i Norrbotten.

Politiker som fattar beslut om vården och tar ut skatt har också ett ansvar för att vården ges rätt förutsättningar för en effektiv och tillgänglig vård.

 

 

Vårdföretagarna är övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna. Det kräver dock att de i Norrbotten inte backar in i en reform som vårdvalet. De har valt och införa ett vårdval som påverkar den egna verksamheten så lite som möjligt i stället för att genomföra ett vårdval som ökar tillgängligheten i glesbygd. Det är deras ansvar att ändra på detta och inte som nu skylla på den privata vården eller regeringen för att vårdgivare endast etablerar sig i tättort.

Det är utformningen av vårdvalet som avgör förutsättningarna för ökad tillgänglighet inte mossiga klyschor i vårddebatten.

Vi välkomnar en dialog med den politiska ledningen och de lokala företagen i Norrbotten. Vid ett sådant möte kunde vi reda ut missförstånd och tillsammans hitta lösningar som löser glesbygdens rimliga krav på lika vård.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norrbottens-kuriren den 1 juni

Hur ska en mångfald av vårdgivare och bättre tillgänglighet uppnås? Vem ska avgöra när en etablering får ske? Om politikerna ska bestämma bör det rimligtvis finnas skäl att återgå till den ordningen. Vi ser inga sådana.

Etableringsfrihet har i Västra Götalandsregionen gett nya vårdenheter även i de socioekonomiskt belastade områden som haft svårt att få läkare. I Kronoberg har etableringar skett på orter där vårdgivare saknats. I Skåne finns nästan inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen. I Stockholm har sju nya enheter öppnat i förorterna på Järvafältet.

Oppositionen är också kritisk till att använda lagen om offentlig upphandling i vården. Vad återstår då, förutom en rigorös politisk kontroll av etableringarna?

Det finns förvisso en teoretisk risk vid etableringsfrihet, ur politiskt perspektiv, med överetablering av vårdgivare och okontrollerbar kostnadsökning. I verkligheten verkar det problemet inte finnas, visar en stor studie som vi presenterar 1 juni.

Intervjuade politiker i landsting/regioner påpekar att vårdgivare och politiker ofta haft ett gemensamt intresse i etableringsfrågor och att eventuella tendenser till överetablering kommer att rättas till.

Vi förnekar inte problemen som återstår eller att medborgarintresset ibland bryts mot företagarintresset. Men oftast möts de två. Vårdgivarnas etablering bidrar till ökad patientmakt inom ramen för valfrihetsreformerna och ökat vårdutbud ger mer tillgänglighet - viktiga komponenter i en jämlik vård. Få etableringar i glesbygd eller i socioekonomiskt utsatta områden kan rättas till genom vårdvalets konstruktion och ersättningens utformning.

I stället för att slåss mot väderkvarnar, fortsätt diskussionen om kostnadskontroll och sammanhållna vårdkedjor med mera.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna, samt branschansvarig Sjukvårdsföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 27 maj. (länk till artikeln)

Samtidigt kostar sjukvården per person i Jämtlands län 21 153 kronor varav 27 procent, 5 787 kronor, går till primärvården och det är den absolut högsta kostnaden för primärvård i hela landet. Min bedömning är att majoritetens dåliga analys av vilket hälsoval som behövs i glesbygd även kommer att drabba de offentliga vårdcentralerna.

Jag bedömer att vi kommer att se ett underskott på 10 miljoner i primärvården vid årets slut. Tack vare ett dåligt införande av hälsovalet.

Hanteringen av införandet av hälsovalet i Jämtland är skandalöst sett utifrån ett patientperspektiv. I stället för att få högre tillgänglighet och bättre kvalitet som i övriga landet så märker Jämtland ut sig som ett av de absolut sämsta landstingen när det gäller förutsättningar för mångfald i vården.

Inte mindre än 240 nya vårdcentraler har etablerats och drivs nu av privata entreprenörer i Sverige. Det är med andra ord många som aktivt har velat välja sig en ny läkare eller sjuksköterska.

Vi kan även se att de utvärderingar som gjorts pekar på att kvalité stärkts och kostnaderna har minskat i en del landsting.

Glesbygdens perspektiv behöver analyseras för att bygga upp ett fungerande hälsoval som passar utmaningar som låg tillgänglighet i glesbygd och landsting som går med förlust. Detta måste förstås utvecklas nu när landstingen kan lära av varandra.

Jag tror att följande delar måste ändras i Jämtland:

• Listningen måste göras om så att även nya etableringar kan ta del av dem som inte gjort ett aktivt val.
• Ett snävare uppdrag krävs i glesbygd. Detta skulle inte bara spara pengar för landstinget utan även skapa drivkrafter för små lokala vårdföretag.
• Patientinformationen måste förbättras, en oberoende myndighet måste ge medborgare tydlig och korrekt information.
• Informationen om valet av vårdgivare måste förbättras. I dag är 70 procent av invånarna i Jämtland missnöjda med den information de fått.
• Konkurrensneutralitet mellan vårdgivare måste finnas fullt ut. Sanktionssystem bör införas då konkurrensneutraliteten mellan vårdgivare bryts.

Tillgänglighet handlar inte bara om väntetider, det handlar också om att det ska vara enkelt och möjligt för alla grupper i samhället att ta sig till en doktor. Då behövs det mer personligt anpassad vård i glesbygd. Men det behövs också goda villkor för att privata vårdgivare ska vilja etablera sig. Annars blir det ingen valfrihet.

Vården står inför allvarliga prövningar. Det handlar om att erbjuda en bättre, billigare vård till högre kvalitet och med mer personlig service. Från Vårdföretagarnas sida är vi övertygade om att framtiden ligger i mångfald och kvalitet för patienterna.

Det kräver dock att politikerna i Jämtand tar sitt ansvar och inför ett hälsoval som passar glesbygdens villkor och inte som i dag ett hälsoval anpassat för storstäderna.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Östersundsposten den 26 maj.

 

Grundtanken med lagen om valfrihetssystem (LOV) är att just öka den enskilde individens valfrihet genom att både kunna välja den utförare han/hon själv vill ha, men också att kunna välja bort om man inte är nöjd. Med LOV konkurrerar alla utförare också om just kvaliteten och inte om priset som lagen om offentlig upphandling (LOU) gör.

Flera undersökningar visar också att kvaliteten har ökat markant i flera av de kommuner som infört och haft valfrihetssystem under en tid. En nyligen publicerad rapport från Sveriges kommuner och landsting (Utvärdering av valfrihetssystem i kommuner och landsting) visar att hela 75 procent av de undersökta kommunerna menar att kvaliteten ökat. Ingen uppger att kvaliteten minskat. I samma undersökning uppger majoriteten av de tillfrågade kommunerna att andelen brukare som väljer privata utförare ökar.

Intresset för LOV är stort i våra kommuner och i sommar har närmare 100 kommuner infört eller beslutat att införa LOV. Detta för att just ge sina medborgare en ökad valfrihet inom framför allt hemtjänsten.

Låt den äldre själv bestämma över vem som ska utföra den hemtjänst de fått beviljad. Ingen kan göra den bedömningen bättre än den som själv ska ha hemtjänsten.

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna samt branschansvarig för Äldreomsorgsföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Folket den 25 maj (länk till artikeln)
 

RelateratDet finns tydliga skillnader i förväntningarna på framtida arbetsgivare mellan kvinnor och män som studerar på vårdutbildningar.

Vårdföretagarna har gjort en omfattande undersökning bland kvinnor och män som läser till yrken inom vård och omsorg. Den visar att kvinnliga studenter ser privata vårdföretag som viktiga både för kvaliteten i vården, men också för den egna karriären.

Undersökningen pekar på ett starkt stöd för privata vårdföretag och för att dessa ska tillåtas att gå med vinst om de håller en hög kvalitet. En majoritet av studenterna tycker även att blandningen av offentliga och privata arbetsgivare förbättrar deras chanser att få ett jobb efter avslutad utbildning.

Överlag är de manliga studenterna mer positiva till privat vård. Men en tydlig skillnad i undersökningen är att kvinnor, i högre utsträckning än män, tror att deras karriärmöjligheter är bättre hos en privat arbetsgivare. 68 procent av kvinnorna tror det och 58 av männen.

Det är ett bra betyg för den privata vården i Gävleborg och visar att konkurrensen om framtida medarbetare kommer att bli tuff mellan offentliga och privata vårdgivare. Samtidigt är det en utmaning för våra medlemsföretag att kunna svara upp mot de högt ställda förväntningarna.

När de manliga studenterna väljer mellan en privat och offentlig arbetsgivare så är den professionella utmaningen den viktigaste faktorn, det svarar 32 procent. För kvinnorna är trivsel den absolut vikigaste frågan när de väljer arbete, det säger 78 procent. Fler kvinnor än män tror dessutom att om privata företag tillåts gå med vinst så betyder det att högre krav ställs på verksamheten, vilket i sin tur leder till högre kvalitet.

Det fria vårdvalet Gävleborg ger ökade möjligheter att studera nya lösningar på hur man kan lösa tillgänglighet och kvalitet för medborgarnas behov av sjukvård men också öka jämställdheten.

Gävleborgs problem med att klara medborgarnas krav på snabb och god service och rekrytering av personal med en allt mer krympande ekonomi kräver nytänkande och då måste fler aktörer ges möjlighet att påverka utvecklingen av vården. Att öppna upp för vårdval även utanför primärvården och därmed ge kvinnor fler arbetsgivare att välja på kan vara det som gör att jämställdheten ökar.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Hela Hälsingland den 25 maj (länk till artikeln)

 

Med de valfrihetssystem som införts inom primärvården runt om i landet så är patienterna de stora vinnarna. Både tillgängligheten för besök hos en läkare och kvaliteten har ökat sedan införandet. För vårdföretagens del så ges nu större möjligheter för att organisera vården på ett effektivare sätt. Detta gynnas alla av.

Det finns dock fortfarande brister när det gäller den fria konkurrensen, vilket på sikt riskerar att underbygga de positiva effekterna av reformen. Dessa brister i konkurrensneutralitet presenteras i Vårdföretagarnas rapport När konkurrensen sätts ur spel – villkor för privat vård och omsorg. För att få en samlad bild över vilka de huvudsakliga hindren är för likvärdiga villkor mellan privata och offentliga utförare lät Vårdföretagarna djupintervjua företrädare för sju av Vårdföretagarnas branscher. En av dem var primärvården.

Inom primärvården är ett omfattande problem den passiva listningen. I Värmland har passiv listning förekommit vid införandet av vårdval. Då det är mycket svårt att arbeta upp en kundstock så gynnar den passiva listningen de redan etablerade aktörerna och framförallt vårdgivare som drivs i landstingets regi. Flera privata vårdföretag inom primärvården påpekar att de patienter som inte gör något aktivt val fördelas ojämlikt eller överhuvudtaget inte blir listade hos nystartade vårdgivare när ett vårdval startas upp.

Ett annat problem som hänger samman med vårdvalets införande är att de vårdföretag som uppnått kraven för auktorisation vid införandet av vårdvalet får gratis marknadsföring genom landstinget då medborgarna informeras. I denna informationskampanj ingår samtliga landstingets vårdcentraler, medan de vårdgivare som inte blivit auktoriserade i tid för införandet blir utan denna marknadsföring. I vissa landsting har landstinget endast informerat om de egna vårdgivarna i samband med införandet av vårdval, vilket vårdföretagen berättar kraftigt har missgynnat dem på marknaden.

En annan snedvridande konkurrens som lyfts fram i rapporten är hur ersättningssystemen är uppbyggda. Vårdföretagen upplever att ersättningssystemet inte är konkurrensneutralt då de av landstingen ägda vårdenheterna dels har tillgång till faciliteter och utrustning som de får låna eller hyra mycket billigt av landstinget och på så sätt subventioneras.

Även basuppdragets omfattning lyfts av flera fram som ett problem för privata aktörer. Det finns stora skillnader när det gäller hur brett åtagande vårdenheter ska ha. Å ena sidan Stockholm, med relativt sett begränsade krav på vårdenheter, å andra sidan övriga landsting och regioner, som har ett bredare åtagande. Ju större krav som ställs på verksamheten desto mer premieras större enheter, vilket kan gå ut för mångfalden och göra det svårare för mindre företag att etablera sig. Men en hög andel fast ersättning och ett utvidgat kostnadsansvar blir det därför extra viktigt att olika former av etableringshinder undandröjs. Vad kan då göras för att vårdvalssystemen blir konkurensneutrala och leder till en ökad mångfald av aktörer och därmed en ökad valfrihet för patienterna?

Vårdföretagarna är av åsikten att det behövs ett mer systematiskt arbete för att i varje situation säkerställa konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga vårdgivare. Inom primärvården finns några konkreta saker som kan göras.

Vid införande av vårdval är aktiv listning viktigt för att nya aktörer ska ha möjlighet att etablera sig. De personer som blir passivt listade, måste fördelas på både privata och offentliga aktörer. En hög grad av valfrihet kräver god kunskap om vårdalternativen. Det behövs därför bättre och mer överskådlig information som medborgarna kan använda för att välja vårdgivare. Patientinformationen ska då vara tydlig och konkurrensneutral. Kravspecifikationerna ska likställa offentliga och privata vårdgivare.

Tillgång till stödfunktioner som lab och röntgen ska finnas på lika villkor. Ersättningssystemet ska möjliggöra för både mindre och större aktörer att driva en stabil verksamhet som ger trygghet för patienterna.

Sara Öberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i NWT den 21 maj.

I morgon träffas Vårdföretagare inom branschen Personlig assistans till årsmöte och inför detta årsmöte står förstås årets riksdagsval i fokus.

För landets vårdföretagare råder det stor osäkerhet inför valet. Hur blir det med de över 240 nya vårdcentralerna och över 300 nya företag som startat inom ramen för LOV:en? Får företagen vara kvar vid ett maktskifte? I den gemensamma rödgröna vårbudgeten gavs inga klara besked.

För att ta tempen på valtemperaturen i viktiga frågor för välfärdsföretagens villkor så har vi därför beställt en opinionsundersökning av Novus som ställer frågor om valfrihet, vinst mm till väljarna.

Det är i Stockholm och övriga storstäder som slaget om de viktiga marginalväljarna står. Det parti som kan locka medelklassen i storstäderna blir troligen det parti som även vinner valet i riket. Frågan om valfrihet i skolan, vården och omsorgen är för dessa grupper särskilt viktigt.

När vi ställer frågan till Stockholms väljare om de tycker det är bra eller dåligt att det finns privata utförare av skattefinansierade välfärdstjänster som vård, skola och omsorg, så svarar 61 procent att de tycker att det är bra.
En kraftig majoritet anser dessutom att kvaliteten skulle försämras om valfriheten minskar, 60 procent svarar att de helt eller delvis instämmer att kvaliteten i vården kommer att försämras om privata vårdföretag inte får gå med vinst.

När vi sedan frågar hur viktig frågan om valfrihet inom vård, skola och omsorg är när man skall välja parti i riksdagsvalet i höst, så svarar 63 % av Stockholms väljare att det är mycket viktigt eller ganska viktigt.
Detta är förstås en viktigt signal till det rödgröna laget i storstäderna.

Det finns dessutom en stor förståelse för att företag som bidrar till valfrihet och kvalitet behöver kunna visa vinst.
Hela 60 procent av Stockholms väljare anser att det ska vara tillåtet att gå med vinst för företag som utför skattefinansierad verksamhet inom skola, vård och omsorg.

När vi sedan går över till frågan om hur viktigt eller oviktigt det är att kunna välja utförare inom vård, skola och omsorg så är svaret hos väljarna i Stockholm extra tydligt.
Hela 77 % tycker det är mycket viktigt eller ganska viktigt att kunna välja utförare inom vård, skola och omsorg.

Valfrihet inom vården, omsorgen och skolan spelar alldeles klart en avgörande roll hos väljarna i Stockholm. Alla signaler som kan tolkas som att man som parti är emot rätten att välja vård, omsorg och skola kan med andra ord straffa sig på valdagen.
En inte allför långsökt slutsats är därför att vinstfrågan som Socialdemokraterna i Stockholm har debatterat sedan hösten 2009 har tolkats av väljarna som om Socialdemokratin är emot valfrihet. Detta kan vara ett av skälen till att Socialdemokraterna är kvar vid samma väljarandelar som vid katastrofvalet 2006.

Svaren visar dessutom att det finns ett starkt stöd för tanken att om företag som utför tjänster inom skola, vård och omsorg kan växa, så kan det leda till fler jobb och ökad tillväxt i Sverige, 69 procent instämmer helt eller delvis i det påståendet.

Valfrihetens betydelse för mittenväljaren hoppas förstås vi inom Vårdföretagarna att beslutsfattarna inom det rödgröna laget ser. Särskilt viktigt för det rödgröna laget blir det förstås om vi går emot ett jämnt riksdagsval där de så kallad marginalväljarna spelar en avgörande roll.

Privata företag som bidrar till att utveckla välfärden är en realitet, även om andelen inte är så stor att det motsvarar uppmärksamheten i debatten. Idag står privata företag för 12 procent av sjukvården och omsorgen. För personalen är det uppenbart att fler arbetsgivare innebär större möjligheter att utvecklas och kanske driva ett eget företag.
De flesta medborgare uppskattar eller åtminstone accepterar att det finns privata välfärdsföretag.

Att i detta läge förstärka kontrasten mellan blocken i debatten om det ska vara möjligt att göra vinst på att erbjuda medborgarna utbildning eller vård kan vara det som gör att det rödgröna laget inte lyckas attrahera medelklassväljare. Det visar vår undersökning med all önskvärd tydlighet.

Svenska folket tycker att det är viktigt att det går att få vård i tid och att barnen får bra utbildning. Det är viktigt med valfrihet. Valfriheten är viktig både när man ska välja, men den är ännu viktigare när något måste väljas bort. De enskilda behoven får styra när man som medborgare får välja.
Om man till exempel känner sig nonchalant behandlad av en läkare så är det viktigt att man kan byta. Det är viktigt och nödvändigt att det då finns något annat att välja. Därför är det viktigare att utveckla valfriheten än att på olika sätt försöka begränsa den. Så kan kvaliteten bli bättre.

En majoritet av svenska folkat anser att det är bra att det finns privat äldreomsorg, privat sjukvård och friskolor. Det finns dessutom en stor förståelse för att det måste vara möjligt att göra vinst genom att äga och driva sjukhus och skolor. Konkurrens är nyckeln till all förbättring inom ekonomin.
De allra flesta väljare har svårt att se varför det skulle vara annorlunda för välfärdens arbetare.

Min bedömning är att om det rödgröna laget vill vinna storstäderna och medelklassen så bör de lägga all sin fokus på en välfärdsdebatt som fokusera på kvalitet och patientnöjdhet. Skattepengar, den gemensamma finansieringen, ska användas så att medborgarna får största möjliga välfärd. Det är så de rödgröna kan vinna medelklassens förtroende i välfärdsfrågor, inte genom att gå till val på att förbjuda företagande inom vården, omsorgen och skolan.

Det är avslutningsvis viktigt att konstatera att med valfrihet går det inte att tjäna pengar och gå med vinst om man inte i gengäld erbjuder något som gör medborgarna nöjda.
Vår undersökning visar att hela 69 % av väljarna i Stockholm instämmer i påståendet att om vårdföretagen tar ut för höga vinster så kommer kvaliteten att försämras och då kommer vårdtagare att söka sig till andra vårdinrättningar.

Väljarna är kloka, låt oss hoppas att de rödgröna politikerna är det också. Vi hoppas och önskar att det rödgröna laget inom kort ger ett gemensamt besked i frågorna om valfrihet, vinstfrågan och förstås om alla de nystartade företagen inom vården och omsorgen tillåts bli kvar och bli fler.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Politikerbloggen.se den 21 maj (länk till artikeln)

På Socialdemokraternas kommundagar upprepade Mona Sahlin påståendet att 25 000 välfärdsarbetare har försvunnit från den gemensamma välfärden.

Nu utlovas att 15 000 av dessa ska återskapas. Ett löfte som i praktiken redan är genomfört eftersom jobben nu finns hos privata utförare i vården. En grundlig granskning visar att det är en mycket hårt vinklad sanning eftersom (S) helt bortser från dem som arbetar för de privata utförarna av kommunal verksamhet. Det stora felet i Socialdemokraternas beräkningar speglar dessvärre också deras delade syn på alla som arbetar inom vård och omsorg.De som är anställa av kommunen eller landstinget bidrar enligt (S) till vår gemensamma välfärd. Men de som är anställda av privata företag som driver vårdcentraler, hemtjänst eller förskolor ska inte räknas dit, trots att verksamheten är skattefinansierad.

Enligt S-retoriken skulle t ex en grupp sjuksköterskor som bildar ett löntagarkooperativ som säljer sina tjänster till landstinget, utgöra ett bevis för att välfärden försämrats. På Vårdföretagarna är vi minst sagt förvånade och något oroliga över vad detta synsätt ska komma att betyda i de rödgrönas fortsatta politik.

Socialdemokratin sitter exempelvis själva i majoriteten i Västra Götaland och där skapades 64 nya vårdcentraler i och med införandet av vårdvalet. Enbart första månaden. Det innebär rimligen att en viss överkapacitet kommer till vid införandet av LOV i kommunerna eller Vårdval i landstingen. Olika svar beror på vad man frågar Socialdemokraternas påstående om att 25 000 arbeten inom välfärdssektorn försvunnit grundar sig i en jämförelse mellan SCBs AKU 4:e kvartalet 2008 och motsvarande för 2009.

Där framgår att antalet anställda i kommunsektorn minskat med ungefär 30 000 personer. Av dessa utgörs 16 000 av fasta tjänster. Statistik från SKL visar att kommunernas och landstingens köp av privata välfärdstjänster inom skola, vård och omsorg ökade från 88,5 miljarder kronor till 97,5 miljarder kronor mellan 2008 och 2009. Företrädare för SKL uppskattar att det motsvarar cirka 13 000 nya välfärdstjänster. Samma trend ses i statistik från SCB där antalet anställda i de privata välfärdsföretagen mellan 2006 och 2009 ökat med 30 865 personer.

Antalet anställda i privata företag inom vård och omsorg, socialtjänst ökade med drygt 18 000 första kvartalet i år (2010) jämfört med motsvarande kvartal förra året. Finansdepartementets siffror nyanserar ytterligare beskrivningen. Sysselsättningen i kommunal regi har visserligen minskat med cirka 44 000 personer mellan 2007 till 2009. Men departementet bedömer samtidigt att antalet sysselsatta i privata välfärdsföretag har ökat med omkring 20 000 personer under motsvarande period. Givet finansdepartementets uppskattningar har alltså den kommunfinansierade sysselsättningen (både kommunal och privat regi) totalt minskat med omkring 20 000 personer mellan 2007 och 2009. Anledningen tros ligga i dels det svaga konjunkturläget, dels i utfasningen av plusjobben och friåret.

Samtidigt som det är tämligen enkelt att konstatera att Socialdemokraterna skarvar rejält med siffrorna är det alltså inte helt enkelt att snabbt belägga att exakt samma anställningar skulle gått upp i privata alternativ eller om det rent utsagt blivit fler p g a en viss överkapacitet.

Men den rödgröna oppositionens tvärsäkra påstående om försvunna välfärdstjänster speglar en syn där det fortfarande är viktigare vem som är arbetsgivare än den upplevda kvaliteten av tjänsten. För oss är den striden redan över och vi välkomnar de rödgröna in i framtidens betydligt viktigare frågor som kvalitetsmätning, öppen kvalitetsredovisning, ökat brukarinflytande och transparent verksamhet. Alltid med patientens eller omsorgstagarens bästa för ögonen.

Med valfrihet i vård och omsorg skapas en dynamik och konkurrens i vårt land som inte funnits tidigare. Patienterna får mer valfrihet, personalen får fler arbetsgivare, vården blir billigare och kvaliteten ökar. Nya idéer och lösningar kan prövas. Etableringsfriheten har varit verktyget för ökad kvalitet och valfrihet i vården och omsorgen. Med den syn som de rödgrönas val av beräkning för välfärdsarbetarnas omfattning visar, frågar vi oss alltjämt, vilka verktyg tänker de rödgröna använda sig av för fortsatt förnyelse och utveckling av vården och omsorgen?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna
 

Artikeln tidigare publicerad i Kommunalarbetaren den 21 maj (länk till artikeln)