Lagen om valfrihet, LOV, reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva sina verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten.

Alla landsting har sen 2010 valfrihetssystem i primärvården, som ofta kallas Vårdval eller Hälsoval. I landstingens övriga verksamhet och i kommunernas verksamhet är det upp till varje kommun eller landsting att utforma och införa system enligt LOV. 

• En av grundpelarna i ett valfrihetssystem är den enskildes rätt att byta leverantör av tjänsten om hon eller han så önskar.



• Det ska råda likabehandling mellan de kommunala och privata anordnarna. Villkoren måste vara konkurrensneutrala oavsett vem som driver verksamheten. Även den kommunala verksamheten tjänar på konkurrens, den fungerar som en mild blåslampa vilken stimulerar till mer effektivt arbete.



• Monopolisera inte icke-valsalternativet. Kommunerna måste se till att det ickevalsalternativ som erbjuds brukarna är konkurrensneutralt och inte gynnar eller missgynnar någon aktör.



• Stimulera till ett organiserat erfarenhetsutbyte mellan kommunen och privata utförare.



• Förbättra affärsmässigheten – kommuner ska inte gå med förlust. Det är viktigt att kommunernas kostnad för egenregin redovisas på ett tydligt sätt och att det blir omöjligt för kommunens egenregi att gå med förlust och samtidigt behålla en lika stor marknadsandel som tidigare.



• Låt brukaren bestämma hur den tilldelade tiden skall fördelas.



• För att ytterligare stärka brukarens möjlighet till valfrihet är en vidareutveckling av LOV att brukaren själv får bestämma hur den tilldelade tiden skall fördelas.