Därför är det utmärkt att Socialstyrelsen lanserat Äldreguiden, där kan man gå in och jämföra uppgifter om boenden. Tyvärr fokuserar dock granskningen alltför mycket på kvantitativa mått.

Inom andra serviceverksamheter skulle motsvarande "kvalitetsgranskning" vara helt otänkbar. Föreställ er en recention av en restaurang som hoppar över att kommentera vad gästerna tycker om maten och servicen! Sådana faktorer är fövisso svåra att mäta objektivt. Men det går att få en bild av vad kunder/brukare tycker genom att fråga dem.
Det är också viktigt att både privata och offentliga producenter av äldrevård är med i arbetet för att få fram öppna jämförelser, så att allmänheten får en så heltäckande bild som möjligt av vad som erbjuds i form av vårdgivare och innehåll samt hur god kvaliteten är.
Därtill ifrågasätter vi att Socialstyrelsen ska ha ansvaret. Förslagsvis kan staten upphandla en aktör som får i uppdrag att genomföra en oberoende granskning.

Tanken med Äldreguiden är bra, men uppgifterna som redovisas måste vara relevanta för de som ska välja. Exempelvis är det bra att få veta vilka inriktningar olika äldreboenden har. Allt går inte att kvantifiera, mycket handlar om tycke och smak.
Det allra viktigaste - oavsett inriktning - är förstås kvaliteten. Har de äldre möjlighet att påverka den vård och omsorg de får? Tar sig personalen tillräckligt med tid? Möts de med respekt? Känner de sig trygga?
Utan svar på frågor som dessa kommer Äldreguiden inte att bli det hjälpmedel som den är tänkt att vara.

Ari Kirvesniemi, Förbundsdirektör och Sara Öberg, Näringspolitisk expert.

Detta är en del av en debattartikel som publicerats i Dagens Samhälle nr 12 2008 den 10 april av Vårdföretagarna.