Regeringens valfrihetsreform inom äldreomsorgen är vällovlig. Resultatet är dock nedslående och nu börjar alltfler privata utförare att dra sig ur valfrihetssystemen. Anledningen är främst bristen på konkurrensneutralitet mellan kommunens egenregi och de privata utförarna men också att ersättningsnivåerna omöjliggör en verksamhet med god kvalitet.

Rätten för äldre att välja utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster stärktes från årsskiftet då regeringen införde en ny lagstiftning, Lagen om Valfrihet (LOV). Den största skillnaden mellan tidigare konkurrensutsättningar enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU) och nuvarande kundvalssystem enligt LOV är att fokus ligger på kvalitet istället för pris. Kommunen sätter ett givet pris och sedan är det upp till varje utförare att leverera en kvalitetssäkrad tjänst till detta pris.

 Äldreomsorg i privat regi står idag för cirka 15 procent av den totala marknaden - en fördubbling på tio år. Förväntningarna från politiskt håll är att denna utveckling ska fortsätta och att mångfalden inom äldreomsorgen ska öka. I dagsläget finns möjlighet att välja utförare inom hemtjänsten i ett fyrtiotal kommuner och i samband med den nya, förenklade lagstiftningen utreder eller planerar ytterligare knappt 200 kommuner att införa någon form av kundvalssystem.

En rimlig utgångspunkt måste dock vara att privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer ska erbjudas likvärdiga villkor. En jämförelse visar att de privata utförarna erbjuds en avsevärt lägre ersättning än kommunens egen kostnad för att utföra samma hemtjänst. I flera fall har den kommunala förvaltningen eller kommunala bolag, som konkurrerar med alternativa utförare, tillåtits gå med betydande förlust år efter år. Kommunens egen kostnad var 2006 mellan 290-570 kronor per timme med ett genomsnitt på drygt 400 kronor (enligt rapporten "Jämförelser mellan kommuner utifrån brukarrelaterad information inom äldre- och handikappomsorg" från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL). Ersättningen till privata utförare ligger mellan 270-380 kronor med ett genomsnitt strax över 300 kronor. Istället för att fokusera på kvalitet har kommunerna använt den nya lagstiftningen för att sänka kostnaden för äldreomsorgen. Det var knappast så Lagen om valfrihet presenterades!

Som exempel kan nämnas Österåkers kommun där antalet utförare har minskat från fem till två då villkoren omöjliggör en sund konkurrens. I Varberg, Nyköping, Umeå och Västerås pågår diskussioner med kommunen kring hur villkoren kan förändras för att undvika att utförare går i konkurs. Bristen på konkurrensneutralitet kommer med all säkerhet att tvinga fler alternativa utförare att lägga ner sin verksamhet och på sikt är invånarna hänvisade till en utförare - den kommunala hemtjänsten. Intressant att notera är dock att även den kommunala utföraren i bland annat Västerås och Uppsala har stora problem med att få ekonomin att gå ihop trots att kommunen är icke-valsalternativ.

Ett problem är också att uppföljning och tillsyn av utförarna brister och därmed öppnas dörren för oseriösa företag. I Nacka kommun finns ett sextioal utförare att välja mellan. En undersökning som Kommunal genomfört visar att 26 företag ej lämnat in någon årsredovisning, 12 företag har anmärkning i form av obetald moms, arbetsgivaravgift och f-skatt eller obetalda skulder till, stat, kommun eller enskilda personer och företag. Det är omöjligt för ett seriöst företag att konkurrera med företag som tillåts agera på detta sätt.

Vi välkomnar Lagen om valfrihet och regeringens goda intentioner. Med facit i hand ser vi dock ett valfrihetssystem som möjliggör osund konkurrens med kommunala verksamheter som drivs med ständigt underskott och oseriösa verksamheter utan tillsyn. Syftet med lagstiftningen är vällovligt men implementeringen bland Sveriges kommuner har brustit.

Det krävs nu kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att undvika att valfrihetsreformen havererar. Att stillatigande se på hur kommun efter kommun missbrukar systemet och använder LOV som en förevändning att sänka kostnaden för äldreomsorgen är ohållbart. Det vore också på sin plats att regeringen ger Konkurrensverket i uppdrag att gå igenom de kommunala omsorgsförvaltningarnas ekonomi för att undvika otillbörlig konkurrens genom ständiga underskott. Vidare krävs en stramare uppföljning och tillsyn av de utförare som är inne i systemen så att de äldre garanteras god kvalitet av seriösa företag.

Om ingenting görs är risken stor att mångfald och valfrihet uteblir och att äldreomsorgen återgår till att bli en kommunal monopolverksamhet. Det är en utveckling som vare sig regeringen eller vårdföretagarna såg framför sig när Lagen om valfrihet infördes.

Hans Dahlgren